fredag 31 oktober 2014

094. allergier.

God morgon världen, vi har precis ätit frukost framför barnkanalen och ska strax klä på oss för att åka iväg till barnläkaren med Edith. Hon är ju allergisk emot ägg och nu misstänker vi att hon är allergisk emot cashewnötter. Då hon ätit cashewnötter så börjar hon hosta, får utslag runt munnen och rodnar hela vägen ner på halsen vilket tyder på allergi. Iallafall så ville barnläkaren ta lite mer utförliga tester då hon nu inte bara är allergisk emot ägg utan också verkar vara det emot cashewnötter. Läkaren ville kolla upp Edith så att hon inte är allergisk emot ännu mer saker för att vi ska vara på den säkra sidan. Hon har ju nämligen fortfarande kvar sina utslag på kroppen som hon haft sedan hon föddes i princip. Först trodde vi att hon var torr men efter att ha smörjt henne med bodylotion tre gånger om dagen så länge vi kan minnas på läkares inrådan så misstänker vi nu att det är någon typ av allergi då utslagen aldrig vill försvinna. Det ska bli spännande att se hur det går idag, Edith är inte överdrivet förtjust i läkare och sköterskor. 
Nej nu måste vi göra oss klara så att vi hinner dit i tid! 


onsdag 29 oktober 2014

093.

Här hemma har vi precis ätit middag vilket innebär att jag ligger som en däckad i soffan. Om en timme tänkte jag och Eddan gå och sova så att vi orkar med morgondagen men innan dess så myser vi lite i soffan och bygger med duplo! Eddan har blivit en riktig hejjare på att bygga med dessa klossar. Hon bygger hela städer och torn som är längre än henne själv. Jag blir lika fascinerad och imponerad varenda gång jag ser hennes uppbyggnader! 


Imorgon ska jag på mitt andra pass gravidvattengympa. Jag fick ordinationen av min sjukgymnast att gå på vattengympa för foglossningarnas skull så nu tänkte jag ge det en chans i några veckor för att se om det är något för mig:)
Förra veckan gick det helt okej i ungefär trettio minuter tills jag fick springa upp ur poolen för att inte kräkas i vattnet eller bland alla andra mammor. Ska bli spännande att se hur det går imorgon. Efter gympan imorgon är det tänkt att vi ska gå på lilla söderhavet med Edith så att hon också får bada. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen för det vore så mysigt och Eddan älskar ju att bada!


Bjuder på två bilder från i somras i brist på nya bilder:)

092. Vecka 14.

För jag mår dåligt jag mår så dåligt, måndag tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. För jag mår dåligt jag mår så dåligt måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Går runt och nynnar på denna lilla melodi mer eller mindre hela tiden. Den fastnar så lätt i huvudet. Melodin är från låten jag är lycklig jag är så lycklig osv  som Tommy sjunger i Pippi Långstrump.

Men vet ni vad jag är ju trots allt mitt i vecka fjorton nu. Då är det ju bara ungefär ett halvår kvar. Inte ens det. Och eftersom vi har ett planerat snitt så kommer ju bebis nån vecka tidigare förhoppningsvis också!

För att för en gång skulle prata om något lite trevligare så kan jag berätta att jag tror att jag känt fladder och lättare sparkar när jag ligger ner raklång i ungefär två veckor nu också. Det är ju så mysigt! Per har också känt det. Fast än så länge är det bara när jag ligger ner jag kan känna det utifrån. Förra graviditeten kände jag de första rörelserna i slutet av vecka fjorton i form av fladder och denna gången kände jag det i slutet av vecka elva i form av fladder. Det är ju så fantastiskt att få uppleva den känslan. Så mäktigt och stort, för några sekunder så glömmer man det konstanta illamåendet! 

Bebisen är redan ca 8cm från huvud till stjärt och väger nu ca 25g. Det är så häftigt att dockan börjar bli så stor där inne. Och större kommer lilla knodden att bli!

     

tisdag 28 oktober 2014

091. ultraljud.

Igår blev jag inlagd igen. Jag fick dropp och chansen att vila i lugn och ro. Dels vart jag inlagd för att jag var uttorkad. Men också för att jag har varit så utmattad. Det är otroligt tufft det här med att vara gravid hörrni. Iallafall så känner jag mig lite mindre orolig nu. Jag fick svar på mycket funderingar efter ett långt samtal med läkaren. Varför det svider när jag kissar är för att jag är så uttorkad, varför det hugger så mycket i magen uppe till höger är för att jag är uttorkad. Så den oron kan jag släppa nu. Jag måste bara bli bättre på att kämpa med att dricka mer. Men nog om det nu.

Igår fick jag också göra ett ultraljud. Läkaren sa att det för deras del inte fanns någon anledning att göra ett ultraljud för hon var säker på att det inte är något fel eftersom jag mår så dåligt och det är ett av de starkaste tecknen på att graviditeten är stark och normal. Men de ville göra ett ultraljud för att få mig att förstå samma sak. Hon ansåg att det behövdes för mitt välmående. 

Jag var så rädd så att jag skakade okontrollerat. Jag har ju känt på mig att det är något fel ett tag och de känslorna har varit så starka och svåra att slå bort. När vi gick till rummet där man gör ultraljud kände jag mig alldeles svimfärdig. Jag vågade inte titta på monitorn och grät så mycket att jag glömde bort att andas. Men så tittade jag på Per som tittade ner på mig och sa till mig att kolla. Han var tårögd och hade ett leende på läpparna. 
Jag vände på huvudet och såg en liten bebis. En liten docka som sparkade på benen och boxade med armarna. Och hen såg alldeles perfekt ut. Hjärtat slog som det skulle och det var det vackraste jag sett! Jag grät så mycket att det var svårt att se bebisen eftersom magen rörde sig så mycket. Läkaren satte sig framför mig tog mina händer kollade  mig i ögonen och sa till mig att slappna av nu. Att lägga den lilla energin jag har på att fokusera på att ta mig framåt och igenom graviditeten.  

Nu kan jag släppa den där oron, iallafall fram till rutinultraljudet. 
Läkaren sa att allt såg normalt ut av vad man kunde se så tidigt i graviditeten och att hyperemesis gravidarum eller extremt gravidillamående som man också kan säga oftast innebär starka och friska graviditeter. Att det är därför man mår så otroligt dåligt. Det var som om någon lyfte hela världen från mina axlar. Att jag mår dåligt och är utmattad det får vara, det är ju bara ungefär ett halvår kvar nu. Men att bebisen mår bra, det är ju allt! Det är ju därför vi har valt att gå igenom detta helvete en gång till. 

Ursäkta de dåliga bilderna men när man mår dålogt tänker man inte direkt på att ta med sig systemkameran överallt. 

måndag 27 oktober 2014

090. orolig.

Jag är så orolig hela tiden. Jag är orolig över barnet och ifall det ens finns något barn. Orolig över att jag inte dricker tillräckligt och att jag ska vara uttorkad. Jag blir orolig när jag kräks hela dagen men nästan mer orolig när jag inte kräks för det är ju inte normalt. Jag är orolig över att jag mår illa precis hela tiden. Orolig över att jag bara kissar en till två gånger om dagen och att det gör så jävla ont att kissa. Orolig över att det hugger längst upp till höger i magen hela tiden. Orolig över att jag börjar känna mig mer och mer nedstämd.Orolig över att fogarna värker mer och mer för varje dag. Orolig över allt. PRECIS HELA TIDEN!! Jag orkar inte vara orolig längre. Jag vill bara slappna av, för en dag låt mig slappna av. Och ja man kan ändra sättet man tänker på. Men det är inte det att jag går runt och är negativ hela dagarna heller. Jag kämpar på med att få i mig mat och dryck. Jag kämpar på med att vara ute och röra på mig. Jag kämpar för att orka leka med Edith och för att orka plugga. Jag ler och är glad varje dag men ändå är det som att illamåendet och värken smittar av sig och gör mig mer och mer orolig och nedstämd för varje dag. Och jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte bli påverkad av det. Men det är tufft när man är mitt i det hela tiden.

fredag 24 oktober 2014

089. Christmas.

Jag sitter och knarkar julinspirations bilder på google så att jag nästan blir alldeles yr. Jag längtar så mycket att jag nästan börjar gråta snart, haha! 

JAG ÄLSKAR JULEN!!! Jag kan knappt bärga mig, men nu är det faktiskt bara 38 dagar kvar tills man får plocka fram allt julpynt och ta in julgranen! Åhh att något kan vara så långt bort men ändå så nära. Jag kan berätta att jag redan börjat fuska och lyssnar med jämna mellanrum på julmusik, man måste ju tagga i tid för att komma i den bästa stämningen! 

Iallafall så har jag idag tagit fram lite pyssel jag ska ordna inför advent och beställt julgardiner till matsalen och vardagsrummet! Jag har alltid haft vita eller beiga julgardiner men i år så beställde jag röda, hör och häpna. Vad som hände där förstår jag inte riktigt själv då jag är väldigt sparsam med rött annars. Har väldigt svårt för den färgen i inredning och likaså på jul. Men då allting i granen och dekorationerna går i vitt, beiget, guld och silver så kan det ju vara kul att bryta av det lite. Det här kommer bli den första julen då Edith är riktigt medveten om allt runt omkring och jag ska göra allt jag kan för att få henne att älska julen!

Jag hoppas innerligt att hennes rum är färdigrenoverat tills advent så att hon kan få en egen liten gran där inne:) 
Men som det ser ut just nu så verkar det mörkt. Tjejen har inga väggar, inget golv och inget tak. Och när vi väl satt dit det så ska vi ju spackla och måla och lägga golv. Men ingenting är omöjligt. Nej nu ska jag fortsätta med mitt julspan:)














088. drink your water.

Godmorgon världen. 

Igårkväll var det tungt att vara jag. Vid sextiden började jag må hysteriskt dåligt och fick frossa och  kramp i kroppen. Per frågade hur mycket jag druckit och då kom jag på att jag glömt att dricka överhuvudtaget under hela dagen. Han gav mig lite pepsi till att börja med och bäddade ner mig i sängen. Väl där så kommer jag inte ihåg mycket mer än att jag var jätte trött och hade superont i lederna. Och en fruktansvärd feberfrossa. Per ringde in och pratade med 1177 och fick instruerat att han skulle ge mig vatten med jämna mellanrum resten av kvällen och ifall det inte gick åka in med mig. Så under hela kvällen kom han in i 20minuters intervaller och gav mig vatten där jag låg och halvsov och yrade. 

Sex timmar senare hade jag druckit nästan en halv liter vatten och fick då sova på riktigt. Men hela natten har jag vaknat och yrat och framför allt haft sockerdricka i armen. Hela vänstra armen har domnat och pirrat och idag är jag trött som ett jehu. Illa mår jag också men det var ju inget nytt säg. Det jag lärt mig med denna upplevelse är att hur dåligt jag än mår så måste jag se till att dricka mina teskedar med vätska. De gör tydligen större skillnad än vad jag trott!

tisdag 21 oktober 2014

087.

Lilla Edith har en fruktansvärd hosta och får i princip inte sova på nätterna. Jag och Per turas om att sitta och sova med henne men ändå hostar hon tills hon kräks nätterna igenom. Nu har hon haft det såhär i fyra nätter och om det fortsätter så får vi nog ta och ringa in till vårdcentralen snart. Stackaren blir ju så trött och får så svårt att äta och dricka. Som tur är så känns hon relativt frisk på dagen och kan till och med vara på förskolan. Men det är jobbigt för mammahjärtat då man hör hur hon hostar så där eländigt. Önskar att jag kunde ta över hostan istället. Tänkte precis googla fram några tips på vad man kan göra för att underlätta det lite för henne. Hoppas jag hittar nått! 

 

086.

Hallå, idag är jag själv hemma hela dagen. Det var längesen jag var det sist. Känner mig lite orolig över att vara det men snart har jag ju redan klarat av halva dagen! Jag vet inte varför det känns så tungt men det har varit en trygghet att ha Per vid min sida när jag mår så dåligt. Jag vet ju att jag klarar mig själv också men ändå så känns det farligt att vara själv på något sätt. För mig är det en kamp att öppna kylskåpet men det är ju fortfarande en kamp jag klarar av. 

Det läskigaste med att vara ensam är att jag känner efter. Jag tänker efter. Jag kommer lätt in på dåliga tankar, katastroftankar. Men det är ju sån jag är och trots sex år i terapi så kan inget hindra mig från att kliva över den tröskeln när jag känner mig svag och utsatt. 

Jag kommer in på tankar om barnet och medicinerna. Jag har alltså ätit tio tabletter om dagen under hela första delen av graviditeten för att klara av att leva i princip. Samtidigt har barnet utvecklat alla sina viktigaste organ under den tiden. När jag tänker på det ryser jag av obehag. Vad som helst kan ha hänt och jag vet ingenting. Men ifall jag inte hade ätit tabletterna hade jag kräkts dygnet runt och det kan ju inte heller vara bra för barnet. Dessa här tankar snurrar runt tillsammans med tankar om hurvida jag är tillräckligt stark för att klara av det här. 
Jag tog mig knappt igenom förra graviditeten och nu så går jag igenom det här en gång till. Åh ena sidan har det bara gjort mig starkare men åh andra sidan så är det knappt att jag orkar hålla mig över ytan när jag har så ont och mår så dåligt. 

Jag vet att jag klarar av det här det gjorde jag under förra graviditeten men det känns så tungt nu när jag är mitt i det bara. 
Och att efter en sex år lång sjukskrivning när man blivit förklarad som stabil för första gången i livet ungefär gå in i en graviditet som min det känns lite som att ta sig vatten över huvudet. Det är en hårfin linje mellan att må dåligt och trilla över och bli deprimerad. Jag gör verkligen allt jag kan för att inte tappa den lilla stabiliteten jag har kvar i mitt mående men det är också tufft. Och speciellt de dagar jag är ensam. Det är lättare att gå in i sig själv då det inte är någon hemma som stör.

Nej nu ska jag sluta fundera över detta och försöka tänka på något annat, ingen mår bra av att sitta och älta sånt här. 


måndag 20 oktober 2014

085. hunt or be hunted.

Har nyss sett det senaste avsnittet av The walking dead och måste säga att jag mår så jävla illa. Bortsett från mitt redan starka illamående. Ska det hålla på att vara med kannibaler i serien vet jag inte om jag klarar av att kolla. Det är så sjukt brutalt och jag mår psykiskt illa av att se på det. Det gör ju att det inte blir så roligt att kolla på serien längre. Annars är det ju min absoluta favoritserie, vilket såklart gör det tråkigt ifall jag måste sluta titta. Men nu med gravidhormoner och allt så går det bara inte. Hoppas de tar död på kannibalerna snart så att man kan börja titta på serien utan att få dödsångest.

Utöver kannibalerna verkar det bli en väldigt stark och spännande säsong! 


söndag 19 oktober 2014

084. helgsmys!

Hallå Söndag! I helgen har vi haft en riktig myshelg här hemma om man bortser ifrån min dipp av brutalt illamående efter lunchen igår och idag. Vi har börjat morgnarna i soffan med rostat bröd och Daniel Tiger och en massa kramar och mys! Efter frukosten igår så badade och duschade vi och sedan packade vi in oss i bilen och for hem till Gammis för att hälsa på. Farmor och bonusrolf var också där då kommit upp på en blixtvisit till Övik över helgen. Edith blev jätteglad när hon träffade "famo"och busade en massa. 

Kvällen spenderade vi hemma hos Anna och Johannes med tacos och vänner! Så trevligt och härligt att komma ut och få glömma bort illamåendet för en stund. Vid åtta var vi hemma och i säng. 

Idag har vi myst här hemma och kramats och busat och tittat på så mycket bättre. Efter en lugn förmiddag så tog vi en promenad till apoteket för att köpa mediciner till mig. Man skulle kunna kalla det för en helvetes promenad då jag mådde så brutalt dåligt att jag på riktigt höll på att dö av promenaden!

Annars så har Edith sovit hela eftermiddagen, per har pluggat och jag har skrivit på min bok:) 
Nu ska vi strax till Fred och Maria där det bjuds på tacos idag igen, inte mig emot!


fredag 17 oktober 2014

083. Nytt!

Tänkte visa lite nya inköp till Eddan. Brukar försöka att köpa det mesta tills oss alla i familjen på olika loppisar, second hands och tradera men ibland slinker det ner lite nya saker också. Och denna gång blev det lite nya saker till Edith.



 Kanintofflorna var en hit för hela familjen då det är så kallt på golvet här hemma och Edith alltid vägrar sockar. Men dessa vill hon ha på sig hela tiden så nu har hon varma fötter och nöjda föräldrar!


 Kjol/Kappahl  -  Tröja, Sockar, Skor, Tofflor/H&M

torsdag 16 oktober 2014

082. Kärleken är allt.

Tänk vad finaste familjen kan få mig att bli på bättre humör i dessa tider:)

Sitter just nu i soffan och myser och kramas med Edderoodowoodo och tittar på Daniel Tiger. Finns det något bättre i hela världen än att gosa med sin lilla älskling så säg?!

En bild ifrån vårat soffhäng:)

081. Idag är ingen bra dag.

Jag mår så innihelvete satans jävla dåligt idag. Jag vill bara lägga mig ner och ge upp livet. Egentligen tänkte vi åka till Norrköping idag då jag har skola där i helgen. Men då jag kräks så förbannat och mår så illa så känns det inte rättvist emot mig själv att utsätta mig för en sådan påfrestande helg. Välmåendet måste tyvärr komma först. Jag hade verkligen sett framemot denna helg då alla i klassen är så himla trevliga och kursen är så inspirerande. Men vad ska man göra då man mår som jag mår.

Visst jag kan åka ner och kanske kommer jag klara av att gå på den där kursen men troligtvis kommer jag att må jättedåligt och ha åkt 70mil bil förgäves. Det är inte värt det. Jag orkar inte bli inlagd igen. Jag måste vara hemma och vila, vila vila. En vecka har jag fått vara hemma ifrån sjukhuset nu och det är stort! Sen att läkare och barnmorskor sagt till mig att jag borde avstå en sådan påfrestande resa säger ju egentligen allt. De vet ju vad de pratar om. Jag är bara så besviken på mig själv, på att jag ska behöva må såhär. 

Det känns så himla ensamt. Igår skulle jag egentligen träffa Camilla som jag inte träffat på jättelänge. Såg verkligen framemot det och har ju mått relativt bra hela veckan. Men igår bara kräktes jag. Jag gjorde lite saker under dagen för att försöka stå emot det där konstanta jävla illamåendet men till slut kräktes jag så tills jag fick en fruktansvärd huvudvärk och sedan var det kört. Bara att gå och lägga sig vid femtiden någon gång. 

Det känns som att jag missunnar alla mina vänner och min familj då jag inte har någon ork att träffas eller ringa och höra hur det är. Jag mår bara så dåligt. Jag orkar snart ingenting längre. Idag är en sån dag då jag bara vill lägga mig ner på marken och tyna bort.

Till råga på allt så är Edith sjuk och jag kan inte ta hand om henne så Per måste vabba. Ännu en sak att lägga till på skuldlistan. Åhh jag känner hur negativ jag är men det är sån jag är, katastroftankarnas gudinna.



tisdag 14 oktober 2014

080. You go girl!

Hallå, nu har det hänt stora saker här hemma ska ni veta! Edith har kissat på pottan helt själv utan att vi sagt till henne! Gudars så stolt man blir:) 

Hon sitter på pottan hela tiden nu och vill inte alls ha blöja, det blir lite krig här hemma på dagarna tål att tilläggas. Men det är ju fantastiskt att hon fått upp ett intresse för det och vill gå på pottan. Dagis har nog något med det att göra kan jag tänka mig. Vi vill ju försöka få Edith någorlunda blöjfri tills bebisen kommer. Och om det fortsätter såhär så blir ju inte det några problem! 

Eddan i tältet med alla sina kompisar:) Där inne kan hon sitta i vad som känns som timmar och prata med alla nallar.

måndag 13 oktober 2014

079. Mobilblogg.

Hallå, jag tänkte testa att mobilblogga lite, vi får väl se hur det går med detta nu, haha! 

Vid tio var vi förbi på BVC där Edith har varit på 18månaders kontroll.
Allting såg bara bra ut med lilla Eddan och Maria våran BVCtant tyckte att Edith är väldigt duktig på att prata och förstå. Hon blev väldigt imponerad av hur mycket ord och meningar Eddan kan säga för sin ålder!

När vi skulle åka fick Edith en tandborste av Maria. Hon gick emot dörren vände sig om och sa tack tack innan hon vinkade och sa hejdå. Mammahjärtat smälter då hon är så söt alltså:) 

Edith skulle ju ta en spruta idag också men då hon är allergisk emot ägg så blev det ingen spruta för henne idag. Man måste vänta tills efter hon fyllt två någon gång.


Och ja just! Sist men inte minst, Edith väger numera 10,8kg och är hela 81,5cm lång. Hon har växt som en toka sen vi var där i juni och tur är väl det! 



söndag 12 oktober 2014

078.

Hallå, idag har vi varit en sväng på staden efter några timmars vila på förmiddagen. Edith behövde en ny pyjamas och likaså jag! Passade också på att köpa nya stödstrumpor då jag får så otroligt ont i benen på kvällarna numera.  Annars har vi bara tagit det lugnt hemma hela dagen lång. 


Iallafall så kom jag inatt på varför jag har så svårt att somna på kvällarna. Vid två tiden när jag fortfarande inte kunnat somna så slog det mig, jag har ju jätteont. Jag har ju den senaste veckan börjat få ganska så mycket problem med foglossningar. Det kom några veckor tidigare denna graviditeten men det var väntat så det kom inte direkt som någon överraskning. Iallafall så är det som allra värst på kvällen då man har rört sig under dagarna. När jag lägger mig ner tar det jättelång tid att somna då det värker och ilar så mycket. Bara när jag ligger helt stilla domnar det lite. Minsta lilla rörelse och det är tillbaka med full effekt. Det känns ungefär som att det är en osynlig kraft som försöker slita isär min höft genom att dra benen åt olika håll. Men precis som illamåendet så försvinner ju även foglossningarna med tiden:) 

Och alla dessa åkommor är ju värt det tusen gånger om. Man får ju trots allt den ultimata jäkla belöningen i slutändan!:) 
Det är helt sjukt vad man glömmer emellan graviditeterna egentligen, men tur är väl det annars hade man ju aldrig velat göra om det.

Funderar förresten på att börja med lite videoinlägg eftersom jag har så mycket att säga om så mycket, hehe. 


lördag 11 oktober 2014

077.

Åhh jag kunde visst inte somna. Jag mår rätt så illa och har en massa plugg med deadline imorgon så jag passade på att göra bort lite skolarbete såhär på kvällskvisten istället. 

Nu är jag dock klar med det mesta och sitter och funderar på vad jag ska göra av mitt hår. Jag har nämligen tänkt att jag ska trotsa illamåendet och boka in en frisörtid för färgning av håret någon dag till veckan. Och jag vill som jag velat alldeles för länge färga håret ljusgrått eller ljuslila. Jag kan inte släppa tanken på det. Speciellt grått hår. Det är så förbannat snyggt. Men törs jag, kan jag? Speciellt nu när jag redan ser ut som en sliten hagga med mitt illamående. Jag kan tänka mig att grått hår inte gör saken bättre precis. Fast vilken dröm. Men det har ju tagit så lång tid att bli blond igen, vill jag verkligen riskera att behöva göra om hela proceduren. Åhh vilka I-landsproblem en kvinna kan ha alltså, hehe.




  Åhh så fint, tänk att få ha sådant hår alltså!

076. Such a beautiful day.

Alltså vilken dag detta har varit i den positiva bemärkelsen. Det har varit en helt kräkfri dag. Förstår ni lyckan i det! Efter att ha vilat hela förmiddagen i sängen så ringer Fred och Maria och undrar ifall vi vill grilla med dem vid Hörnsjön. Det lät jobbigt eftersom jag mådde så illa men att ligga inne och tycka synd om sig själv mår ju ingen bättre av så vi drog på oss täckbyxor och regnjackor och hängde på. Väl ute i skogen så avtog illamåendet lite grann och jag fick tre timmar av hyfsat välbehag med goda vänner! Och att se Edith gå runt i skogen och filura gör ju vilken människa som helst glad av bara det:) 

När vi kommit hem så passade jag på att ta en dusch då Edith badade. Efter att ha vilat en stund så klädde vi på oss och hoppade in i bilen för att åka hem hem till Fred och Maria. Vi skulle nämligen bjuda dem på middag.  Efter middagen kollade vi idol och åt lite glass och sen bar det av hemåt igen. Det har verkligen varit den mest lyckade och roliga dagen på länge! 


