lördag 31 maj 2014

064.

Idag har jag och Edith haft en sådan otroligt mysig dag här hemma. Vi har varit ute och gått i regnet och plaskat i pölar med våra stövlar. Det tyckte Edith var jätteroligt och hon skrek för fulla muggar då hon var tvungen att gå in igen. Vi har busat en massa inne i hennes tält och med alla leksaker. Vi har läst sagor medans vi fikade i soffan. Vi har tittat på fågelbebisarna som bor i trädet utanför vårat sovrumsfönster och så har vi badat. Sen så har vi ju hunnit med mycket mer här hemma idag också såklart:) 

Jag har t.ex. slipat och spacklat hallen så att Per kan börja tapetsera den, äntligen! Sen så har jag målat en spegel och en hatthylla:) 
Nu är det snart bara vardagsrummet och badrummet kvar att måla om och sedan har vi gjort om alla rum i lägenheten. Vi har dock inte fått de två rummen godkända av hyresvärden än. Men om han kommer hit och ser vad fint vi gjort i alla de andra rummen så kanske vi kan få honom på andra tankar. 




Nej nu ska jag hoppa in i duschen och sedan smörja in mig med lite bus. 
Haha jag smörjde in mig med ett nytt märke häromdagen och jag fick total jävla panik. Jag blev fläckig och randig lite här och var. Jag såg ut som jag vet inte vad. Men det löste sig då jag hoppade in i duschen dagen efter och skrubbade bort ojämnheterna. Nu tänkte jag ge mig på ett nytt försök och denna gång med rätt verktyg till, hehe. 

Jag tycker att det är så himla smidigt och bra med brun utan sol eftersom att jag är livrädd för att få cancer och därför alltid smörjer in mig med hög solskyddsfaktor om somrarna. Jag solar helst inte och vill helst inte förstöra min hy av solens strålar. Men jag tycker det är så fint att vara brun på sommaren! Jag mår seriöst dåligt av att vara alldeles blek i shorts och klänning. Så därför smörjer jag in mig istället. Personligen känner jag mig mycket snyggare om jag är brunbränd till sommarkläderna. Så då är ju detta det perfekta alternativet! Nu hoppas jag bara att det blir lite bättre än vad det blev förra gången, hehe.

 Jag bjuder på en gammal sommarbild i brist på nya:)

fredag 30 maj 2014

063.

Dagens frulle som bestod av färska svenska jordgubbar, kiwi, mango och choklad! Mumsfilibaba:)  

Jag äter jordgubbar varenda dag nu eftersom jag inte fick några gubbar förra sommaren då jag ammade och Eddan fick allergiska reaktioner av dem. Efter två år utan svenska gubbar så måste jag ju äta ikapp det jag missat;)

062. Edith du är min ögonsten.

Edith är så jäkla underbar på alla sätt! Hon får mig att skratta dagligen och hon är så himla egen på det absolut bästa sättet en människa kan vara egen. Nu har hon t.ex. fått för sig att man ska äta maten med ett kryddmått. Så hon tar sina makaroner eller vad det nu kan vara och lägger dem en och en i kryddmåttet och så äter hon sin mat sedan. 

Eller en sån sak som att hon ska välja sina egna kläder och ibland kan det bli hur knasigt som helst, men allt klär ju såklart en skönhet! Hon är en liten tjej som vet vad hon vill och som ser till att det blir så. Hon fick ett par klargröna stövlar som vi beställt ifrån farmor i måndags och nu ska hon ha på sig dem hela tiden. Hon har dem på sig inne och ute oavsett om det är sol eller regn. Hon vill t.o.m. sova med stövlarna på men där går gränsen här hemma. Hon får gärna gå runt i stövlarna för våran del men att sova med dem är nog inte så lyckat:) 

Sen så har hon börjat dansa och sjunga och hur kan man inte bli glad av att se det! Edith har också fått ett stort intresse för att måla, så numera när mamma och pappa målar målar Edith också. Det är ju bara så kul att hela familjen delar samma intresse! Det är dock mindre roligt att hon börjat måla på möbler och väggar. Inte för att jag egentligen bryr mig så mycket om hon gör det hemma. Men kanske dumt ifall hon målar hemma hos andra. Edith målar så vackert och hon är en sann konstnär redan:) 
 

Edith är otroligt envis. Då hon inte får som hon vill så lägger hon sig ner på golvet och demonstrerar. Hon ger inte upp, ifall hon vill vända på gåvagnen t.ex. men att den fastnat så fortsätter hon tills det är gjort. Arg som ett bi men med lyckat resultat. Att vara envis och veta vad man vill är ju en bra egenskap för det mesta kan jag tycka. 


Jag ser så otroligt mycket av mig själv i Edith samtidigt som jag ser lika mycket av Per i henne. Och även om jag ser mycket av oss i henne så ser jag henne allra klarast. Hon är ju trots allt Edith mest av allt.  Edith är det absolut bästa vi någonsin gjort och det som jag är absolut mest stolt över i livet. 
Jag tycker att det är så otroligt häftigt att se hur Edith har börjat växa fram och ta plats. Hon är så full av personlighet och glädje, hon skrattar för jämnan och är för det allra mesta glad. Att vara förälder till Edith är en fantastisk upplevelse och hon lär mig nya saker hela tiden. Edith är det absolut största utmaningen jag tagit mig an men också den absolut bästa. Jag har verkligen utvecklats till de bättre sedan jag blev mamma till Edith. Hon har verkligen hjälpt mig på många sätt. Inte visste jag att man kunde älska såhär mycket. Att det kunde finnas plats för så mycket kärlek. Herregud vad jag känner mig lyckligt lottad som får dela all den kärlek med Per och Edith. 




Edith leker med katten!:)


tisdag 27 maj 2014

061.

Hallå, jag kom nyss hem ifrån skolan där jag haft matteprov i ekvationer nu under morgonen. Alltså vilket skämt. Jag klarade av alla uppgifter men fick lov att be om hjälp på nästan alla frågor. Det är första gången jag känner mig helt nollställd då jag får ett prov. Alla de andra proven ur den här kursen har gått galant och jag har fått mvg på vartenda. Men jag är rätt så säker på att detta prov drar ner slutbetyget. 
Men jag sa innan jag började kursen att jag skulle satsa på ett godkänt så allt utöver det är ju bara ett stort plus! 






måndag 26 maj 2014

060.

Hallå, idag är första dagen för mig själv med Edith sedan i början av februari. Det känns verkligen pirrigt och nervöst men jag mår ju mycket bättre nu så det kommer nog att gå mycket bra det här. Däremot kommer det nog att bli en stor omställning att vara själv med Edith efter att ha varit två som hjälpts åt att ta hand om henne i närmare ett halvår. Man blir ju rätt så bortskämd av att vara två stycken som hjälps åt här hemma. Men jag är verkligen jätteglad och oerhört stolt över Per att han gått och blivit med jobb! Han är bäst han min man:)

Hur som haver så tänkte jag dela med mig av några bilder på mor och dotter från förra veckan.





söndag 25 maj 2014

059.

I torsdags var vi till BVC för att väga Edith igen. Vi bäger ju henne med jämna mellanrum för att hålla lite koll på henne då hon väger mindre än vad hon ska göra. Det är ju ingen fara och hon mår ju bra, men det känns ändå skönt att hålla koll på det. 

Edith väger nu 9,1kg och har blivit hela 76cm lång:) Hon ligger lite mer än två kurvor under vad hon ska ligga  men så länge hon ser välmående ut så är det inget man behöver göra något åt. Vi försöker att mata henne så gott det går och hon är helt enkelt inte så stor i maten. Men ifall man kollar på mig och Per så är ju inte vi särskilt stora i maten vi heller. Och både jag och Per är och har alltid varit väldigt små. Så att hon är liten kommer ju inte direkt som någon chock. 


Imorgon har jag förresten inte ammat något alls på två veckor och det är ta mig tusan helt otroligt! Fast ändå lite sorgligt att det är helt över nu, fast ändå inte. Edith är så mammakär ändå så jag får all tid i världen att kramas och gosa med min lilla sötnos!




Eddan och smakisen:)


058. Go green.

Hallå! Jag sitter och tittar på valvakan och väntar på att Per ska få Edith att sova så att vi kan titta tillsammans. Jag blir så glad då jag ser hur bra det går för miljöpartiet som vi röstat på här hemma. Det är så oerhört viktigt att rösta och att stå upp för framtiden. Man kan inte klaga på samhället om man inte delar med sig av sin röst. Och för mig känns det som en självklarhet att rösta ifall du får rösta.  Nu ska jag inte gå in på politiska åsikter för då kan jag skriva resten av kvällen. Men detta är något som jag tycker är väldigt viktigt och som jag tycker att alla människor borde ta på största allvar! 

Ikväll har vi ätit finmiddag och valvakat här hemma och här är några bilder ifrån middagen:)


Till middag blev det grillat qourn till mig och grillad kyckling till de andra. Sen så bjöd vi på färskpotatis, sommarsallad, halloumi och nybakat surdegsbröd med lite goda tillbehör:) 



Till efterrätt blev det tre olika sorters jollybox youghurtglass med smakerna kokos, mango och choklad. Och till det blev det mörk choklad och färsk riven kokos, färsk mango och färska svenska jordgubbar. Nu är jag mätt för flera dagar framöver, hehe:)



onsdag 21 maj 2014

057.

Idag har vi varit på Umeå sjukhus i princip hela dagen. Vi kom dit vid ll.30 men hade en tid inbokad för röntgen av Ediths höfter klockan 14.00. Vi tänkte att det skulle bli perfekt att låta Edith sova i vagnen på sjukhuset så att hon var pigg till undersökningen. Vi anmälde oss och satte oss i väntrummet med en sovande Edith i vagnen. Och vet ni vad, jag höll på att smälla av av värmeslag. Det var gassande sol rätt på alla stolar i väntrummet och överhuvudtaget ingen skugga att gömma sig i. Så där satt vi ifrån 11.30 till 14.00 och väntade på att få röntga Ediths höfter och gå vidare till ortopedmottagningen. 

Röntgen gick smidigt och snabbt om man bortser ifrån att Edith gallskrek och grät. Vid två gick vi vidare till ortopeden och fick veta att läkaren som skulle undersöka Ediths höfter var försenad så där satt vi och väntade i ett ännu varmare väntrum tills klockan blev halvfyra. Då fick vi äntligen komma in till läkaren för höftundersökningen. 

Edith blev helt hysterisk och ville inte alls samarbeta men efter lite tröst och torkad mango fick vi henne att ligga tillräckligt stilla för att kunna undersökas. Hon fick också gå runt så att läkaren såg hur hon gick och hur höften rörde sig som.

Allting såg jättebra ut och Edith blev äntligen besiktad som läkaren så fint sa. Gudars vilken lättnad alltså! 

Läkaren berättade också att ifall vi får fler barn kommer vi att obligatoriskt kallas till samma kontroller som vi gått på med Edith trots att det barnet kanske inte har höftluxation. Det är något de gör med alla barn som har syskon och föräldrar som tidigare legat i skena. Men det är ju skönt att det kollas upp ordentligt tänker jag!

Det blev en varm och lång dag på sjukhuset i kvava väntrum. Jag kände mig helt dåsig av värmen, likaså Per. Edith verkade dock inte ens reagera på värmen då hon var glad precis hela tiden. Den enda gången hon grät på hela dagen var när läkarna ville undersöka henne. Lillstumpan:) 


Trots värmeslag och långa väntetider så slutade allting gott! Vi firade att det gick så bra för Edith med att köpa piggelin och njuta av några minuter i solen innan det var dags att hoppa in i bilen och åka tillbaka till Övik. Nej, nu är det dags för mig att gå och sova, det har varit en lång och tröttsam dag. Jag ville mest bara kika in här lite snabbt och berätta hur allting gått.


måndag 19 maj 2014

056.


Är bara tvungen att lägga ut ytterligare två bilder ifrån när vi grillade igår. Edith stod och läste tidningen vi tagit med för att få eld. Hon stod och läste sidorna noga och länge. Man kan nästan tro att hon förstod vad som stod där i, hehe:)

söndag 18 maj 2014

055. Sunny afternoon.

Vilken underbar dag vi har haft idag! Vid ett tiden for vi ut till Järveds naturreservat för att grilla med Fred och Maria i det fina vädret. Vi tog oss till ett vindskydd vid vattnet och tände en eld. Efter det blev det till att grilla soyakorv och sedan pinnbröd med kanel och socker. Mums! 

Det var första gången Edith var ute i skogen och faktiskt kunde gå runt och känna på saker och vara vaken. Hon fick gå runt som hon ville och upptäcka skogen. Förra gången hon var i skogen var hon ju bara en bebis. Eddan tyckte det var så roligt att vara ute i naturen och få utforska allt runt omkring. Det verkligen lös om henne och hon gav ifrån sig små glädjetjut då hon gick omkring! Det märktes att hon trivdes:)

När klockan till slut hade hunnit bli fem var det dags att åka hem och äta middag. Här kommer iallafall lite bilder ifrån dagen!

 Vi parkerade bilarna och kastade upp Eddan på ryggen för att gå mot skogen!




 Naturreservatet i Järved är så otroligt vackert, jag skulle kunna fota varenda vrå av skogen. Överallt ser man spår av bävrar. Det kryllar av dem där ute:)



Edith i bärstolen, hon ser inte sådär överdrivet jättenöjd ut just på bilden men hon skrattade och viftade på benen under hela promenaden. Hon pekade och tjöt "där där" med en sådan glädje. Detta var som sagt den första men absolut inte den sista gången ute i skogen för Edith. Och det märktes att hon stormtrivdes då hon var hel nöjd i fyra timmar! 




Väl framme vid vindskyddet så tände vi upp brasan och slog oss ner. Edith fick en liten låda med russin medans hon väntade på att det skulle bli grillglöd.




Först så fick Edith äta lite korv och melon med mig och Per och sedan så tog Fred och Maria över matningen så att vi också kunde äta:)



Edith och Fred gick ner till vattenkanten för att kasta lite stenar. Det var väldigt spännande tyckte Eddan. Hon hade nog gärna badat också, men det får bli om en månad eller två, hehe.



 Naturreservatet är fyllt av harsyra som bara är så himla gott!



Självklart måste det bli en bild på herr och fru Lindsaga också.


 Melonpaus!




 Edith sitter och plockar stenar ut och in ur burkar med Pappa. Tänk att få utforska allt så grundligt som småbarn gör, vad häftigt!



 Jag hittade en rätt så stor pinne som jag ville ta med hem och luta i ett hörn av lägenheten men då den var så sjukt stor och framförallt tung så sa Per att det aldrig skulle gå. Så den fick fint ligga kvar.



 Maria och Fred:)



Efter flera timmar vid vindskyddet var det dags att släcka elden och gå vidare emot bävernästet och spana efter bävrar.


 


Edith hjälpte till att hålla utkik och så smög vi oss framåt. Men då vi var fyra vuxna och en sprallig bebis blev det tyvärr ingen bäverskådning denna gång. Men det var lika kul för det!


054.

Hallå! Igår blev det en riktig fixar dag här hemma då vi hann måla dörrknoppar, blomkrukor och en pall. Jag passade också på att göra om lite i Eddans rum. Och så satte jag upp dekorplast över det fula kaklet i köket. Det är det som är så himla tråkigt med att bo i en hyresrätt. Att man inte kan göra om som man vill. Speciellt i köket. Där skulle jag vilja byta ut en köksbänk och riva några skåp, samt bygga igen en vägg och byta ut kaklet. När vi målade om köket fick vi inte ens måla det råvitt utan det blev antikvitt som jag egentligen har lite svårt för. Men bättre det än gult åtminstone. Aja, man får försöka göra det bästa av situationen:)
Nån gång ska väl vi också få bo någonstans där vi får göra precis vad vi vill! 



Annars igår så spenderade vi kvällen med att bli bortbjudna på middag till Fred och Maria. Det blev grillat och så en fruktsallad med vit choklad till efterrätt. Efter middagen följde de med tillbaka till oss för spelkväll! En riktigt bra lördag med andra ord:) 


Idag kommer det roliga att fortsätta då vi ska ut och grilla i skogen med Fred och Maria. Vi tänkte ta oss ut till naturreservatet och klipporna vid havet:) 

Jag tänkte försöka passa på att plocka lite brännässlor också. 




fredag 16 maj 2014

053. friday night.

Huvva vad jag lider just nu. Jag sitter i vardagsrummet och försöker att tänka på något annat än Ediths skrik. Per lägger Edith i hennes rum. Och idag är fjärde kvällen utan någon som helst amning men det är även första kvällen jag är hemma. Jag har lyckats vara borta två kvällar och igår så var Camilla barnvakt så då var det ju hon som fick Eddan att sova. 
Jag tycker det är så jobbigt det där med att höra henne skrika och inte kunna gå in dit och trösta henne. Visar jag mig nu så blir hon ju hysterisk eftersom hon är van att ammas till sömns. Men om några dagar hoppas jag att jag kommer att kunna hjälpa till med läggningen och att jag kommer att kunna mysa med min lilla tös innan läggdags igen. Saknar att ligga och läsa sagor för henne och prata om hur dagen varit innan det är dags att slå igen de små blå.


Nu kan jag ju åtminstone vara nära henne på nätterna igen utan att hon försöker riva sönder min tröja eller klösa mig. Hon har förstått att hon inte får amma på natten nu. Jag tycker att det känns så fruktansvärt bra att jag äntligen kan hjälpa Per med att ta Edith på nätterna. Han har ju som dragit det lasset själv i en ganska lång tid nu.  



Igår såg Edith ut såhär:) I en tröja hon fått av sin stormormor och med byxor jag åkt över halva Sverige för att hitta.

Jag blir ofta helt chockerad då jag tittar på bilder ifrån vårat hem numera. Sedan Edith kom till vår familj har det börjat vara stökigt hemma. Det ligger en blöja hon rivit fram på ett ställe och så har hon hämtat pottan ifrån badrummet. Sen så sprider hon ut sina leksaker över hela lägenheten under dagens lopp. Och det gör verkligen ingenting för mig numera. Jag har alltid haft det pedantiskt rent hemma.  Det har som varit ett tvångssyndrom för mig och ifall det inte varit städat och kliniskt rent har jag inte fungerat rent psykiskt. Men nu tänker jag inte lika mycket på det längre. Edith blir så glad av att röja runt. Och jag har försökt att gå och plocka efter henne hela tiden, det funkar inte. Så nu låter jag henne leka fritt och på kvällen städar vi undan allt kaos.

Nej nu blir det fredagsfilm och frukt med gubben!


052. Kärlek.

Alltså det är så mysigt att vakna och ropa på Edith på morgonen. Direkt när hon hör min röst börjar hon skratta och springer emot sovrumsdörren. När Per öppnat dörren rusar hon fram till sängen och ska komma upp och hela tiden med världens skratt. När hon väl kommit upp i sängen så kastar hon sig på mig och skriker mamma, och detta gör hon nästan varje morgon! Det är verkligen världens bästa start på dagen, att vakna upp till världens gladaste kramkalas!:)

Herregud vilken lyx det är att få vara mamma. Vi diskuterade det igår morse jag och Per. Vad man gjorde om dagarna innan Edith egentligen. Nu är ju livet så fyllt av glädje och kärlek. Ibland kan jag stanna upp och bara förundras över hur mycket kärlek som egentligen får plats i ett hjärta. Det är så häftigt att man kan älska så mycket. Det finns liksom inget stopp, det är en kärlek som bara växer och blir större för varje dag. Underbara älskade lilla familj!

 Edith och krambjörnarna:)

torsdag 15 maj 2014

051. Bring me back to life.

Ikväll har vi varit iväg på en livräddningskurs via BVC och vårdcentralen för föräldrar.

Sedan Edith satt i halsen och slutade andas i oktober har jag insisterat på att BVC ska låta oss föräldrar lära oss vad man faktiskt ska göra och inte göra i liknande situationer. Jag visste inte vad jag skulle göra då Edith slutade andas. Jag stod och skrek nu dör hon, nu dör hon. Eller okej jag ringde 112. Men det var det enda jag kunde göra. Det borde vara en självklarhet för alla föräldrar att ha kunskapen om hur man kan livrädda sina barn. Det borde vara en självklarhet för alla människor, barn som vuxna att obligatoriskt utbildas i livräddning. 
Så därför blev jag så glad nu när vi äntligen fick en inbjudan till denna kurs! 


 


Jag har vetat om det i flera veckors tid. Egentligen så skulle bara den ena föräldern få gå på kursen men då jag inte törs gå ensam så fick Per självfallet följa med. Jag har förberett mig mentalt på att jag kommer att sitta i ett rum som är fyllt av andra föräldrar. Våran BVC tant Maria ringde till mig i måndags och berättade för mig att jag skulle åka dit lite tidigare ifall att jag ville känna in platsen innan alla kommer. Hon berättade också att det skulle vara 20stycken anmälda och ungefär vad vi skulle göra på kursen. Allt för att hjälpa mig att göra det hela lite lättare. 

Men ändå så var det som att gå in i en vägg av ångest när jag väl kom dit. Men vet ni vad. Jag tog mig igenom den tre timmar långa kursen. Jag satt i en halvmåne i ett alldeles ljust och upplyst rum omringad av människor jag inte känner och jag klarade av det! Det var fruktansvärt jobbigt, det ska jag inte förneka. Jag tittade på Per flera gånger för att lugna mig själv och jag deltog inte i alla övningar. Som att t.ex. livrädda en docka inför allihopa. Men jag satt kvar i rummet bland alla människor trots att det kändes som om jag skulle få slut på luft. Jag deltog i några av övningarna då det bara var jag och Per gömda bakom några bänkar och jag frågade tom med några frågor. Det kanske inte låter som någon grej men för mig så är det ett sådant enormt steg framåt i min sociala utveckling!  

Jag är ju egentligen en social tjej som älskar att lära känna nya personer. Jag är glad och tycker om att skratta och prata med människor. Men det är bara ifall någon annan tar kontakt med mig. Jag tar inte på egen hand upp en konversation med någon jag aldrig träffat. Jag kan nog uppfattas som väldigt oseriös och nonchalant person vissa gånger men så är det verkligen inte. Jag är bara så enormt koncentrerad på att klara av situationen jag är omgiven av utan att försöka fly.



Iallafall så är jag så otroligt stolt över mig själv att jag gick dit även fast det var flera månader sedan jag var bland så mycket människor jag inte känner förra gången. För blir det för länge mellan gångerna så blir det jobbigare igen. 

Nu har vi äntligen lärt oss hur man ska göra för att kunna hjälpa både Edith och andra i en livshotande situation och jag är mycket nöjd med del ett av kursen och det faktum att jag gick dit trots att jag egentligen inte vågade! Men eftersom det tar så fruktansvärt mycket energi att sitta och oroa sig i tre timmar så orkar jag knappt hålla ögonen öppna längre så med det säger jag godnatt!

 
En bild från våran bröllopsdag. Vad hade jag egentligen gjort utan dig, du är alltid så omtänksam och förstående. Jag älskar dig! 

050.

Åhh den 21 maj ska vi upp till Umeå för att röntga Ediths höfter och kolla så att allt fortfarande ser bra ut! Även om jag är säker på att hon är okej i höften nu så kan jag inte låta bli att oroa mig. Speciellt då det var så mycket som gick fel med skenan. Hon skulle ju ha den i åtta veckor men blev allergisk emot latexet i skenan så att hon fick byta till en annan skena.  Allt som allt hade hon  ju endast på sig skenan i fyra veckor då de i slutändan fick lov att avbryta behandlingen. 


Men jag är rätt så säker på att varenda mamma som har haft ett barn i skena känner denna oro inför den så kallade "besiktningen". Ser allt bra ut den 21 maj så blir ju Edith friskförklarad!  




Haha jag dör när jag tittar på den här bilden. Ediths min alltså! Och så smiley skenan på det. Jag skulle verkligen vilja veta hur tillverkarna tänkte då de placerade en stor gul smiley mitt på en skena för barn. Som hon dessutom hade på sig dygnet runt.

tisdag 13 maj 2014

049. Tid för förändring.

Jag har kollat igenom min blogg de senaste dagarna och kommit fram till att jag ska göra om lite grann här inne. Den största förändringen kommer att ske i arkivet. Jag känner att jag inte är samma person nu som jag var när jag startade denna blogg och vill därför förnya sidan då jag är en förnyad människa. Jag kommer inte att ta bort några gamla inlägg men jag kommer att lägga alla gamla inlägg i en gemensam kategori då jag inte längre använder de flesta av dem. Jag kommer också att försöka städa upp gravid/förlossning och Edith inlägg i lite smartare underkategorier så att det blir lättare att hitta här på bloggen. Allt känns rörigt och förlegat och jag tycker att det börjar bli dags för lite ordning och reda här inne nu!


Nej nu måste jag gå och sova så att jag orkar med natten. Har suttit uppe och målat alldeles för länge ikväll. Men det är ju så lätt att fastna i skapandet. Att måla fungerar som terapi för mig, det är så skönt att släppa ut alla känslor på ett papper och inte tänka på vad man gör eller hur det kommer att bli. Att bara vara.  Nej nu måste jag verkligen sluta här innan jag går och sätter mig vid arbetsbänken igen, hehe. Godnatt!
Jag måste bara visa denna bild från tidigare idag, jag dör så söt hon är här. Eddan fick se sig själv på skärmen då jag tog kort på henne och hon blev alldeles hysteriskt glad!

048.

Godmorgon, idag fick denna mamman sovmorgon minsann! Så nu känner jag mig utvilad och pigg. Edith har ju börjat vara vaken på nätterna så jag är så fruktansvärt trött om dagarna annars. 

Hon varken gråter eller skriker sålänge hon får vara i våran säng men hon sitter och pratar och vrider och vänder på sig. Jag tror att det är för att hon är hungrig. Hon började med att vara vaken så här i samband med att hon slutade amma på natten för några veckor sedan. Jag tycker inte att det är jättejobbigt egentligen eftersom hon är så pass nöjd men jag blir så fruktansvärt trött av att ligga vaken i två tre timmar varje natt. Men förhoppningsvis så är det bara någon period hon är inne i just nu. Och vad gör väl egentligen detta om hundra år säg:)


Eddan och favorit mössan. Våran lilla äppeltös:)

söndag 11 maj 2014

047.

Igårkväll var vi hemma hos Anna och Melker och åt tacos och kollade på Eurovision song contest. Eddan hade det himla trevligt ute hos moster Anna och sprang runt och skrattade och skjutsade Melker i en dockvagn, det kan vara något av det sötaste jag sett:) 

Jag hejade på Nederländerna och Österrike och tycker att det var helt rätt land som vann! Men det var inte det bästa med kvällen. Den största vinsten igår var att vi kunde vara borta en hel kväll med Edith och det faktum att hon sov hela kvällen! Det kändes som om det var ett helt annat liv. Att vi kunde vara hemma hos någon annan tillsammans på kvällen, utan problem. Allt går så himla bra just nu!


En halvdan iphonebild från igårkväll. Känner att det blivit lite bilder de sista dagarna men jag har inte en blekaste aning om vart jag har kameraladdaren någonstans. Det innebär att jag tyvärr inte kan ta några bilder. Men jag ska ta mig i kragen och leta igenom hela lägenheten imorgon så kanske det ska bli lite ändring på detta!

torsdag 8 maj 2014

046.

Nu tänker jag dela med mig av något som jag inte kan släppa taget om. Något jag funderat mycket på sedan jag blev mamma.  Jag får en sådan ångest över att Edith alltid är med mig och Per. På BVC har de sagt till mig gång på gång att jag måste låta henne leka med andra barn, att jag kan gå på olika mammaträffar och babysång eller liknande. Ofta känns det som om jag är den enda mamman i världen som inte gör sånt här med mitt barn. Överallt tycker jag att jag ser mammor med barn som gör saker tillsammans och så kommer Edith och jag helt ensamma. 

Jag vill inte att hon ska bli lika rädd som mig. Ärva min ensamhet eller oro. Men ändå är jag inte tillräckligt stark för att våga göra något åt det. Det här är något som oroar mig så mycket. Men så småningom kommer ju Edith att börja på dagis och då kommer hon ju att få träffa andra barn dagligen. Jag hoppas att det är tillräckligt för henne.



Jag känner mig fruktansvärt ensam många gånger. Det känns som att jag är den enda mamman i stan som inte har några andra mammavänner, som att jag står utanför och tittar in. Det känns inte ens så, det känns som att jag lever på en helt annan planet. Men jag har jag ju bara mig själv att skylla för det. 

Jag har haft grov social fobi i många år och varit sjukskriven under tre år och gått i KBT behandling för att komma igenom det. Nu är jag väl "frisk" från det men ändå så känns det inte så många gånger. Men den sjukdomen har ju varit en sådan stor del av mitt liv i många år och jag kommer nog alltid bära med mig den. Social fobi är min största fiende och det som håller mig tillbaka många gånger. Överhuvudtaget i livet så vill jag så mycket mer än att vara rädd. 

Jag känner mig alltid dum i huvudet då jag umgås med andra människor jag inte känner väl. Det känns som att människor undrar vad det är för fel på mig och att alla som inte känner mig tycker att jag är helt värdelös. Så därför håller jag mig undan istället.

Det tar lång tid för mig att släppa människor in på livet. Jag har mina vänner och de litar jag innerligt på, men det har tagit lång tid för mig att våga detta. Och ibland undrar jag ifall de ens gillar mig. Ibland undrar jag ifall Per verkligen älskar mig eller ifall han bara är tillsammans med mig för att vara snäll. Jag har så mycket hjärnspöken och det är så otroligt frustrerande att jag låter dem ta över. Jag vill bara få vara glad och stark och modig. För Edith och för mig själv. Jag vill vara en förebild för min dotter, en stark och självständig kvinna som inte är rädd för att leva.

Jag försöker verkligen att slita mig fri från mitt förflutna, våga mer, ta för mig mer. Visa Edith att hon inte behöver vara rädd. 

Jag utmanar mig själv varje dag, går på stan själv, går ut och fikar bland människor, går till lekparken. Jag har tom tagit mig till babysim några gånger med henne. Jag har varit på babysång två gånger. Jag har varit på babymassage och jag har verkligen utmanat mig själv. Men ändå så känns det inte som att det är tillräckligt. Det kanske är för att BVC säger att Edith behöver mer och för att det verkar som att alla andra är så duktiga på att göra saker med sina barn. Jag hoppas inte att detta kommer att påverka Edith. Att hon kommer att passa in med andra barn även fast hon har en rädd mamma som inte gör saker med henne.

Jag leker och sjunger med Edith varje dag och vi har jätteroligt tillsammans. Men räcker det nu?

Jag önskar så innerligt att jag bara kunde slita mig fri från alla dåliga tankar jag har om mig själv och gå på alla roliga lekstunder och träffar med Eddan. Men nu ska jag inte låta detta ta ner mig. Det är så här det är och så är det med det. Man kan inte göra mer än att försöka. Och Kanske räcker det med våra lekstunder, en daglig tur till lekparken och all kärlek vi har i detta hem. För kärlek är väl egentligen allt man behöver för att överleva.
                                        En badande liten gladskit:)


 

onsdag 7 maj 2014

045.


 Klänning/H&M  -  Boots/Icamaxi



Har ju glömt att visa vad det blev för kläder på klassåterträffen. Inte för att det var något speciellt men ändå. Det blev en enkel klänning och ett par sköna skor på det. Vita naglar, och för en gång skull lite lockar i håret! Inte de bästa bilderna direkt, men vi glömde bort att ta kort så dessa är från mitt i natten efter att vi kommit hem, hehe.

tisdag 6 maj 2014

044.

Edith har utvecklats så mycket den sista tiden att vi nästan inte hinner med här hemma. 
Hon älskar att leka med sig själv. Hon kan sitta inne i sitt tält med sina nallar och rollspela i evigheter. Hon springer runt på tå och och klappar händerna och nynnar. Hon har börjat dansa lite lätt och hon pratar hela tiden.

Det är så mycket enklare att förstå våran lilla donna numera. Man kan t.ex. fråga henne "vill du ha en banan ja eller nej" och så nickar vi och skakar på huvudet. Vill hon ha banan nickar hon och vill hon inte ha så skakar hon på huvudet. När hon har ont kan man be henne peka vart det gör ont och då  pekar hon på magen eller i munnen. Hon pratar mycket mer nu överlag. Jag vet inte om andra skulle förstå henne. Men vi vet precis vad hon menar, hehe. 

Hon går, springer, går på tå och klättrar för fullt. Hon sitter bara still när hon är inne i någon lek eller när hon vill läsa. Vilket hon älskar. Edith kommer ofta med böcker och vill att vi ska läsa för henne. Men det ska gå undan annars tappar hon fort intresset och springer iväg. 

En annan sak hon älskar är att klä ut sig. Hon drar på sig mössor och halsdukar. Hon ska ha handväska och väljer numera sina egna kläder nästan varje dag. Vi öppnar byrån och så väljer hon allt själv. Först tar hon en tröja eller klänning och sedan byxor och sist sockar och ibland blir det en kofta på det.

Hon gillar att måla i sina målarböcker och hon har börjat tycka om att gunga i lekparken. Hon intresserar sig av andra barn och är väldigt nyfiken när t.ex. Joline hälsar på. Något av de bästa hon vet är när vi är hundvakt åt Eddie. Då springer hon runt och kastar bollen till honom och ska hela tiden mata honom med hundgodis och allt annat som går att äta för den delen. 

Jag och Per är ju väldigt musik intresserade och försöker att spela gitarr och sjunga med henne ofta så att även hon ska tycka att det är lika kul som vi tycker. Vi spelar mycket musik för henne. Både barnmusik och musik som vi lyssnar på. 

Det är en så spännande tid nu och jag blir så fascinerad av Edith hela tiden. Hon är verkligen helt fantastisk. Tänk att vi har äran att få vara hennes föräldrar. Om hon bara visste hur mycket hon ger mig. Jag älskar dig så mycket vårat lilla troll!






Hihi, såhär bestämde Eddan att hon skulle se ut för några veckor sedan då hon fick välja sina egna kläder. Hon hade på sig rosa byxor, svarta uggs, gul tröja och så en leopardmönstrad klänning över det. Till det hade hon en röd sjal, ett blått halsband och ett diadem med flor på huvudet. Och såhär gick lilla Edith runt resten av dagen! Så kan det gå när barnet får bestämma:)