onsdag 30 april 2014

041.

Eddan sover nu nästan hela nätterna och hon ammar bara alldeles innan hon ska sova. Det känns verkligen helt overkligt att det gått så bra med att få henne att sova på nätterna. Per går in en gång per natt och vyssjar henne annars så sover hon hela natten, utan att äta. Det är helt fantastiskt! Nästa vecka är det dags att sluta amma helt hade vi tänkt, det ska bli väldigt spännande vill jag lova:)  

Nej nu ska vi äta varsin banan innan det är dags att åka ut till Carro och Hörra för lite sista april firande! 


 Edith poserar för kameran innan det är dags att gå till lekparken:)





tisdag 29 april 2014

040. Happy birthday to you!

Idag är ingen vanlig dag för idag är älsklings födelsedag hurra hurra hurra! Grattis på 26årsdagen min underbara man! Jag älskar dig

 Älsklingen i morse då jag och Edith sjöng för honom och gav honom frukost på sängen. Man kan tro att han låtsas sover här men så är inte fallet. Han somnade om mitt i ja må han leva.



Att få vakna upp bredvid dig och vara såhär kär som vi är i varandra det måste ju vara livets guldkant. Jag blir alldeles fnittrig av glädje när du tittar på mig och jag får fjärilar i magen av att tänka på hur mycket jag älskar dig. Jag hade aldrig trott att jag skulle få uppleva en sådan magi med en annan människa. Jag är så glad att jag får dela mitt liv med dig. Att vi har en egen liten familj som är så fylld av kärlek. 

Du är så godhjärtad och omtänksam, du sätter alltid andra före dig själv. Du är den roligaste människan jag känner förutom mig själv och du ger mig och Edith-Lily så mycket kärlek varenda dag. Vi fick det verkligen bäst vi. Jag skulle kunna skriva en bok om min kärlek till dig Per men jag vet att det räcker med att jag tittar på dig för att du ska förstå, hur oerhört tacksam jag är över att jag träffat dig och hur lycklig du gör mig. Ibland har även du dina dåliga sidor precis som alla andra men du ska veta att än hur irriterad jag ibland blir på dig så älskar jag dig varenda sekund av varenda dag.   

 

 

039. en skogspromenad i mars.

Jag har ju glömt att visa er dessa bilder ifrån en liten utflykt vi gjorde när vi var nere hos mamma i mars. 

 
   Hela familjen var på med på promenaden:) 



 
Edith tycker att det var jätteroligt att sitta i åkstolen(?) och se allt ifrån en ny synvinkel. Hon pekade åt höger och vänster och skrek där där där!

 
 Självklart måste man posa litegrann, hehe.



 Efter en kort stund fick pappa ta över åkturen då det blev alldeles för tungt för min arma rygg att bära. Men det var roligt att iallafall pröva på det! 



  
 Det blev en promenad upp i skogen för att hälsa på morfar Lasse som sågade ner träd och gjorde fint. 


 



038.

Allt känns så mycket bättre nu. Det har gått två månader med mediciner och jag känner mig som en ny människa. Jag känner mig inte svimfärdig längre, jag tror inte att jag håller på att få hjärtattacker titt som tätt. Jag är inte yr och koncentrationen är mycket mer skärpt nu. Det svartnar och blixtrar inte för ögonen hela tiden osv.

Jag känner mig genuint gladare och vissa dagar rent av lycklig. Jag känner mig också mer stabil då det är ostabilt runt omkring mig. Min värld faller inte samman över de där småsakerna i livet. Det känns som att jag börjat inse att jag faktiskt  klarar av att hantera mig själv. 

Mitt humör och mina känslor är min egen största fiende många gånger. När jag är glad så är jag den lyckligaste människan på jorden. Men när jag blir ledsen så mörknar allt och det känns som om jag kommer att dö där och då. Jag är en känslosam person, en virvelvind av känslor som susar fram igenom livet. Jag har aldrig kunnat hantera detta. Men jag har aldrig heller önskat att jag vore annorlunda. Topparna i livet är värda varenda djup dal jag näst intill drunknat i. Och det är trots allt dalarna som gjort mig stark och livserfaren. 

I fem år har jag varit sjukskriven och gått i KBT behandling och terapi och jag har lärt mig att hantera många situationer och jag har fått tillbaka kontrollen över mitt liv på många plan. Men mina känslor och mitt humör har jag aldrig lärt mig att hantera.

Men nu känns det som att jag har mer energi och ork att lära mig att hantera detta. Och det faktum att jag går upp och ner som en berg och dal bana, ja det är helt enkelt så det är för mig och jag får acceptera det för vad det är och sluta motarbeta mig själv. 



  En bild på mig och Eddan från Skåne i mars:)

söndag 27 april 2014

037. one night out.

Den här mamman har hör och häpna nyss kommit hem från krogen! Haha det är helt sinnes när jag tänker på det. Det är ju två och ett halvt år sedan jag var ut sist. Det var en trevlig men nykter kväll ute med gamla klassen från Alneskolan. 

Jag gick ju inte ut utan anledning förstår ni, det var 10års klassåterträff ikväll! Och det var riktigt trevligt minsann:) 

Kvällen började hemma hos oss med folk från både A och B klassen. Efter att ha pratat lite roliga minnen och tjattrat på ett tag så följdes vi åt ut till brux allihopa. Alla 88or i stan var samlade och det blev både mat och efterrätt. Efter några timmar på brux så ville gänget dra vidare till krogen och då alla utom jag skulle dit så följde jag med jag också. Jag pallade trycket i hela 20minuter innan jag gav upp och for hem, haha.  



Det känns så surrealistiskt att det gått tio år sedan vi gick ut högstadiet och att vi alla har blivit så vuxna. På ett vis så känns det som att det vore igår vi sprang runt i korridorerna på Alne samtidigt som det ändå känns väldigt långt bort. Åhh jag vet inte men det har varit en nostalgisk kväll fylld av skratt och minnen!


Jag är så glad att Carro ville vara så snäll och vara barnvakt till besten Eddan! Det är ju inte så bara då hon redan har två barn själv. Men allting har gått jättebra och jag är så glad att jag fick chansen att följa med ikväll. Nu sitter jag och väntar på att Per och Alex ska ringa för då ska jag skjutsa hem Alex och hämta hem Edith.  
 Det har hursomhelst varit en supertrevlig kväll och det var faktiskt roligt att komma ut en kväll och få klä upp sig och träffa andra vuxna människor utan att ha Edith i närheten. Men nu saknar jag min lilla tös och längtar tills jag får gosa in näsan i hennes nacke igen. 

torsdag 24 april 2014

036. Halleluja!

Alltså vi har kommit på världens mest revolutionerande grej! I flera månader så har vi försökt ge Edith flaskan och välling på kvällarna varvat med gröt. Hon har inte velat ha och efter ett halvårs uppror så gav vi upp för några dagar sedan. Vi tänkte att det var dags att inse att Eddan helt enkelt inte vill ha välling eller gröt och vi har gett det ett halvår nu. 

Men då vi upplevt att hon varit hungrig om nätterna så har vi ändå inte kunnat släppa tanken på att ge henne något att äta på kvällen. Så för tre dagar sedan testade vi ge henne en tallrik med yoghurt och hallon och hon mumsade i sig alltihopa. 

Vilket resulterat i att Edith har sovit från klockan åtta till fem på morgonen tre dagar i rad utan att vakna en endaste gång. 

HALLELUUUUUJAAAA!!!! Fy satan vad härligt det har varit alltså. För första gången på flera månader har Edith sovit i princip hela nätter. Nu hoppas jag bara att detta håller i sig så att det inte är någon tillfällighet att hon sovit de senaste nätterna. Jag kan också tala om att vi nu fyllt upp hallon och yoghurt förrådet så att vi går säkra om kvällarna:) 


Såhär glad kan man vara då man sover hela nätterna:)

onsdag 23 april 2014

035. Påsk.

Glad påsk i efterskott, hehe! Vi har haft fullt upp den senaste veckan med besök från släktingar och kompisar som har kommit hem över påsken! 

Vi har ju också haft namngivningskalas för Edith på långfredagen. Och på lördagen så hade mamma och mormor 50/75års kalas. Så det har med andra ord varit full rulle och datorn har helt enkelt inte blivit prioriterad. 
Men nu har jag massor av bilder att dela med mig av! 


Men först en promenad i solen:)

Edith ute på påskrundan på skärtorsdagen:)

onsdag 16 april 2014

034. The grand Budapest hotel.

Åhh ikväll har jag och älsklingen haft dejtkväll bara vi två. Vi gick på bio och såg på The grand budapest Hotel som var helt fantastisk!


Alltså Wes Anderson, vad ska man säga. Det finns ingen som kan göra filmer så bra som den mannen. Några av mina absoluta favoritfilmer är gjorda av denna mannen. 

Darjeeling Limited, Hotel Chevalier, The fantastic Mr.fox, Life aquatic, The royal Tenenbaums, Rushmore, och nu The grand Budapest Hotel. Jag vill se denna filmen igen nu på en gång. Dialogerna, kulisserna, kläderna, allt. Det är bara så himla bra. Jag skrattade mig igenom hela filmen och när jag inte skrattade så satt jag och log för mig själv där i mörkret!  


Om ni vill se ett mästerverk på bio så spring och se denna innan det är försent!

Vi tyckte filmen var så himlarns bra att vi måste ta ett Wes Anderson maraton nu med detsamma!






måndag 14 april 2014

033. I can see clearly now.

Hallå, just nu sitter jag bänkad i soffan för första gången idag. Jag sitter och tittar på olika glasögon på internet samtidigt som jag sitter och spanar in mig i spegeln i olika bågar jag lånat hem. 
Jag vet inte om jag sagt det eller inte så jag säger det igen. Jag ska ha glasögon, på heltid. 

Chocken när jag fick reda på det liksom. Nu gäller det bara att välja ett par bågar som jag trivs i och känner att jag vill ha på mig varje dag. 

Det känns som ett omöjligt uppdrag i ärlighetens namn. Jag är en sån där tjej som gärna byter kläder och solglasögon/ smycken/skor efter humör och dag. Jag hoppar emellan olika stilar hej vilt då jag haft något för länge och jag tycker helt enkelt om variation. Så att hitta ett par bågar blir tufft. Hur ska jag kunna bestämma vilken typ av glasögon jag vill ha på mig varje dag bara sådär. Det behövs ju flera månaders betänketid. 

Sen så finns det ju olika butiker där man kan köpa mer än ett par men jag har hittat två par jag gillar jättemycket på synsam och så har jag hittat ett par jag gillar på dinoptik. På synsam så har jag bara råd med ett par glasögon men på dinoptik så är det köp tre betala för 1. Åhh jag blir knäpp alltså! 


Men det lutar nog ändå åt något av paren från Synsam. Här nedan ser ni ett av paren:) 


lördag 12 april 2014

032. Date night with myself.

Godkväll darlings:)

Jag har en riktigt myskväll ikväll med.. Mig själv!
Jag skickade iväg Per till Fred och sa att han får vara borta så länge han vill bara han inte är borta i flera veckor, hehe!

Sen så nattade jag Eddan och tog på mig min pyjamas och kröp ner i soffan under täcket med en Ben and Jerrys och startade ett Pretty Little liars maraton på datorn. Fy vad mysigt jag har det alltså:)

Ibland är det bara så skönt att få vara med sig själv och ta det lugnt och stänga av hjärnan så att säga. Och då hinner man sakna varandra med, vilket alltid är en bonus! Speciellt nu då vi varit hemma tillsammans i flera månader. Då kan det verkligen behövas lite andrum ibland. Vi älskar inte varandra mindre för det. Nej nu ska jag mysa ner mig under täcket och starta ett till avsnitt av pll. innan det är dags att gå och sova.  




fredag 11 april 2014

031. Let the sunshine in.

Hej hej! Idag har vi toppenfint väder ute, man blir ju så lycklig av denna underbara sol, och värmen sedan. Åhh jag blir alldeles salig!

Vi började dagen med en redig frukost och en massa bus i Eddans rum. Efter att vi busat klart med krambjörnarna så blev det en solig promenad längsmed havet och nu ligger Eddan ute i vagnen och vi håller på och fixar för fullt inne. 

När Edith vaknat så blir det lunch och efter det så tänkte vi gå till lekparken och ta en glass i solen:)



 Två bilder ifrån instagram:)

Idag är en sån där riktig njutardag trots alla måsten och problem som måste ordnas. Jag blir sådär extra kär och pirrig då jag ser min fina man idag, jag fick det bäst jag!

Och Edith hon är ju bara lika jävla underbar som vanligt:)



onsdag 9 april 2014

030. The great unwanted.

Vi har fått ohyra i våran lägenhet. Det var i höstas som vi först upptäckte det. Då tog vi kontakt med anticimex och de sa till oss att tvätta allt vi ägde som gick att tvätta och allt annat skulle vi ställa ut och vädra. Och det gjorde vi. Med det trodde vi att problemen försvann. Men tydligen så var det inte så. För nu är de äckliga små krypen tillbaka. Jag ryser vid bara tanken på att det är små insekter som kryper runt bland våra saker och kläder. Det kliar över hela kroppen då jag tänker på det.

Det blir inte mycket vila här i dagarna då jag och Per måste fixa och stöka på här hemma som idioter i hopp om att hinna ordna allt vi måste göra innan måndag. På måndag kommer nämligen anticimex hit och ska sanera hela lägenheten så innan dess behöver vi spackla, måla och göra klart klädkammaren. Vi måste även rensa och kolla igenom allt vi äger. Och framförallt tvätta tvätta tvätta. Fy vale, jag ryser vid tanken på att vi har djur som har bosatt sig i våran lägenhet. Men snart är det över, det är bara att bita ihop och vänta tills på måndag.  

Bild via tumblr.

029.

Hallå, vi har nyss kommit hem ifrån min pappa som blev hela 48år idag! Vi for dit efter middagen och fikade och grattade pappa. Edith blev helt uppe i varv av att leka med sina mostrar. Hon sprang runt och skrek av skratt och när det var dags att åka hem var hon alldeles övertrött. Det här blir en lång kväll det här då tänkte jag, men hon somnade som en stock när vi väl var hemma. Så skönt:)  


MysEddan:)

måndag 7 april 2014

028. A walk down memory lane.

För ett år sedan vaknade vi upp på barnavdelningen med Edith. Vi var så oroliga och hade knappt sovit en blund. Jag hade gråtit nästan hela natten och Edith var skrämmande loj. Hon hade fått RS viruset och var verkligen jättedålig. I ungefär två veckor låg vi uppe på barnavdelningen i vårat lilla rum. Den första tiden med Edith spenderades med en skräckblandad förtjusning. Hon var så ny och fin, så perfekt i våra ögon men samtidigt väldigt sjuk. 

Edith var ju bara en månad då hon blev sjuk och vi var helt nya på det där med föräldraskap. Allt var så outforskat och läskigt och Edith var så otroligt liten och bräcklig. Det blev två veckor av ständig då hjärtat hoppade upp i halsgropen varenda gång hon slutade andas och apparaten började tjuta. Hon blev alldeles blå i ansiktet och sköterskorna kom inspringandes och gav henne andningshjälp och hjälpte henne upp med slemmet flera gånger. En gång i halvtimmen i två veckor kom det in en sköterska och gav henne andningshjälp och kollade till henne. 

Det var verkligen en skräckstart som förälder. Den där ständiga rädslan och oron över att tappa den här fantastiska lilla varelsen som vi nyss fått börja lära känna.

Jag tror med största säkerhet att RS viruset och de här första veckorna på sjukhuset har präglat oss väldigt mycket som föräldrar. Jag känner fortfarande en ständig oro över att något ska hända. Vi vill helst bära henne då hon är ledsen och gråter, jag vill sova nära henne och vi vakar över henne mer än vad vi behöver vaka över henne. 

Det tog lång tid för mig personligen att känna mig stark och trygg som förälder efter att fått konstant hjälp av sköterskor så tidigt i hennes liv. Och då behövde vi ändå bara vara  på sjukhuset i någon vecka allt som allt. Jag kan verkligen tänka mig hur tungt det måste vara för dem som behöver vara med sina barn på sjukhus månader i sträck eller rent utav permanent. Fy hemska tanke.





Här är två bilder från sjukhuset. På den första bilden så var Edith väldigt sjuk och på den andra bilden hade det gått 11 dagar och hon var mycket piggare! Fy vad jag får ont i magen då jag tänker på detta.

söndag 6 april 2014

027. please please please.

Den femte maj har jag och Per fått en tid för att träffa läkaren som utförde snittet på mig. Mötet är bokat för att vi ska diskutera planerat kejsarsnitt på nästa barn. Jag har verkligen världens största klump i bröstet över detta. Jag vill inte ha fler barn ifall jag inte får ett planerat kejsarsnitt och läkaren har ju muntligt lovat oss detta mer än en gång så jag hoppas verkligen att doktor Ragnar är en man som håller sina ord. 

Mitt mål  med mötet är att få läkaren att skriva in detta i min förlossningsjournal så att jag har det garanterat för framtiden. Men vi får väl se hur det går. Jag har åtminstone läst på i detta ämne och jag har två psykologer som backar upp mig. + att jag har en man som vill detta precis lika mycket som jag och som inte kommer ta ett nej i första laget. Åhh april kommer att gå så sakta med detta möte hängandes över oss. Men jag får försöka att tänka på annat och ta detta den dagen det blir aktuellt. 

Nu ska jag se film med älsklingen och Erik:) 



026.

Två gamla bilder på mig och älsklingen:) Haha vad små vi var där!

lördag 5 april 2014

025. wish me luck.

Godkväll cupcakes, jag hoppas ni har en mysig lördagskväll:) 

Här hemma tänkte vi titta på någon film var det tänkt, men vi får se hur det blir med det. Idag var det dags att göra högskoleprovet igen och jag vet inte om jag var mer nervös inför att göra själva provet eller inför att lämna bort Edith till barnvakterna.

Jag hade inga höga förhoppningar inför provet direkt. Jag har ju inte direkt haft koncentrationen på topp efter den senaste tidens toppar och dalar men jag gjorde provet med den inställningen att det får gå som det går och sen så är det inte mer med det. 

Och vet ni vad, vi har rättat provet nu ikväll och räknat ut det provisoriska resultatet och jag är riktigt nöjd om jag får säga det själv!  


Med Edith gick det jättebra också. Hon har spenderat hela dagen med Emma och Daniel och Erik utan vare sig gnäll och gråt! Det känns så skönt att det gick så bra för Eddan idag. Det är så mycket lättare nu då hon inte ammar på dagarna längre. Det känns mycket lättare att lämna henne nu då jag vet att hon äter mat.

Men ändå. Jag var så fruktansvärt nervös imorse över att låta henne vara ifrån oss i princip hela dagen. Hon har bara varit med oss, mormor och farmor så länge förut men det gick som sagt hur bra somhelst:) 

Och då vill jag bara tillägga också att det aldrig varit barnvakterna jag tvivlat på. Jag tycker bara att det är så ångestladdat att lämna bort våran finaste Edith överhuvudtaget. Jag har extrema tillitsproblem och tycker det är jättejobbigt att lämna Eddan till alla utom Per. 

Just nu då jag har så mycket ångest så kändes det dessutom extra jobbigt att vara ifrån Edith i hela åtta timmar. Speciellt då hon grät och skek mamma till mig alldeles innan vi for till provet. Men hon slutade gråta på en gång då hon inte såg mig längre och hade tydligen visat upp alla sina leksaker!

För att summera dagen så gick högskoleprovet bra för både mig och älsklingen. Och Edith har haft en jättebra dag och somnade som en stock när hon kom hem nu ikväll. Och det känns som en stor vinst för mig personligen att det gick så bra med att lämna bort Edith. Nu får vi bara hoppas att hon inte skrämde Emma och Daniel för mycket så att de kanske vill vara barnvakt fler gånger, hehe:) 

Nej nu ska vi se film! 



Edith ute på raggarrunda i lägenheten för några dagar sedan;)




tisdag 1 april 2014

024.

Idag så var det dags för Edith att ta 1års sprutan. Vi har fått byta tid tre gånger då det kommit saker i vägen inför varenda tid vi fått men nu är det gjort och nu är det 5 månader kvar tills nästa gång:) 

Jag gick ut ur rummet även denna gång då jag blev svimfärdig av att bara se sprutan. Men Per och Edith hanterade sprutorna galant och det var över på bara några sekunder. Direkt när jag hörde henne skrika så skyndade jag in för att trösta henne och denna gången blev hon glad nästan på en gång jämfört med då hon tog sprutan de två föregående gångerna. 

Men även denna gång fick hon feber nu då det började bli kväll. Hon verkade också ha ont i benen så vi gav henne en Alvedon och hoppas att hon ska få sova i lugn och ro ikväll. Nu är det bara att vänta och se ifall hon blir lika dålig av sprutan denna gången eller ifall det kommer gå bättre denna gång. Jag hoppas verkligen att hon slipper bli dålig nu. Edith har ju börjat få hörntänder som sagt. Jag trodde att det var två på gång nere, men så såg jag idag då vi busade att det är två påväg däruppe också. Ouuuch liksom. Jag vill typ klubba mig själv i huvudet då visdomstanden växer för att det gör så förbannat ont och då är det  bara en tand. Så jag kan ju tänka mig dessa fyra bumlingar på en och samma gång.      

En övertrött pyjamastös som ligger och funderar innan det är dags för sängen, gullehjärtat!

023.

Nu blir det långt mellan gångerna här. Men jag har verkligen gått upp och ner i humöret då jag börjat med antidepressiva för första gången. De har verkligen påverkat mig och jag har varit riktigt låg i någon vecka. Som pricken över i:et på allt detta så har Edith varit hysteriskt mammakär. Vilket stundvis varit jättemysigt men för det mesta har gett både mig och Per huvudvärk. 
Eddan har skrikit så hysteriskt så att jag stundtals har tänkt, nu dör hon snart, nått måste vara allvarligt fel om man skriker så här mycket. Men skrikandet har fortsatt kväll efter kväll, natt efter natt i lite över en vecka nu och jag börjar förstå att hon helt enkelt bara är hysterisk. 

Nedtrappningen av amningen går väl sådär just nu. Jag ammar henne vid sju då hon ska sova och sedan vid halvtolv på kvällen. Men annars så är det slutammat. Nästa vecka ska vi börja ta bort halvtolv målet och så slutligen kvällsmålet. Oj oj oj, nu är slutet nära. Det känns lite vemodigt nu när det börjar närma sig. Fast det ska nog ändå mest bli skönt. 


Hittar inte kamerasladden så det får bli två bilder från semestern. Här lekte Eddan med morbror Klas:)