tisdag 29 april 2014

038.

Allt känns så mycket bättre nu. Det har gått två månader med mediciner och jag känner mig som en ny människa. Jag känner mig inte svimfärdig längre, jag tror inte att jag håller på att få hjärtattacker titt som tätt. Jag är inte yr och koncentrationen är mycket mer skärpt nu. Det svartnar och blixtrar inte för ögonen hela tiden osv.

Jag känner mig genuint gladare och vissa dagar rent av lycklig. Jag känner mig också mer stabil då det är ostabilt runt omkring mig. Min värld faller inte samman över de där småsakerna i livet. Det känns som att jag börjat inse att jag faktiskt  klarar av att hantera mig själv. 

Mitt humör och mina känslor är min egen största fiende många gånger. När jag är glad så är jag den lyckligaste människan på jorden. Men när jag blir ledsen så mörknar allt och det känns som om jag kommer att dö där och då. Jag är en känslosam person, en virvelvind av känslor som susar fram igenom livet. Jag har aldrig kunnat hantera detta. Men jag har aldrig heller önskat att jag vore annorlunda. Topparna i livet är värda varenda djup dal jag näst intill drunknat i. Och det är trots allt dalarna som gjort mig stark och livserfaren. 

I fem år har jag varit sjukskriven och gått i KBT behandling och terapi och jag har lärt mig att hantera många situationer och jag har fått tillbaka kontrollen över mitt liv på många plan. Men mina känslor och mitt humör har jag aldrig lärt mig att hantera.

Men nu känns det som att jag har mer energi och ork att lära mig att hantera detta. Och det faktum att jag går upp och ner som en berg och dal bana, ja det är helt enkelt så det är för mig och jag får acceptera det för vad det är och sluta motarbeta mig själv. 



  En bild på mig och Eddan från Skåne i mars:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar