söndag 19 april 2015

160. Akuten med Edith.

Åhh jag är helt färdig. Vi har spenderat större delen av eftermiddagen inne på akuten med Edith. Det är alltid lika hemskt när det händer något med ens barn.

Idag när Edith skulle tvätta händerna i badrummet tappade hon fotfästet och pallen hon stod på välte. Hon ramlade rätt ner i golvet med huvudet och hann aldrig ta emot sig eller vända sig. Då pallen välte åt sidan så var det sidan av huvudet hon slog i. Hon låg helt orörlig på golvet och jag fick panik och lyfte upp henne så fort jag bara kunde. Hon började gråta och skrika då jag lyfte upp henne och på en gång började hon att kaskadkräkas, det bara välde ur henne. 

Per tog över och jag sprang och ringde till 1177. Det var jättelång kö där så jag la på och ringde 112. Även där var det kö men efter nån minut svarade de och kvinnan som svarade tyckte att det var bäst om ambulanspersonalen kom och tittade på henne eftersom att hon hade varit tyst först och sedan kräkts så mycket. Under tiden vi väntade på dem hade Edith slutat gråta och var istället väldigt dåsig och klagade på att det gjorde ont i huvudet. 

När ambulanspersonalen kom in genom dörren började hon däremot skrika stopp för fulla muggar och hon blev väldigt livlig igen. De undersökte henne lite snabbt och tyckte att det var bäst att vi åkte in till akuten för att kolla upp det ordentligt. 

Inne på akuten fick vi komma in på ett rum och sedan kollade de henne med det samma. Sköterskan som gjorde undersökningarna var verkligen jätteduktig och Edith grät nästan ingenting utan gjorde precis som hon sa. Efter det så fick vi stanna på observation vilket gjorde att vi fick vara där så länge. Lite nu och då kom de in och kollade Edith och efter några timmar på akuten fick vi åka hem. 

Edith har fått en hjärnskakning och vi fick med oss en lapp hem med vad vi ska tänka på och hur vi ska ta hand om henne i några dagar fram över. Blir det värre eller om hon börjar bli slö, få blåmärken på kroppen ska vi komma in med detsamma men risken för det var väldigt liten trodde de på akuten. Barn tål tydligen hur mycket som helst och deras små huvuden är tåligare än vad man kan tro. 

Jag är så glad att allting gick så pass bra! Jag blev så fruktansvärt rädd då hon först var alldeles tyst och sedan började kräkas sådär mycket. Man har ju både läst och hört om barn som ramlar och slår i huvudet och kräks och blir tysta. Gudars vad rädda vi var här hemma. Jag har helt glömt bort allt vad värk och illamående är idag. Glömde bort att ta med mig kryckor och tabletter så nu har jag oerhört ont. Nu är det dags för mig att gå raka vägen till sängen och försöka sova lite. Jag måste passa på att försöka sova så mycket jag bara kan nu!    


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar