måndag 20 april 2015

161. Denna jäkla förlossningrädsla.

Alltså jag är så rädd så att det är löjligt. Jag längtar verkligen tills allt är över och jag kan slappna av igen. Jag förstår inte hur det kan vara såhär jobbigt. Eller jo jag förstår det mycket väl men jag kan inte förstå varför. Jag har ju bearbetat min förra förlossning i två år. Gått till psykolog och varit sjukskriven, jag har tom ätit mediciner trots att jag är emot mediciner. Jag har varit på flera krissamtal på förlossningen och jag har fått komma och prata med läkaren som var med vid mitt snitt flera gånger för att gå igenom vad som hände. Och denna gång har jag haft stöd av förlossningspsykolog hela graviditeten eftersom att tanken på en förlossning skrämmer mig mer än nått. Och framförallt så fick jag ett planerat snitt inskrivet i min journal utan att behöva kämpa innan jag ens blev gravid trots att jag hört att det skulle vara så svårt. Och efter allt detta är jag ändå såhär rädd.  

Jag är så rädd att jag får dåligt samvete. Här har jag gått och bett om ett planerat snitt och fått det utan att knappt behöva förklara varför och att jag absolut inte behövt kämpa för det. Jag vet att det finns många kvinnor där ute som är rädda precis som jag av olika anledningar och att det är många av dem som vill ha ett planerat snitt men som inte får det och här sitter jag ändå och är rädd. Det känns otacksamt och det ger mig en jobbig känsla. 

Och ifall jag hade behövt gå igenom en vaginal förlossning hade jag varit 200gånger mer rädd än vad jag är nu. Därför är ju kejsarsnitt det enda alternativet för mig. För hur rädd jag än är för ett snitt och då framförallt sprutan så är jag så rädd för en vaginal förlossning att jag inte ens skulle kunna tänka mig att gå igenom det. Hade jag inte fått ett planerat snitt inskrivet i journalen hade jag aldrig valt att bli gravid igen.


Och jag är absolut inte ensam om denna rädsla. 
 
Ungefär var 20e kvinna som är gravid lider av förlossningsrädsla som är mer eller mindre svår. Det blir rätt så många kvinnor med liknande rädslor. 

Och jag är definitivt inte ensam om att göra ett kejsarnitt. I genomsnitt var sjätte kvinna föder med snitt varav ungefär hälften av dem är planerade snitt.  Så alla läkare där ute är nog ganska säkra i det dom gör, de gör det ju trots allt väldigt ofta. Neej fyy nu ska jag äta lite vattenmelon och kolla på vem bor här och försöka att slappna av lite. Att gå och sova just nu kommer inte på fråga med alla denna oro.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar