fredag 14 mars 2014

010. Det blåser en storm på jorm.

Idag är det storm ute. Alltså verkligen storm. Men då Edith var supertrött så var jag tvungen att gå ut ändå så att tösen får sova. Det skulle jag ju inte ha gjort kan jag säga.  Det var så mycket vind att jag tillslut inte kom framåt längre. Jag gled bakåt på asfalten och höll vagnen i ett järngrepp. 

Men ändå så tappade jag taget, vagnen tippade och släpade med vinden efter marken. Edith skrek hej vilt och jag sprang efter och tog upp den och fick sedan kämpa mig hemåt. Hon somnade om ganska snabbt som tur var. Jag gick då vinden avtog lite och stod still och höll fast vagnen för kung och fosterland då de värsta vindpustarna drog in.  


Äntligen är jag hemma och Edith ligger nu och sover tryggt i vagnen inne i trapphuset! 


Om två timmar ska jag vara på specmödra för att gå på ett förlossningsamtal. Det ska bli mycket spännande att se hur detta kommer att hjälpa mig. Jag hoppas innerligt att mitt undermedvetna kan släppa taget nu. Jag förstår ju att det är graviditeten och förlossningen som ger mig en sådan fruktansvärd ångest och värk. 

Vi ska diskutera hur allting gick förra gången och varför allt blev som det blev. Få hjälp att bearbeta det  Men vi ska också prata om hur stor risken är att det skulle bli såhär igen och få lite hjälp i det hela med syskonfunderingarna och skräcken över att bli gravid igen. Vi vill ju så gärna ha ett syskon till Edith. Men jag är oerhört rädd för att gå igenom detta igen. Nej nu ska jag äta lite lunch med min man och passa på att sitta i soffan en stund innan lilltrollet vaknar:) 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar