tisdag 1 april 2014

023.

Nu blir det långt mellan gångerna här. Men jag har verkligen gått upp och ner i humöret då jag börjat med antidepressiva för första gången. De har verkligen påverkat mig och jag har varit riktigt låg i någon vecka. Som pricken över i:et på allt detta så har Edith varit hysteriskt mammakär. Vilket stundvis varit jättemysigt men för det mesta har gett både mig och Per huvudvärk. 
Eddan har skrikit så hysteriskt så att jag stundtals har tänkt, nu dör hon snart, nått måste vara allvarligt fel om man skriker så här mycket. Men skrikandet har fortsatt kväll efter kväll, natt efter natt i lite över en vecka nu och jag börjar förstå att hon helt enkelt bara är hysterisk. 

Nedtrappningen av amningen går väl sådär just nu. Jag ammar henne vid sju då hon ska sova och sedan vid halvtolv på kvällen. Men annars så är det slutammat. Nästa vecka ska vi börja ta bort halvtolv målet och så slutligen kvällsmålet. Oj oj oj, nu är slutet nära. Det känns lite vemodigt nu när det börjar närma sig. Fast det ska nog ändå mest bli skönt. 


Hittar inte kamerasladden så det får bli två bilder från semestern. Här lekte Eddan med morbror Klas:)

2 kommentarer:

  1. Hoppas att du får känna dig bra snart.
    Vet att när man börjar med tabletter så kan man bli riktigt dålig.
    Nästan få dödsångest men härdar man ut så tror jag att du kommer få må så mycket bättre.
    Jag vet att jag själv skulle behöva något för min ångest, tycks bara så svårt att ta kontakt.
    Men hejja dig!!

    Läste att du bor uppe i övik? :)
    Jag är från en liten by däromkring. Fast jag bor nere i Småland nu och gjort i 10år.
    Saknar dock norrland och min familj varje dag!!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ja jag hoppas på det jag med! De första veckorna nu har varit riktigt jobbiga och jag har verkligen haft mycket ångest, men det börjar faktiskt kännas lite bättre nu:)

    Ja det är jobbbigt innan man tagit kontakt men när man väl gjort det så är det en stor lättnad! Då känner man sig stark mitt i allt det jobbiga!

    Ja precis, jasså vad roligt:) Småland det är en bit bort! Förstår att det måste vara jobbigt att bo så långt bort från sin familj. Min mamma bor i Skåne och jag saknar henne varje dag:(

    kram

    SvaraRadera