onsdag 4 mars 2015

143. Tid, plats och datum.

Nu har vi fått ett datum för när lilla bebisen ska komma till oss. Vi har alltså fått hans födelsedag såhär i förskott. Jag har nu något att räkna ner till. Ett mål, en slutdestination. Det är en helt otrolig känsla samtidigt som det är lite läskigt att veta om när bebis faktiskt kommer. Om det nu inte sätter igång av sig själv innan det vill säga. Isåfall blir det ett akutsnitt. 

Vi har fått veta att jag ska till förlossningen dagen innan på ett ungefär två timmar långt samtal där vi kommer att bli inskrivna och få ett rum. De kommer sedan gå igenom steg för steg vad som kommer att ske och så ska vi få träffa läkaren som kommer att utföra snittet. Jag ville ju så gärna att doktor Ragner skulle utföra operationen men nu blev det inte så och det är helt förståeligt. Chansen att han skulle ha operation  just den veckan är ju rätt så minimal. Nu blev en dokor Jan istället och efter att ha läst på om honom så känns det bra det med. 

Efter samtalet får jag åka hem för kvällen och morgonen därpå så ska vi infinna oss 06.30 på förlossningen. Då ska jag först duscha och sedan kommer de att ge mig dropp och sätta in en kateter. Efter det så går vi ner till operation där de kommer att sätta bedövningen i ryggen och slutligen så blir det operation. Inom två och en halvtimme efter att vi kommit in kommer bebisen att vara ute. Det är helt otroligt vad fort det kommer att gå ändå. Det känns helt surrealistiskt när jag tänker på det. Och pirrigt och gud vet vad mer. Herregud tankarna snurrar som bara den.

Iallafall så har vi beslutat oss för att inte berätta för någon om datumet då vill hålla det hemligt för stunden. Mycket eftersom att jag är så otroligt nervös inför den stora dagen och att det känns jobbigt ifall alla ska veta och ifall det ska bli en snackis av det. Jag vill inte bli påmind mer än jag behöver. Jag är tillräckligt rädd som det är. Men vi får väl se, om en vecka kanske jag känner annorlunda och vill skrika ut det till hela världen. Men för stunden så vill vi suga på den här karamellen för oss själva. 




På bilden var Edith en vecka gammal och det var den första dagen hemma ifrån BB. Tänk att jag snart ska få snusa på en sån här liten goding igen, vilken magi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar