fredag 2 januari 2015

119. sjukstuga.

Vilken julhelg och vilket nyårsfirande vi haft. NOT. Eller självklart har vi haft det jättetrevligt och mysigt med familj och vänner men sjukdomar, stress och annat har som satt käppar i hjulen. 

På julafton så var vi först hos min pappa sedan hos Pers mormor vilket var jättemysigt. Men av olika anledningar har jag varit sjukt stressad den sista tiden och har dragit på mig onda sammandragningar som såklart spökade för fullt även på julafton. Det är som svårt också att slappna av när man väl hamnat där. När vi kommer hem på kvällen och Peran nattat Eddan går det två timmar och jag hinner somna jag med. Helt plötsligt väcks jag av att Per skriker att det är spya överallt. Jag kliver upp ur sängen helt förvirrad och går in i Ediths rum och börjar hulka som en idiot. Det är verkligen spya överallt. Över hela Edith och hela Per. Fulla sängen och över hennes lilla bord och stolar, det är på väggen och golvet, ja överallt. Jag känner hur det vänder sig i magen och Per säger till mig att gå därifrån så att jag inte ska behöva kräkas ner stället jag med. Per och Erik håller på att torkar spya i vad som känns som evigheter och jag kan inte göra ett skit eftersom jag kräks så fort jag kommer nära lukten av Eddans rum som nu också spridit sig till vårat rum. Jag får sova på soffan och Per med Edith, som kräks med jämna mellanrum resten av natten. Dagen efter ligger vi i karantän men hon kräks inte något mer under det kommande dygnet. Men sen så börjar allt om igen. Efter några nätter och tillslut dagar med konstanta kräkningar från våran stackars lilla fröken så ringde vi 1177 som sa till oss att åka in.

Vi misstänkte som aldrig magsjuka heller då det var mer slemmigt kräk och Edith haft problem med en förkylning och svårt att andas på nätterna en längre tid. När hon kräktes var det som om det inte kom upp av sig självt heller utan Per försökte som dra upp det fast det satt fast. + att ingen av oss andra hade blivit smittade under dessa dagar heller.
När vi kom in till läkaren så blev det hur som provtagning och lite andra undersökningar som konstaterade att hon hade öroninflammation och en allvarligare form av luftvägsinflammation som berodde just på slemmet i halsen som hon inte lyckats få upp. Vi fick hem medicin som skulle vidga luftrören så att hon skulle kunna andas och kräkas lättare. Vilket också var det bästa för henne eftersom luftvägsinflammationen var en början till lunginflammation. Så vi for hem och gav henne medicin och efter det kräktes hon som bara den i två dygn och tillslut så hade stackarn fått upp det mesta och nu börjar hon sakta bli piggare. Hon har fortfarande svårt med att behålla maten men av egen erfarenhet så vet jag ju om att magen har svårt att vänja sig vid att behålla något då den väl fått i gång kräkreflexerna så det är nog ingen större fara. Så länge vi tar det lugnt så kommer hon att vänja sig igen. Febern hennes har också gått ner och hon tar sig inte över öronen lika mycket så äntligen verkar det som att Edith ska få lite lugn och ro! Nu får vi hoppas att Edith får må bra resten av jullovet så att även hon får tid att njuta lite av ledigheten. 

Jag kan ju även tala om att sammandragningarna inte precis blivit bättre av att se lillan lida så mycket, och att inte kunnat göra något på det. Då jag försökt när hon kräkts som mest att trösta henne har även jag kräkts och jag lider så av att inte kunna vara där för henne till 110% . Men jag har åtminstone stöttat och tröstat henne mellan varven och så är hon ju inte ensam. Hon har ju haft världens bästa pappa vid sin sida hela tiden! Älskade lilla vän.  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar