torsdag 18 december 2014

118.

Åhh som bebis sparkar för fullt hela tiden nu. Det är ju ändå helt fantastiskt! På ultraljudet låg han och klappade händerna så nu föreställer jag mig hur han ligger och klappar händer och dansar där inne så fort han sparkar haha. Det är så mysigt med dessa buffar från insidan titt som tätt. Jag försöker verkligen att mysa mer under denna graviditet än vad jag gjorde under den förra. Ta vara på det trots att det är jobbigt och tufft många dagar. Och jag tror att det hjälper mycket!




Idag ska jag och kulan åka på gravidvattengympa för den sista gången i år för sedan är det tyvärr juluppehåll. Men den femtonde januari skulle det dra igång igen! 

Det är så skönt när man han mycket foglossningar att vara i en varmbassäng. Det dövar det onda lite grann och det är en avkopplande stund där jag bara får vara jag för en timme. Det känns så skönt att veta att jag har den där timmen varje torsdag där jag bara kan släppa alla tankar och måsten och bara vara i det varma vattnet! Iallafall så ska Edith och Per möta upp mig efter vattengympan och så ska vi gå och bada på lilla söderhavet och det ska bli så roligt! Edith älskar att bada och blir helt vild när vi är på badhuset. Hon åker rutschkana och kastar sig i vattnet och är helt galen, inte alls som sin lugna mor. Den vilda sidan är nog något hon ärvt av Per. Men det är ju bara för mysigt och vilken lycka det är att få se henne så glad:)

När jag lämnade henne på dagis i morse så berättade hon för alla att hon skulle bada på badhuset när pappa hämtade henne. Att hon blivit så stor att hon kan prata det är en annan sak som är helt otrolig. Jag kan liksom prata med min dotter och ha en riktig konversation, WOW på den!


 


onsdag 17 december 2014

117. One day.

Hör och häpna, igår klarade jag mig en hel dag utan mediciner! Jag mådde konstant illa men jag tog mig igenom dagen med lite mer vila än vanligt men ändå, jag gjorde det! Första dagen utan en endaste tablett sedan jag i princip fick veta att jag var gravid. Det var en sjujäkla vinst ska ni veta! 

Idag tänkte jag försöka mig på ännu en dag utan tabletter. Så jag låg kvar i sängen och drog mig ett tag extra för att låta kroppen vakna till. Gick sedan in i köket på svajjiga ben och satte mig vid bordet för att äta med familjen. Känner att jag mår illa men tänker att det nog inte är någon fara. Tar en klunk vatten och inom en sekund så håller jag på att kräkas rätt över köksbordet. Jag skyndar mig att täcka över munnen och springer in till badrummet och spyr som om jag aldrig gjort något annat. Efter att ha pratat med spec så kommer vi fram till att jag nog inte ska sluta med tabletterna och att det helt enkelt bara är att lära sig att gilla läget. Jag behöver mediciner och det är så det är. Så efter att på egen hand ha experimenterat med doseringen av mina tabletter kan jag konstatera att jag inte är någon läkare och inte heller ska försöka mig på att vara min egen läkare. 


Jag är ju egentligen positivt inställd till att ta zofran eftersom att jag märker av de positiva effekterna av det och det faktum att jag kan vara uppe på benen med dem gör ju att det blir något positivt. Utan dem klarar jag ju inte av att göra särskilt mycket och det är ju inte kul att gå runt som någon zombie dag in och dag ut. Men ändå så ska jag hålla på och sluta och försöka trappa ner och hålla på. Jag vet inte ens varför jag gör det, antagligen för att jag är emot tabletter. Men min logiska sida förstår ju att det inte går utan. Jag är bara en sådan typisk känslomänniska och har alltid varit lite allergisk emot det logiska tänkandet. Varför ska det vara så ungefär. 


Två bilder på mig ifrån tidigare idag. Efter att jag tagit medicin, hehe! 


Magen ser så liten ut när jag tittar på den från min vinkel men ändå så passar nästan ingenting i garderoben längre. Allt är tajt och trångt och sitter lite galet men vad gör väl det om hundra år säg.  

116.

Första besöket inför det planerade kejsarsnittet gick av stapeln förra torsdagen och jag måste säga att jag känner mig lite mindre nervös efter att ha pratat med läkaren. Han är ju bara så himla bra och får mig att känna mig så trygg. Han förklarade precis hur det kommer att gå till och påminde mig flera gånger om att jag gjort ett kejsarsnitt en gång redan och att det då dessutom var akut och att det gick hur bra som helst den gången. Och han var ju faktiskt med då också så det gjorde mig lite lugnare. Sen så förklarade han att sprutan känns lika mycket som ett litet stick i fingret eller ett myggbett och att det verkligen inte är något att oroa sig över. Att jag inte ska gå runt och lägga energi på det. Men det vet jag inte om jag litar lika mycket på, det blir upp till bevis i april det! Han berättade också att det föds 120 000 barn varje år och att hela 20 000 av de förlossningarna görs med kejsarsnitt. Det var ändå rätt så höga siffror!

Snittet kommer att ske någon gång mellan den  20e april och en vecka framåt. Det är ju fortfarande för länge kvar för att få exakta datum men nånstans där kunde han nästan garantera. Nån gång i slutet av februari skulle vi få ett datum och det känns som att det är helt sjukt lång tid kvar tills vi är där, men tiden kommer säkert att gå fort med jul och nyår och alla födelsedagar och liknande! Tänk att vi kommer att ha ett till barn, en liten bebis här hemma på Pers födelsedag. Det är helt ofattbart!
Annars så hoppas jag verkligen att det blir samma läkare som utför snittet igen så att jag inte behöver gå och oroa mig för att det ska vara någon annan läkare som jag inte träffat lika mycket som ska göra det. Jag litar så oerhört mycket på denna läkare. Iallafall så känns det nu som ännu ett steg närmare förlossningen efter första samtalet med läkaren. 


Och jag får försöka se det som läkaren sa det att det kommer ju någonting gott ur det onda. Fokusera på det istället. Det mäktigaste jag varit med om i hela mitt liv var ju den sekunden jag äntligen fick se Edith och hålla henne, bara vara nära efter allt det där hårda onda slitet. Jag ska försöka att fokusera på den känslan istället för på hur dåligt allting gick förra gången. Det kommer ju inte bli så den här gången. Den här gången kommer allting vara under kontroll(förhoppningsvis). Jag behöver inte känna den där skräcken längre. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nog glömma att tänka positivt om fem minuter, men jag ska verkligen försöka! 



Några citat och kloka ord!

tisdag 16 december 2014

115.

Hallå hallå, vi har nyss lämnat Edith på dagis och av någon anledning så tycker hon att det är jättehemskt när vi lämnar henne där numera. Det är gråt och krokodiltårar varendaste morgon. Hon säger stanna hemma mamma och pappa, stanna hemma mamma och pappa hela vägen till förskolan. Jag tycker det är lika jobbigt varje morgon och blir alldeles tårögd jag med, men det kanske har att göra med att jag är ett överhormonellt nervrak just nu hehe. 
Men då vi hämtar henne så är hon jätteglad och vill ofta inte åka hem så hon tycker nog om att vara på förskolan när det kommer till kritan. Men ändå det är jobbigt att ta den där kampen varenda morgon. 

  BusEddan som börjar bli så jäkla stor!

söndag 14 december 2014

114. Vecka 21.

Vi är i vecka 21 och det har nu gått fler veckor än vad vi har veckor kvar. Vi har sjutton eller arton veckor kvar beroende på när snittet blir. Det  är lika många veckor kvar som den första delen av graviditeten var extremt jobbig. Och de veckorna klarade jag av. Nu när jag ändå mår lite bättre så kommer de här veckorna säkert att gå mycket snabbare. Och så är det ju jul och nyår och det får ju tiden att gå lite fortare det med! 

Bebisen är nu ca 26cm lång och väger ungefär 400gram, huvudet är ca 4cm i diameter. Fostret kan nu höra och reagerar både på ljud och ljus. Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har också fått den största delen av sina nervceller nu. 


Jag mår lite bättre nu och det är inte riktigt lika jobbigt att leva längre om man kan säga så. Jag mår fortfarande jätteilla och måste äta sova dricka efter ett schema annars faller allt och utan mediciner kan jag knappt resa mig upp på morgonen men ändå, det är bättre och man får ta det för vad det är! Antagligen så är det nu så bra det kan bli och jag är nöjd med det isåfall! Jag behöver inte vara inlagd hela tiden längre och spendera massor av tid på sjukhuset. Jag har tillräckligt med ork för att vara hemma och för att kunna göra saker i ett lugnt tempo. Och det är jag så nedrans tacksam för! 
Kanske mår jag bättre för att det är en pojke denna gången, många säger att det är så iallafall. Hur som helst så spelar det ingen roll varför det är så bara det är så!


 Magen tidigare idag:)

Magen börjar kännas stor på höjden nu men annars tycker jag inte att det hänt så mycket mer med den om jag ska vara ärlig. Den känns mer jämnstor och avlång nu än vad den gjorde för några veckor sedan. Kanske är det därför jag börjat bli mer andfådd. När jag ligger ner raklång så känns det som att jag inte får någon luft och när jag försöker dra djupa andetag så går det riktigt inte hela vägen längre. Jag hade glömt att det var så förra gången, men sakta kommer minnena tillbaka.

113. Ultraljud!

Hallå! Nu har jag äntligen tid och ork att ta fram datorn. I veckan var vi som sagt på ultraljud och vet ni vad, allting såg bra ut! Det var lika häftigt denna gången som förra gången att få se hur lilla bebisen rörde sig och stökade runt där inne. Vi fick beräknat förlossningsdatum framflyttat från den 4maj till den 1maj vilket innebär att jag fick gå in i vecka 21 redan i fredags. Nu har nedräkningen sakta börjat och samtidigt som jag är så nervös att jag skulle kunna kräkas så känner jag mig så otroligt förväntansfull och nyfiken på att få träffa bebis, speciellt nu efter att vi fått se på det lilla underverket! 

Barnmorskan sa också att det såg ut som att vi kommer att få en liten pojke! Jag och Per såg ingenting och tycker inte att det såg ut som vare sig en pojke eller flicka men Eva sa att hon tyckte att det såg ut som en pojke och att hon såg det ganska väl men att hon inte kan lova något och att man inte ska springa hem och köpa blåa kläder och inreda babyrummet efter en pojk. Men jag tror med största sannolikhet att det är en grabb eftersom hon ändå tordes utlåta sig i det! Nu kommer inte vi att göra något sådant ändå. När vi väntade Edith så såg de ju att det var en tjej på ultraljudet men vi köpte bara neutrala kläder till henne ändå, eftersom man ju faktiskt aldrig vet!

Iallafall när barnmorskan sa att det skulle bli en pojke så blev jag helt chockad och var tvungen att fråga henne om hon sa pojke. Haha jag som hade varit så säker på att det var en tjej och som redan har en tjej här hemma kunde inte riktigt förstå att det inte var en tjej, men nu får vi ju det bästa av två världar och det allra viktigaste för oss är ju att vi får ett friskt barn ingenting annat har någon betydelse!

Nu längtar vi något otroligt efter att få träffa lilla bebisen där inne:)  Bara en sisådär sjutton arton veckor kvar nu, hehe!



tisdag 9 december 2014

112. Vecka 20.

Igår gick vi in i vecka 20 vilket innebär att vi nu bokstavligt talat klarat oss igenom halva tiden av graviditeten. Det är helt ofattbart efter alla dessa månader med kämpande och slit. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Vilken wowkänsla att ha kommit såhär långt trots mitt mående. Jag tror inte heller att vi ska behöva gå till vecka 40 då vi ska göra ett snitt så vi har nog mindre än 20veckor kvar nu. Hur som helst så kan vi nu börja räkna ner istället för upp. Jag har haft vecka 20 som min andra milstolpe. Och nu har jag klarat mig även hit! 


Fostret är nu ca 25cm lång och väger ca 360g. Hen har nu fått ögonfransar och ögonlocken är färdiga. Kanske har det börjat komma hår på huvudet. Fostret har fått känsel och kan reagera på smärta. Kroppen är också  mer proportionerlig nu och ser nu färdigt ut fast i miniatyr.


Jag tycker det är så fascinerande hur det fungerar, att det ligger en liten minibebis där inne och gror. Jag börjar känna mig lite piggare och om jag jämför med den förra graviditeten så går det bättre nu än vad det gjorde förra gången. Många tror att det kommer att bli en pojke bara för att jag inte längre kräks lika mycket som jag gjort tidigare eller gjorde förra gången. Jag vet inte om jag tror på att mitt mående skulle ha något med könet att göra men vi får förhoppningsvis se vad det är för en liten bebis där inne på onsdag och då får vi väl se om folk har gissat rätt eller inte. 

Jag tror att det är en tjej där inne då jag känner in energierna bebisen avger. Men varför jag känner de energierna kan ju med stor sannolikhet ha att göra med att det ju är det jag har att relatera till eftersom att jag har en dotter sedan innan. Men vad det egentligen är som gömmer sig där inne i magen, det spelar verkligen ingen som helst roll för våran del då det vi vill ha mest av allt är en frisk liten bebis! Men nyfiken det får man ju vara för det säg!

Här var jag ju fortfarande i vecka arton och nog har det hänt lite mer med magen nu alltid! Har inte hunnit ta några nya kort ännu så denna får allt duga! Ska försöka ta nya magbilder imorgon tänkte jag:)

måndag 8 december 2014

111. Home again.

Nu har vi kommit hem igen efter en helg i Norrköping. Det har varit en mycket trevlig helg på skolan för min del och jag har lärt mycket nya saker om skrivandet men också om mig själv! Jag är så glad att jag tog chansen och vågade gå denna kursen trots att jag är så rädd för människor. Det känns som en riktig vinst i livet att klara av detta helt på egen hand! 


Men nog om det nu. Tågresan idag har gått väldigt bra trots att Eddan har varit sjuk och hostat som en galning. Två tanter på tåget tyckte att hon var en riktig kämpe som var så lugn och så pass glad trots att hon hostade så mycket. Och det tycker vi med! Finaste dottra våran:) 
Idag sov Edith liggandes i mitt knä på tåget med huvudet på min mage. Det var en mysig liten stund med båda mina barn. Solen lös starkt igenom tågfönstret och jag blundade och bara njöt av stunden och nuet. Edith som andades lugnt och djupt utanpå magen och lilla knodden som buffade och sparkade på storasyster inifrån magen. Tänka sig att Edith ska bli storasyster. Det är ju ändå helt fantastiskt. Syskon för mig personligen har varit så oerhört betydelsefullt. För mig som förälder känns det tryggt att veta att Edith kommer att ha ett syskon vid sin sida att växa upp med. 

I veckan har vi mycket spännande att se framemot och jag ska försöka komma ihåg att uppdatera er med allt som händer.  Imorgon har jag tid för förlossningssamtal med psykologen, på onsdag har vi äntligen RUL vilket jag ju varit väldigt nervös över men då jag fick komma in och göra ett akut ultraljud förra veckan och allt såg bra ut så känner jag mig ändå ganska lugn. Hade det varit något allvarligt fel på knodden så hade de ju sett det då. På torsdag ska vi träffa Dr.Ragner för att diskutera det kommande kejsarsnittet sen också och det är jag desto mer nervös över vill jag lova. På torsdag har jag också gravidvattengympa vilket ska bli skönt då jag missat de senaste sex gångerna(!) Och slutligen på fredag så är det luciafirande på Ediths förskola.  Det kommer att bli vårat första och det ska bli så himla mysigt! 




En liten julbild på våran lilla sockertopp:)

fredag 5 december 2014

110.

Godkväll! Jag sitter i soffan hemma hos svärmor i Norrköping och kollar på Idol. Vi tog tåget ner hit i onsdags då jag har skola i helgen. 

Tågresan ner var allt annat än rolig. Jag mådde illa och hade foglossningar som bara den. Men det har jag ju hela tiden så det var väl inte hela världen. Men Per stackarn, han var så åksjuk att han såg ut som att han hade blivit tappad på blod eller något. Han kunde inte äta under hela resan och var så illamående att han blev svimfärdig. Welcome to my world älskling. Nej men det var faktiskt riktigt synd om honom, tycker inte om att se mina älsklingar lida på detta sätt. Och lilla Edith sedan, som fick världens feber mitt i allt. Hon låg helt avslagen på sin tågstol och orkade inte göra nånting. Men till slut så var vi ändå framme  i Norrköping. Nu såhär två dagar senare så har Eddan börjat pigga på sig och imorgon är hon nog så gott som frisk!