söndag 18 januari 2015

127. Ultraljud.

Igår blev det till att åka in till förlossningen igen. Känns som att jag är uppe på våning fyra hela tiden men behöver man åka in så ska man ju åka in. Och alla där uppe är ju så trevliga och tillmötesgående. 
Iallafall så kände jag inga fosterrörelser igår och tänkte att det kanske var för att jag har så ont i fogarna att smärtan var starkare än vad sparkarna var. Jag valde att inte tänka så mycket mer på det under dagen utan försökte att tänka på annat. Vi tog en promenad till Ica i stan vilket gjorde värken ännu värre. Det var definitivt för långt att gå. Iallafall så fick jag ju mer ont av det. Vid middagstid började jag bli mer orolig + att sammandragningarna gjorde lite mer ont än vanligt så jag gick och la mig på sängen och buffade på magen och drack en liter iskallt vatten men jag kände ingenting. Jag ringde in till förlossningen och de undrade när han brukar röra sig som mest och det brukar han ju göra på sena kvällen, natten så jag skulle avvakta lite till. Vid elva hade jag druckit ännu mera isvatten, lyst med en ficklampa på magen, spelat Bob Dylan på hög volym direkt för magen. Per tryckte och petade på magen och pratade med lillen där inne men ingenting. Så jag ringde in igen och de bad mig komma in för säkerhets skull. Så jag satte mig i bilen och åkte in. Lite läskigt att gå själv i korridorerna på kvällen sådär. 

Jag fick träffa en läkare på en gång då jag kom in. Jag lämnade urinprov och så kollade vi blodtryck och de rutingrejjerna. Efter det klämde även läkaren på magen och ingenting. Då blev det ultraljud för att kolla läget. Och där inne låg det en liten rackare och sparkade och boxade för fullt. Varför jag inte kände något hade nog till stor del att göra med att jag haft så ont att det blockat en del. En annan del till varför varken jag eller någon annan kände något var för att bebisen har bytt plats i magen så att säga. Han har hela tiden legat som mitt i magen på tvären och nu har han lagt sig längst ner i magen så nära han kan komma utgången med rumpan neråt. Det kan till stor del även ha påverkat min foglossning och förklara varför den blivit markant värre. Bebisen ligger direkt på bäckenet i princip och så fort han sparkar så sparkar han där jag har som mest ont. Det känns hela tiden som att jag har något mellan benen eller som att jag skulle behöva gå på toaletten även fast jag inte behöver det. Men min lilla ettkilos bebis ligger ju och trycker där nere så det är ju inte så konstigt. 

Iallafall så var det så otroligt skönt att se lillgrabben ha cirkus där inne. Och det är klart det blir svårare att känna sparkar utifrån då det sparkar längre ner. Det blir ju som sparkar längre in i kroppen då. Eftersom jag har haft sammandragningar så ville hon kolla med ett ultraljud på tappen också bara för att se så att allt såg bra ut. Vilket det gjorde, den var lite kortare än förra veckan men det var inget som oroade vare sig läkaren eller barnmorskan. När ultraljuden var klara så fick jag sitta med ett ctg på magen för att kolla läget. Bebisens hjärtslag var som ljuv musik för mina öron! Där mättes sammandragningarna också men de var inte så starka att det var någon fara. Så i slutändan är jag glad att jag åkte in trots att det kändes dumt att åka in i början. 

Jag fick veta att bebisen lagt sig superlångt ner och att det kan skapa den där tryckande känslan, jag fick också veta att det kan göra så att det blir svårare att känna sparkar och att det kan som bli lite bedövat av smärtan från foglossningarna. Sen så fick jag veta att sammandragningarna just nu kan vara obehagliga och lite smärtsamma men de har inte påverkat tappen eller liknande vilket var superskönt att äntligen få lite mer bekräftat!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar