onsdag 21 maj 2014

057.

Idag har vi varit på Umeå sjukhus i princip hela dagen. Vi kom dit vid ll.30 men hade en tid inbokad för röntgen av Ediths höfter klockan 14.00. Vi tänkte att det skulle bli perfekt att låta Edith sova i vagnen på sjukhuset så att hon var pigg till undersökningen. Vi anmälde oss och satte oss i väntrummet med en sovande Edith i vagnen. Och vet ni vad, jag höll på att smälla av av värmeslag. Det var gassande sol rätt på alla stolar i väntrummet och överhuvudtaget ingen skugga att gömma sig i. Så där satt vi ifrån 11.30 till 14.00 och väntade på att få röntga Ediths höfter och gå vidare till ortopedmottagningen. 

Röntgen gick smidigt och snabbt om man bortser ifrån att Edith gallskrek och grät. Vid två gick vi vidare till ortopeden och fick veta att läkaren som skulle undersöka Ediths höfter var försenad så där satt vi och väntade i ett ännu varmare väntrum tills klockan blev halvfyra. Då fick vi äntligen komma in till läkaren för höftundersökningen. 

Edith blev helt hysterisk och ville inte alls samarbeta men efter lite tröst och torkad mango fick vi henne att ligga tillräckligt stilla för att kunna undersökas. Hon fick också gå runt så att läkaren såg hur hon gick och hur höften rörde sig som.

Allting såg jättebra ut och Edith blev äntligen besiktad som läkaren så fint sa. Gudars vilken lättnad alltså! 

Läkaren berättade också att ifall vi får fler barn kommer vi att obligatoriskt kallas till samma kontroller som vi gått på med Edith trots att det barnet kanske inte har höftluxation. Det är något de gör med alla barn som har syskon och föräldrar som tidigare legat i skena. Men det är ju skönt att det kollas upp ordentligt tänker jag!

Det blev en varm och lång dag på sjukhuset i kvava väntrum. Jag kände mig helt dåsig av värmen, likaså Per. Edith verkade dock inte ens reagera på värmen då hon var glad precis hela tiden. Den enda gången hon grät på hela dagen var när läkarna ville undersöka henne. Lillstumpan:) 


Trots värmeslag och långa väntetider så slutade allting gott! Vi firade att det gick så bra för Edith med att köpa piggelin och njuta av några minuter i solen innan det var dags att hoppa in i bilen och åka tillbaka till Övik. Nej, nu är det dags för mig att gå och sova, det har varit en lång och tröttsam dag. Jag ville mest bara kika in här lite snabbt och berätta hur allting gått.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar