tisdag 28 oktober 2014

091. ultraljud.

Igår blev jag inlagd igen. Jag fick dropp och chansen att vila i lugn och ro. Dels vart jag inlagd för att jag var uttorkad. Men också för att jag har varit så utmattad. Det är otroligt tufft det här med att vara gravid hörrni. Iallafall så känner jag mig lite mindre orolig nu. Jag fick svar på mycket funderingar efter ett långt samtal med läkaren. Varför det svider när jag kissar är för att jag är så uttorkad, varför det hugger så mycket i magen uppe till höger är för att jag är uttorkad. Så den oron kan jag släppa nu. Jag måste bara bli bättre på att kämpa med att dricka mer. Men nog om det nu.

Igår fick jag också göra ett ultraljud. Läkaren sa att det för deras del inte fanns någon anledning att göra ett ultraljud för hon var säker på att det inte är något fel eftersom jag mår så dåligt och det är ett av de starkaste tecknen på att graviditeten är stark och normal. Men de ville göra ett ultraljud för att få mig att förstå samma sak. Hon ansåg att det behövdes för mitt välmående. 

Jag var så rädd så att jag skakade okontrollerat. Jag har ju känt på mig att det är något fel ett tag och de känslorna har varit så starka och svåra att slå bort. När vi gick till rummet där man gör ultraljud kände jag mig alldeles svimfärdig. Jag vågade inte titta på monitorn och grät så mycket att jag glömde bort att andas. Men så tittade jag på Per som tittade ner på mig och sa till mig att kolla. Han var tårögd och hade ett leende på läpparna. 
Jag vände på huvudet och såg en liten bebis. En liten docka som sparkade på benen och boxade med armarna. Och hen såg alldeles perfekt ut. Hjärtat slog som det skulle och det var det vackraste jag sett! Jag grät så mycket att det var svårt att se bebisen eftersom magen rörde sig så mycket. Läkaren satte sig framför mig tog mina händer kollade  mig i ögonen och sa till mig att slappna av nu. Att lägga den lilla energin jag har på att fokusera på att ta mig framåt och igenom graviditeten.  

Nu kan jag släppa den där oron, iallafall fram till rutinultraljudet. 
Läkaren sa att allt såg normalt ut av vad man kunde se så tidigt i graviditeten och att hyperemesis gravidarum eller extremt gravidillamående som man också kan säga oftast innebär starka och friska graviditeter. Att det är därför man mår så otroligt dåligt. Det var som om någon lyfte hela världen från mina axlar. Att jag mår dåligt och är utmattad det får vara, det är ju bara ungefär ett halvår kvar nu. Men att bebisen mår bra, det är ju allt! Det är ju därför vi har valt att gå igenom detta helvete en gång till. 

Ursäkta de dåliga bilderna men när man mår dålogt tänker man inte direkt på att ta med sig systemkameran överallt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar