onsdag 8 april 2015

152. Panikångest.

Nu var det några dagar sedan jag skrev här igen. Det går tungt nu. Jag har haft enorma förvärkar och molande menskvärk. Jag är så trött att jag skulle kunna somna stående men ändå somnar jag inte. Jag har fått sömntabletter som inte fungerar och känner mig helt och totalt utmattad. Jag har också fått fler panikångestattacker sista veckorna än tidigare. Och innan jag kom på att det var panikångest. Herregud jag har varit helt blind.

Panikångesten kommer som från ingenstans och innan jag själv hinner märka av att de är påväg. Det känns som om jag ska dö när det händer och jag har ju haft både grov panikångest och dödsångest i perioder i livet men att vara höggravid, må illa, kräkas och ha så här ont av alla olika krämpor med panikångest på det. Det är något nytt. Psykläkaren tycker inte att det är konstigt att jag får dem nu. 

Inte jag heller. Jag är utmattad, trött, hungrig och illamående. Och orolig, RÄDD. Jag är mer rädd än vad jag vill erkänna inför förlossningen. Jag tänker att allt ska gå bra och att jag har en positiv inställning men innerst inne är jag ett nervvrak. Jag har ju bara en förlossning att jämföra med och den gick åt helvete så av erfarenhet vet jag att det kan gå fel. Och erfarenheten fastnar lättare i minnet än vad förväntningarna gör. Fyy jag vet inte vad jag ska ta mig till. Så fort jag tänker på det kommer susningarna och yrseln, allt börjar gå i slowmotion och jag blir alldeles kallsvettig.

Hur det än ligger till så måste det göras och jag hoppas på att det kommer att gå fint även fast min magkänsla inte riktigt vill jobba med mig. Om några dagar är det över och då kan vi äntligen njuta av våran nya lilla familjemedlem och lämna de här mörka månaderna bakom oss. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar