onsdag 17 december 2014

117. One day.

Hör och häpna, igår klarade jag mig en hel dag utan mediciner! Jag mådde konstant illa men jag tog mig igenom dagen med lite mer vila än vanligt men ändå, jag gjorde det! Första dagen utan en endaste tablett sedan jag i princip fick veta att jag var gravid. Det var en sjujäkla vinst ska ni veta! 

Idag tänkte jag försöka mig på ännu en dag utan tabletter. Så jag låg kvar i sängen och drog mig ett tag extra för att låta kroppen vakna till. Gick sedan in i köket på svajjiga ben och satte mig vid bordet för att äta med familjen. Känner att jag mår illa men tänker att det nog inte är någon fara. Tar en klunk vatten och inom en sekund så håller jag på att kräkas rätt över köksbordet. Jag skyndar mig att täcka över munnen och springer in till badrummet och spyr som om jag aldrig gjort något annat. Efter att ha pratat med spec så kommer vi fram till att jag nog inte ska sluta med tabletterna och att det helt enkelt bara är att lära sig att gilla läget. Jag behöver mediciner och det är så det är. Så efter att på egen hand ha experimenterat med doseringen av mina tabletter kan jag konstatera att jag inte är någon läkare och inte heller ska försöka mig på att vara min egen läkare. 


Jag är ju egentligen positivt inställd till att ta zofran eftersom att jag märker av de positiva effekterna av det och det faktum att jag kan vara uppe på benen med dem gör ju att det blir något positivt. Utan dem klarar jag ju inte av att göra särskilt mycket och det är ju inte kul att gå runt som någon zombie dag in och dag ut. Men ändå så ska jag hålla på och sluta och försöka trappa ner och hålla på. Jag vet inte ens varför jag gör det, antagligen för att jag är emot tabletter. Men min logiska sida förstår ju att det inte går utan. Jag är bara en sådan typisk känslomänniska och har alltid varit lite allergisk emot det logiska tänkandet. Varför ska det vara så ungefär. 


Två bilder på mig ifrån tidigare idag. Efter att jag tagit medicin, hehe! 


Magen ser så liten ut när jag tittar på den från min vinkel men ändå så passar nästan ingenting i garderoben längre. Allt är tajt och trångt och sitter lite galet men vad gör väl det om hundra år säg.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar