lördag 16 maj 2015

170. Tvåbarnschock, nja inte direkt.

Nu var det några dagar sedan jag var inne här sist så jag tänkte att det var på tiden att jag kikade in här igen:) 

Det är helt sjukt det här med att vara tvåbarnsförälder. Ingenting har blivit som vi tänkt oss efter att vi fått Dylan. Jag hade ställt in mig på att livet skulle vändas upp och ner och att vi skulle krascha in i någon slags tvåbarnschock. Men Dylan har som mest bara anpassat sig efter familjen och Edith har tagit det jättebra. Hon är verkligen så otroligt duktig med Dylan. Det blir lite tuffa tag ibland men de är alltid tuffa tag av kärlek. Edith känns verkligen genuint lycklig när hon pratar om och är med Dylan. mitt hjärta svämmar över av kärlek när jag ser de två tillsammans. 

Än så länge har den där tvåbarnschocken inte kommit till våran familj och kanske gör den inte det heller. Det känns bara helt naturligt och som om det alltid varit såhär.

Den enda skillnaden just nu är väl att jag ammar om nätterna och att Dylan är vaken med magknip nattetid. Men då passar vi bara på att gosa och prata med varandra utan att storasyster skulle kunna känna sig utanför. Och så sover jag hela förmiddagarna istället så jag får ju min sömn ändå.

Innan Dylan kom till världen så fick vi höra skräckhistorier från höger och vänster om hur jobbigt det skulle bli med två barn. Våran värld skulle minsann vändas upp och ner och speciellt eftersom det bara skulle bli två år emellan barnen. 

Nu har lilleman förvisso bara varit hos oss i tre veckor men än så länge går det hur bra som helst med två barn! Jag tycker det är mycket lättare den här gången än vad det var förra gången om jag ska vara helt ärlig. Förra gången var jag så rädd och ny på det där med att vara förälder. Den här gången trots att Dylan har lite ont i magen på kvällar och nätter så är jag mycket mer självsäker i min roll som mamma! 





  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar