fredag 28 november 2014

109. Vecka 18.

I måndags gick vi in i vecka arton och snart har redan hela denna veckan gått. Vart tar tiden vägen. Den här veckan har jag mått riktigt illa men inte kräkts en endaste gång. Illamåendet är dock väldigt påtagligt och är nästan jobbigare än kräkningarna många gånger. Men jag är tacksam över att jag har haft extremt illamående i toppar och dalar denna vecka och inte konstant hela tiden. 
Foglossningarna har börjat bli värre och idag när jag tog en promenad till apoteket och hem igen kunde jag nästan inte gå innan jag kommit tillbaka. Och värken sedan. Det är verkligen sjukt påfrestande att ha så ont hela tiden. Vissa stunder så tänker jag att foglossningarna är värre än illamåendet andra stunder tvärtom. Man blir ju så fruktansvärt begränsad i vad man kan/orkar göra. 

Nåväl nu är det slutklagat för idag. 

Barnet är ca 20cm långt och väger ungefär 250g. Fingrar och tår ser nu mer färdiga ut och har redan börjat utveckla fingeravtryck. Barnet är nu inne i en väldigt aktiv period med sparkar och kullerbyttor. Den ligger sällan still under sin vakna tid. Det är så spännande att lilla bebisen nu blivit så pass stor och jag längtar så efter att få se hur den har det där inne i magen. Det är nu en och en halv vecka kvar tills det är dags för RUL och jag längtar så efter att få veta vem det är som gömmer sig där inne:)


Två magbilder från tidigare idag.
  
Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det är så, men jag upplever att magen blivit mindre än vad den varit. Kan det verkligen vara så?

torsdag 27 november 2014

108. Förlossningsrädsla .

Nu ska jag berätta om vad som går och tynger mig till den graden att jag får panik. Jag är livrädd inför förlossningen och ju närmre vi kommer ju mer panik får jag. Jag har hela tiden känt mig orolig och gruvat mig när jag tänkt på det men nu har vi snart gått halva tiden och det börjar slå in att jag faktiskt kommer att behöva föda ett barn. Det gör mig så förbannat rädd. Det gick så fruktansvärt dåligt förra gången så det är väl självklart att jag är rädd liksom. Min erfarenhet är ju att en förlossning är rent ut sagt fruktansvärd och det är allt jag har att gå efter.

Idag var jag till mödravårdpsykologen och vi har nu påbörjat det första av många förlossningssamtal. Vi kommer att träffas med jämna mellanrum fram tills det är dags. Jag hoppas verkligen att detta kommer att hjälpa mig att bli beredd. För vare sig jag vill eller inte så ska barnet ut. Och jag kommer att behöva vara där. 

Nu ska ju jag få ett planerat snitt vilket inte skrämmer mig lika mycket som en vaginal förlossning. Men tanken på att det gick snett förra gången får mig att tänka att det lika gärna kan gå snett den här gången. Och det skrämmer mig. Sen att jag kommer att behöva ta sprutor och bedövning gör mig alldeles kallsvettig. När jag fick det inför förra snittet var jag ju inte vid medvetande så det kommer jag inte ihåg något av. Hade jag kommit ihåg hur det kändes att få spinalbedövningen kanske jag inte varit så rädd nu men jag vet ju inte ifall det kommer att göra ont eller inte och då blir jag jättestressad. Sen har jag ju en extrem rädsla för nålar och sprutor i överlag. Jag emlas alltid innan prover och dropp och innan de får sticka mig måste de berätta exakt vad de ska göra. Men nu ska jag försöka släppa den här oron. Jag har ju nästan fem månader på mig att bearbeta rädslorna och ta mig i genom paniken så att jag ska klara av det här. Och till min hjälp har jag både Per och sjukvården. Mödravårdspsykologen ska jag ju fortsätta att gå till och så ska jag få träffa Ragner, läkaren som gjorde förra snittet och skrev in i journalen att jag ska få snitt även denna gången och prata så det här kommer säkert att lösa sig. Eller säkert och säkert. Det kommer att hända. Lika bra att jag verkligen tar till mig det nu.


tisdag 25 november 2014

107. skåne och mormor.

Hallå, vi har varit nere i Skåne och hälsat på min mamma i tio dagar och där har jag inte öppnat datorn en endaste gång förutom för att skicka in ett och annat skolarbete. Det har hur som haver varit supertrevligt att träffa familjen och Edith har verkligen njutit av varenda sekund med mormor och morfar Lasse. Hon har varit med dem hela dagarna och hittat på massvis av mysiga saker. Nu när vi kommit hem igen så går hon runt och ropar efter moormoor och moofa vilket bara är så gulligt!

Resan ner satt jag och Edith i baksätet och kräktes ikapp men annars så har bilresorna gått bra. Edith har varit vaken från Båstad till Övik och inte lagt igen sina små ögon en gång men det har inte påverkat henne särskilt mycket mer än att hon blev lite grinig framemot kvällen. Hon har verkligen varit så duktig i bilen! 

Nere hos mamma har allting också rullat på bra förutom att jag mått så sinnesjukt dåligt trots att jag äter mina mediciner. Det har varit värre än värst många dagar och vissa dagar har jag bara legat på soffan och gråtit av illamående men det kan ju ha något att göra med att mamma har det så himla varmt hemma också. De har liksom 30grader inne och att må illa i den värmen det är inte kul. 

Men på det stora hela så har hela semestern varit jättebra och det var verkligen välbehövligt att få träffa mamma:)




måndag 10 november 2014

105. vecka 16.

Idag går vi in i en ny graviditetsvecka. Närmare bestämt vecka 16 vilket innebär att det redan gått fyra månader av denna graviditet. Vi börjar närma oss halvtid nu känner jag. Mitt första delmål var att klara mig till vecka tolv och det gjorde jag ju. Och nu är mitt andra delmål att ta mig till vecka 20. 

Fostret är nu ca 16cm långt från huvud till fot och runt 12cm långt från huvud till stjärt. Hen väger nu ca 80g. Armar och ben är färdigbildade och alla lederna fungerar. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler.

Jag hoppas på att få må lite bättre resten av denna graviditet och kunna njuta lite mer utav det än vad jag kunnat hittills. Magen växer på och kommer nog att bli en hel del större de närmaste veckorna med tanke på hur mycket fostret kommer att växa! 
Än så länge har jag bara gått upp 1kilo under graviditeten vilket inte är så konstigt med tanke på att jag kräkts så mycket. Barnmorskan sa att jag skulle se det som något positivt då det inte blir så tungt för foglossningen. Men det är ju som sagt ett bra tag kvar så det kan ju hända att jag hinner gå upp lite till, hehe. 

 

söndag 9 november 2014

104. Farsdag

Grattis på farsdag alla fina pappor där ute! Och grattis på farsdagen till min egen pappa och bonuspappa, ni är bäst! 

Men framför allt grattis på farsdagen till min underbara man, till Ediths alldeles egna pappa Per!
Du är den mest fantastiska, tålmodiga, omtänksamma kärleksfulla pappan jag vet och du är som gjord för detta. Du har det starkaste av band med våran dotter och jag kan redan se så mycket av dig i henne. Ni är otroligt lika varandra på många sätt och jag känner en enorm trygghet i att dela föräldraskapet med just dig. Och att vi nu ska få ett till barn tillsammans det är ju bara helt fantastiskt. Ibland är det nästan så att jag får nypa mig i armen för att titta om jag drömmer. Men det är verklighet. Våran verklighet. Vårat liv är långt ifrån perfekt, det är faktiskt ganska tufft just nu av olika skäl. Men att vara gift med kärleken i sitt liv och dessutom ha en helt perfekt liten dotter och en till liten knodd på väg det är väl egentligen allt man kan önska sig. Det finns människor som går en hel livstid och aldrig hittar det vi har tillsammans. Och det är just det här jag alltid letat efter och  längtat efter utan att egentligen veta om det. En egen familj, att älska och att älskas av. 
Jag älskar dig Per av hela mitt hjärta och jag är helt säker på att Edith älskar dig lika mycket som jag om inte mer, jag ser det på henne när hon tittar på dig. Du är hennes hjälte och hennes största förebild! 



103.

Hallå. De senaste dagarna har jag kräkts och mått väldans illa så jag har inte orkat gå in här och skriva då jag bara mått dåligt. Även fast jag mått pyton de senaste dagarna har jag gjort mer än på flera månader känns det som, kanske därför jag mått så dåligt? 

Vi har fikat på stan och varit på apoteket, tagit promenader, hämtat ut ett paket och haft folk på besök. Om dagarna har jag mått så otroligt dåligt men ändå så har jag kämpat på vilket resulterat i att jag legat och kräkts om kvällarna. Men igår gick jag och la mig vid sju och jag hoppas att det kommer börja vända till det bättre nu. På onsdag åker vi till Norrköping och  det vore ju skönt att må lite bättre tills dess! 

Iallafall så är det ju farsdag idag och det tänkte vi såklart fira! Men mer om det senare. Nu ska vi försöka äta lite frukost här hemma och starta upp dagen.

torsdag 6 november 2014

102. vecka 15.

I måndags gick vi in i en ny vecka av graviditeten och jag kan inte förstå att vi redan är i vecka 15. Tiden har gått så otroligt sakta men ändå har det nu gått 15veckor. Snart har liksom halva tiden passerat utan att jag ens hunnit ta in det. 

Jag tycker inte att tiden flugit fram, långt ifrån. Herregud, jag har ju hunnit med att vara inlagd tio gånger, träffa läkare och barnmorskor åt höger och vänster. Kräkts och mått illa i förbannelse, vilket gjort att det känts som om tiden stått stilla. Men ändå så har jag nu klarat av 15veckor och 37% av graviditeten. Om jag har klarat de här femton veckorna som varit så här tuffa så kommer jag ju säkert att klara av resten. Sen att det känns som att femton veckor snarare är fyra år det är en annan femma. 

Iallafall så är bebisen nu ca 10cm lång från huvud till stjärt och väger ca 50g. Hen är ungefär lika stor som ett päron och tros nu uppfatta ljud. 

Magen har nu börjat synas och det känns som att den växer mer och mer för varje dag som går!



onsdag 5 november 2014

101. Inskrivning.

Då har vi varit på inskrivning på MVC nu då. Det känns skönt att äntligen ha fått det gjort. Det började med blodprov med hela åtta rör och ett stick i fingret och tro det eller ej men det gick galant! 

Vi fick tid för RUL den 10:e december. Så nu är det ca en månad kvar bara tills vi får veta ifall allt är okej med knodden där inne. Om det syns så kommer vi vilja veta vilket kön det är även denna gången så det ska också bli spännande. 

Jag fick också en tid till Doktor Ragner för att diskutera vårat planerade kejsarsnitt och få veta lite mer om hur det kommer att gå till den 11:e december. Det känns så skönt att få träffa Ragner då jag känner ett enormt förtroende för honom. Han var min läkare under Ediths förlossning och han utförde mitt akutsnitt. Det var han som träffade mig i nu i maj och skrev in i min journal att det skulle bli planerat snitt ifall jag blev gravid igen. + att jag träffat hon flera gånger nu när jag varit inlagd så mycket. 


Barnmorskan ville också boka in ett ultraljud senare i graviditeten för att kolla hur stor bebisen är emot slutet av graviditeten då Edith var så stor då hon föddes. Men det skulle vi boka in senare. 
Annars så var det inget speciellt som sades mer än det vanliga vid en inskrivning.

100.

Nu är vi hemma ifrån stan och med oss hem har vi en hjälm! Vi passade på att ta en lunchdate på stan bara vi två! Riktigt mysigt om man bortser från att jag mår superdåligt. Nu ska vi snart hämta Edith från förskolan och se om hon överlevt dagen, hehe! 

Sen ska vi åka till barnmorskan för inskrivning. Det känns väldigt sent att ha inskrivning i vecka femton.  Men då jag har regelbunden kontakt med specmödra och bb har jag känt att det gått bra ändå då jag haft dem att vända mig till! Hoppas att vi får en tid för RUL idag också! Ska bli så spännande att få se vad som gömmer sig där inne:)


099.

Godmorgon! Vi har nyss varit och lämnat av Edith på dagis. Alla barnen var ute och lekte och ramlade om vartannat på den hala marken. Barnen föll och halkade åt höger och vänster och dagisfröken sa till oss att det var dags att skaffa hjälm till Edith. Och det kändes så hemskt att lämna henne på dagis utan hjälm när man såg hur alla de små barnen snubblade runt där ute. Men det går säkert bra! Och vi är precis påväg på stan för att köpa en hjälm, vi tänkte att vi gör det nu med detsamma. Vi har tänkt att göra det ett tag  men det har som glömts bort och vi var ju inte beredda på att vintern och halkan skulle komma på en dag. Nej nu är det dags att kila!  





Edith i lekparken:)

tisdag 4 november 2014

098. Roadtrip.

Imorse klev vi upp tidigt och åkte upp till Umeå då farbror Erik hade en arbetsintervju. Då han liks skulle upp så tänkte vi att vi kunde passa på att följa med istället för att bara vara hemma.
Allt gick bra nästan hela vägen upp förutom att jag blev superåksjuk som pricken över i:et på mitt illamående. 

Väl framme i Umeå var jag så dålig att jag satt med spypåsen och kände mig alldeles svag. Men det gick över på en sekund. Jag tittade på Edith som nu hade blivit alldeles likblek. Per körde in i en dubbelrondell och helt plötsligt börjar Edith kaskadkräkas. Hon spyr ner sig själv och alla kläder. Hon spyr ner bilsätet och filten hon har över sig. Och det slutar inte heller, hon bara fortsätter att kräkas. Precis då är vi framme där vi ska släppa av Erik. När jag ser all spya och känner lukten av kräket så vänder det sig i magen på mig och jag får lov att hoppa ut ur bilen. 

Per skyndar sig bak och tar ut Edith, tar av henne jacka, byxor och tröja. Han torkar av henne och skickar henne till mig som får klä på henne reservkläder. Sen rengjorde han bilen så gott det bara gick.  Efter det så hade vi tänkt att gå och fika men då Edith inte hade några ytterkläder så for vi till Ica Maxi och köpte ett fleeceställ som hon fick ha på sig.

Efter den lilla incidenten så passade vi på att gå på Ica Maxi ett tag och spana in alla julsaker de fått in! När vi var klara där for vi och hämtade Erik och åkte emot stan och för att äta lunch och gå på Lagerhaus och spana in deras julsaker! Åhh julen, snart är du här! 

Efter en kort visit i Umeå så for vi hem igen och var hemma vid två någon gång. Det blev lite kaosartat där i början men på  det stora hela har det varit en riktigt mysig dag:)


Det jag funderar över nu är ifall så här små barn kan bli åksjuka? Hon kräks ofta när hon åker bil en längre sträcka eller när det är krokiga slingriga vägar. Det kan ju vara en slump också men det borde ju vara en rimlig förklaring. Vi får väl se hur det går när vi ska bila till Skåne och Mormor nästa vecka.

Nej, nu ska jag plugga lite innan det är dags att gå och lägga sig för kvällen.



måndag 3 november 2014

097.

Hallå där, idag känns allt lite bättre än vad det gjort i helgen. Jag mår ju fortfarande groteskt illa men å andra sidan gör jag ju det varje dag.

Idag är Eddan på dagis och jag och Per har pluggat och haft finbesök av Eva. Nu har vi precis duschat och jag ska vila lite medans älsklingen ska iväg och skänka en soffa och kasta massa bråte ifrån renoveringen av Eddans rum på tippen. 

Tror jag har glömt att säga det här men vi har totalt kaos hemma. Vi har rivit en vägg i Eddans rum så att hon ska få ett större rum och just nu står alla hennes möbler och leksaker ute i vardagsrummet och matsalen. Köket som ligger vid Ediths rum är också totalt nerstökat av damm och bråte, elslangar, möbler och dyligt. Men nu är väggarna och taket uppe, Per har börjat spackla alla skruvhål och skarvar och  kan slippa allt om någon dag. Sedan är det bara att måla, lägga in lister och golv. Jag längtar så att jag håller på att gå under efter att få ha ordning här hemma igen. Vart jag än tittar så ser jag något som står på fel plats. Det är i princip inte ens lönt att städa då vi har möbler och leksaker överaaaaallt! 

Men Per och Pappa har lovat att detta ska vara klart innan jul och det hoppas jag verkligen. Jag som älskar julen och att julpynta skulle känna mig berövad på julen om det inte skulle gå. Så nu får jag hoppas hoppas!

   Vi har åtminstone ordning och reda i våra fönster, det är alltid något!

söndag 2 november 2014

096. Let the sunshine in.



Såhär glad kan man vara när man får kolla på Daniel Tiger mitt i dan:) 

Jag tog kort på Eddan för några dagar sedan då hon fick titta på Daniel Tiger och hon skrattar alltid lika mycket då hon tittar på det. Hon tycker verkligen om det programmet så mycket! Jag vet inte hur många gånger vi tittat på alla avsnitt. Jag kan vartenda ett utantill om vi säger som så, hehe. Jag blir alldeles lycklig av att se Edith skratta så att titta på de här bilderna är som terapi för själen:)

Bilderna blev alldeles gula av solnedgången som pågick utanför fönstret. Det är så mysigt när hösten/vintern slagit till och man får njuta av solnedgångar som färgar hela våran lägenhet i ett varmt gult sken. Det är lika magiskt varenda dag!

095. Panik.

Det senaste dygnet har jag mått så illa att jag får panik i min egen kropp. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska göra. Jag mår bara så himla dåligt. Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Jag försöker göra saker ändå, men det pågår en storm inom mig och det känns som att jag ska explodera av illamående. Jag vill bara ge upp men det går inte. Det finns bara en utväg och det är förlossningen i april. Paniken som infinner sig när jag tänker på att det är så länge kvar just nu den är inte rolig att ha att göra med. Illamåendet är så påtagligt starkt hela tiden, varenda sekund, jag får inte en enda minut att andas ut.