Och känslan av att kunna slappna av för en stund och bara njuta av nuet gav mig nya krafter och jag känner mig mer än redo för att tackla den kommande veckan. När man har det så dåligt varje dag så betyder det så mycket när man väl får en bra dag. Det verkligen laddar batterierna så att man orkar med ett tag till.

Nej nu ska jag gå och sova då klockan har blivit alldeles för mycket för trötta lilla mig. 

  Har inte hunnit lägga över några bilder ifrån idag så jag bjuder på en bild på Edith från i somras. Den får representera hur jag har känt mig idag.

onsdag 8 oktober 2014

075. Inlagd igen.

Igår blev jag inlagd igen eftersom jag bara kräktes och kräktes utan stopp. Men som tur är får jag komma hem redan senare idag då det går mycket bättre nu, självklart får jag stanna en dag extra om jag vill men de dagarna jag känner att jag klarar av att åka hem så fort det bara går så tar jag det över sjukhussängen alla gånger!

Just nu ligger jag och lyssnar på regnet som smattrar emot rutan och väntar på att den sista påsen med dropp ska gå in innan det är dags att åka hem för denna gången. Det finns inte så mycket att göra här på rum 4 och det kan ju bli rätt så långtråkigt men jag tar vara på lugnet och ser det som en chans att vila upp mig. Edith har ju börjat sova i våran säng, igen.. Och hon kan inte sova ifall hon inte får sova på min arm så ni kan ju tänka er hur bra jag sover om nätterna hemma.  Så därför har jag passat på att sova ordentligt det senaste dygnet.


Nått som slår mig då jag varit inlagd här uppe på bb så pass mycket de senaste veckorna är hur fantastiska alla i personalen är. Sköterskor som barnmorskor som läkare. Det känns verkligen som att alla bryr sig om en och tar sig tid att komma och kolla hur det är. De är också otroligt hjälpsamma och förstående mitt i allt det här. Och ja det är deras jobb men jag vill ändå hylla dem lite extra eftersom de är så himla grymma på det de gör. Jag känner ett enormt förtroende emot alla här uppe och känner mig alltid i lika trygga händer då jag blir inlagd. 


Iallafall så hann det gå hela nio dagar emellan inläggningarna nu så kanske går det lite framåt. Annars har det varit fem dagar hemma, två eller fyra dagar på sjukhus. Fem dagar hemma två eller fyra dagar på sjukhus och så vidare. Jag hoppas verkligen att det vänder för mig denna gången så att det inte blir som när jag var gravid med Edith.
Men nu ska jag inte ta ut vare sig förluster eller vinster i förskott. Nu gäller det att ta sig igenom detta dag för dag. 

Framöver om jag mår dåligt så kommer jag att skriva om det och jag kommer att skriva om hur otroligt jobbigt det är att vara gravid. Jag kommer inte att rosa något eller dölja något. Jag tycker själv att det är en liten tröst att läsa om andra som mår såhär, då får jag hopp. Om andra kan klara av det så kan jag med. Om jag kan få en person med HG att känna sig mindre ensam då hon ligger där hemma precis som jag och bara kräks och kräks och mår skit hela dagarna så är det värt allt. För vi som har Hyperemesis gravidarum har det väldigt ensamt. Vi behöver stötta varandra, visa att vi inte är ensamma! Nej nu måste jag verkligen lägga mig ner ett tag innan jag svimmar,0 bokstavligt talat.    
 Jag imorse.
 
 

tisdag 7 oktober 2014

074. Bebis"sjuk"

Jag vet inte om jag överhuvudtaget har några läsare kvar där ute men jag känner att det är dags för mig att börja skriva igen. Efter ett längre uppehåll nu igen. Jag  behöver skriva av mig. Jag har ett enormt behov av att få skriva ner vad jag går i genom just nu för att kunna bearbeta det lättare. 

En av de största anledningarna till detta uppehåll är att jag inte mått så bra. Jag är nämligen gravid igen vilket i sig är helt fantastiskt! Det var även denna gång en planerad graviditet och jag hade räknat med att må dåligt precis som under förra graviditeten. Jag hade tom räknat med att få hyperemesis gravidarum igen om man nu kan räkna med något sånt. Men tur är väl det att jag tänkte så långt för här är vi nu igen. Vi är  självklart så oerhört lyckliga och tacksamma över att vi kunde bli gravida en gång till och att det verkar som att allt är som det ska enligt de tidiga ultraljudet. Men jag kan ändå inte låta bli att dra mig undan och tynga ner mig själv i tankarna.

Jag är nu i vecka elva och illamåendet finns där konstant hela tiden. Jag äter just nu sex primperan tabletter om dagen och fyra zofrantabletter om dagen, bara för att kunna överleva. Om jag inte äter dessa tabletter kräks jag tills det känns som att jag kommer att dö. 
Just nu varierar kräkningarna från dag till dag med riktigt dåliga dagar och lite mindre dåliga dagar. Än så länge har jag inte fått uppleva någon bra dag utan spya och illamående. Och jag förstår att det är många som mår dåligt när de blir gravida och att man inte ska klaga men att behöva äta tio tabletter om dagen och ändå kräkas större delen av dagen det är inte ett normalt graviditets illamående. Hittills har jag varit inlagd sex gånger med dropp. Under perioderna jag varit inlagd har jag varit inlagd emellan två och fyra dagar. Och varje gång har jag fått mellan fyra och tio liter dropp. Jag har lyckats hålla mig hemma även under dåliga dagar ibland eftersom jag gör allt för att inte behöva bli inlagd och åka ifrån Edith. Men då jag kräkts till jag svimmar då har jag inte haft något annat val än att lägga in mig. Det är inte hållbart att vara hemma under de omständigheterna. Men förra helgen så fick jag 3 stycken b12sprutor uppe på bb då jag var inlagd så förhoppningsvis så kanske det hjälper mig att må lite bättre. Det återstår att se.

Det jag upplever som jobbigast denna gången förutom att det är mycket värre än förra graviditeten är att jag ju förberett mig på detta. Jag hade ställt in mig på att må dåligt och att det skulle bli jäkligt tufft. Men att det skulle vara såhär tufft det hade jag aldrig kunnat ana. Och att redan ha ett barn och att inte kunna röra sig utan att kräkas till det känns som att man kvävs för att man inte får någon luft det är så sjukt psykiskt påfrestande. Jag kan ta att jag blir inlagd titt som tätt och att jag mår som en påse skit men jag kan inte ta att jag just nu är en sådant fruktansvärt dålig mamma. Jag har aldrig haft så dåligt samvete som jag har just nu. Edith har aldrig sovit ifrån mig förut och nu får hon göra det iallafall en gång i veckan. Hur förklarar man den här situationen för en 1½årig liten tös som bara saknar sin mamma. När jag inte är alldeles för uttorkad så gråter jag för att jag känner mig så dålig som inte kan ta hand om Edith just nu. 

Jag klarar ju inte av att ta hand om henne alls just nu. Hon är på dagis så mycket som det bara går och när hon inte är på dagis är hon hos gammis eller morfar. Jag och Per vill ju så gärna ha ett till barn. Att Edith ska få ett syskon, men till vilket pris. Nu är jag ju gravid och har inte planerat att ändra på det men jag kan ändå inte låta bli att fundera på det. Men det är ju svårt överhuvudtaget just nu då jag har hormoner som stiger mig åt huvudet var femte minut. Jag kan ta att jag blir inlagd och att jag kräks tills jag svimmar men jag kan inte ta det ifall Edith blir alldeles rubbad av detta. 

Men än sålänge är jag ju bara i vecka elva och det är ju inget som säger att jag kommer att må dåligt och kräkas i 40 veckor denna gången bara för att jag gjorde det förra gången. Det kan ju avta om två, tre veckor.. 

Hursomhelst så känner jag att jag måste skriva om detta innan jag brister. Att skriva är mitt sätt att ta mig igenom jobbiga och svåra händelser. Och ifall det skulle hända något med den här graviditeten så skulle jag ju dela med mig av det också så därför väljer vi nu att berätta det "redan".