lördag 15 mars 2014

012. Over my head.

Vilken jävla eftermiddag jag har haft då. Dagen började med att Per fick fara in och jobba 11 till 15 vilket är jättebra då vi behöver pengar. Jag mådde bra och Edith var på strålande humör. 
Efter att Edith sovit i två timmar så käkade vi lunch och gick sedan till lekparken för att få vara ute i friska luften. Där gick hon runt i godan ro och plockade pinnar och utforskade. Per mötte upp oss efter jobbet och vi gick sedan hem. 

Då börjar dagen spåra ur. Jag får en smärre ångest attack, tappar synen, får världens ryggvärk och blir svag i lederna. Jag tappar ett glas och spiller ut vatten överallt. En timme senare tappar jag en låda med bestick ner i diskhon och slutligen så tappar jag min telefon då jag ska lägga på då jag pratat med Anna. 

Booom det var den telefonen det. Glaset blev fullt av sprickor och sitter nu löst på den högra sidan av skärmen. Vi har hemförsäkring och drulle men då min telefon är snart tre år så lär jag inte få ut många ören för den. Så nu är jag en telefonlös tös då jag får glassplitter i fingrarna av att dra på skärmen. Så vill någon nå mig kan ni ju ringa till Per eller komma och knacka på, haha. 

Iallafall så blev ju ångesten såklart ännu värre av detta så hela kvällen har jag gått runt och varit okoncentrerad, spattig, yr och ledsen. Per lugnar ner mig och säger att det bara är en telefon men det är ju inte direkt så att jag har råd att köpa en ny. Jag har en sådan enorm ångest över detta så ni anar inte. 

Man kan tro att min otur skulle sluta där men så var inte fallet. Imorgon ska vi födelsedagskalas för Edith med vänner och familj och då vi kom hem från våran lilla resa i förrgår så har jag inte hunnit förbereda något. Så ikväll tänkte jag baka tre olika sorters kakor och städa och göra fint här hemma. 
Jag började med att baka den första sorten och upptäckte att det inte fanns något bakplåtspapper. Jag fick improvisera och lägga chocolate chip cookies i bullformar. De smälte ut ur formarna och brände fast på plåten. Så de for i soporna. 

Till de andra sorterna hade jag inte alla ingredienser även fast jag varit på affären två gånger för att handla just ingredienser. Så det slutade med att jag fick slänga ihop en morotskaka och så får jag skynda mig att göra resten imorgon. 

Jag älskar att baka i vanliga fall och brukar alltid ha hur mycket fika som helst på våra kalas. Men nu känns det bara jobbigt. Jag önskar att livet var som på film och att mitt kök är fyllt av gofika imorgon då jag vaknar så att jag inte behöver stressa sönder. Men så är tyvärr inte fallet. Jag har åtminstone fått hjälp av Eva att baka en kaka och en äggfri tårta så det är ju en lättnad! 

Städningen sedan. Den ligger på noll just nu. När jag mår dåligt så fokuserar jag inte på att städa utan jag lägger istället ner all min tid och kraft på att göra om hemma. Så nu har vi skruvat isär soffan och möblerat om lite och så har vi börjat tapetsera i köket. Varför kunde du inte bara städa och ta det lugnt Jennie, VARFÖR?!! 


Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta. Det känns som att livet är över. Jag orkar inte en endaste motgång till. De lättaste sakerna just nu känns som de största av berg att bestiga och minsta lilla ansträngning tar på mina krafter. Till råga på allt så känns det som att jag bara klagar och gnäller just nu. Vilket är tråkigt för jag är egentligen en väldigt glad och lättsam person.

Åhh nu får jag ångest över att jag klagar på att jag klagar så det är väl bäst att jag slutar att skriva nu innan jag börjar må ännu mer dåligt.


Bild via tumblr.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar