onsdag 8 oktober 2014

075. Inlagd igen.

Igår blev jag inlagd igen eftersom jag bara kräktes och kräktes utan stopp. Men som tur är får jag komma hem redan senare idag då det går mycket bättre nu, självklart får jag stanna en dag extra om jag vill men de dagarna jag känner att jag klarar av att åka hem så fort det bara går så tar jag det över sjukhussängen alla gånger!

Just nu ligger jag och lyssnar på regnet som smattrar emot rutan och väntar på att den sista påsen med dropp ska gå in innan det är dags att åka hem för denna gången. Det finns inte så mycket att göra här på rum 4 och det kan ju bli rätt så långtråkigt men jag tar vara på lugnet och ser det som en chans att vila upp mig. Edith har ju börjat sova i våran säng, igen.. Och hon kan inte sova ifall hon inte får sova på min arm så ni kan ju tänka er hur bra jag sover om nätterna hemma.  Så därför har jag passat på att sova ordentligt det senaste dygnet.


Nått som slår mig då jag varit inlagd här uppe på bb så pass mycket de senaste veckorna är hur fantastiska alla i personalen är. Sköterskor som barnmorskor som läkare. Det känns verkligen som att alla bryr sig om en och tar sig tid att komma och kolla hur det är. De är också otroligt hjälpsamma och förstående mitt i allt det här. Och ja det är deras jobb men jag vill ändå hylla dem lite extra eftersom de är så himla grymma på det de gör. Jag känner ett enormt förtroende emot alla här uppe och känner mig alltid i lika trygga händer då jag blir inlagd. 


Iallafall så hann det gå hela nio dagar emellan inläggningarna nu så kanske går det lite framåt. Annars har det varit fem dagar hemma, två eller fyra dagar på sjukhus. Fem dagar hemma två eller fyra dagar på sjukhus och så vidare. Jag hoppas verkligen att det vänder för mig denna gången så att det inte blir som när jag var gravid med Edith.
Men nu ska jag inte ta ut vare sig förluster eller vinster i förskott. Nu gäller det att ta sig igenom detta dag för dag. 

Framöver om jag mår dåligt så kommer jag att skriva om det och jag kommer att skriva om hur otroligt jobbigt det är att vara gravid. Jag kommer inte att rosa något eller dölja något. Jag tycker själv att det är en liten tröst att läsa om andra som mår såhär, då får jag hopp. Om andra kan klara av det så kan jag med. Om jag kan få en person med HG att känna sig mindre ensam då hon ligger där hemma precis som jag och bara kräks och kräks och mår skit hela dagarna så är det värt allt. För vi som har Hyperemesis gravidarum har det väldigt ensamt. Vi behöver stötta varandra, visa att vi inte är ensamma! Nej nu måste jag verkligen lägga mig ner ett tag innan jag svimmar,0 bokstavligt talat.    
 Jag imorse.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar