torsdag 6 mars 2014

007. 21.59 one year ago.

Då var det alltså exakt ett år sedan våran lilla Edith kom till världen. 21.59. Herregud att det gått ett helt år redan. Det känns som om hon varit med oss för alltid men ändå så känns det som om hon kom till oss igår. 

För ett år sedan vid den här tiden låg jag på operationsbordet och vi skulle snart få träffa Edith för första gången. Jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. 
Det senaste året har passerat som i en dimma av känslor. Jag har aldrig upplevt så många känslor på en och samma gång som under detta år. Att vara så lycklig över att äntligen få ha lilla Edith hos oss. Men att samtidigt vara helt psykiskt och fysiskt slutkörd efter allt med graviditeten och förlossningen.


Hela den här dagen har varit blandad av glädje och skratt varvat med tårar och minnen. 

Jag har varit väldigt emotionell idag och har gråtit till flera gånger under dagen då jag tänkt tillbaka till den 6:e mars för ett år sedan. Då klockan slagit speciella klockslag har jag tänkt tillbaka och fått världens ångest. Jag har börjat gråta och varit väldigt orolig, rastlös. Stundvis. Fått sådär svårt att andas av alla obehagliga minnen för att nästa sekund bli jätteglad då Edith kommer och kramar mig.

Ediths födelse var verkligen det häftigaste som hänt mig. Men förlossningen innan födelsen eller vad man ska säga var verkligen det värsta som hänt mig. Jag mår så fruktansvärt dåligt över allt som hände under förlossningen. Det ska bli så skönt att äntligen få gå och prata med någon när jag kommer hem. Nu var det ju inte det jag skulle skriva om egentligen.

Det har ju såklart inte bara varit tårfyllda minnen idag. 

Större delen av dagen har vi lekt och busat med Edith. Vi har skrattat så vi kiknar och kramats massor. Vi har hunnit med att hissa flaggan för henne. Vi har sjungit och hurrat både till frukost och till tårtan! Vi har bakat och vi har öppnat paket. Edith har också fått äta tårta och oj så gott hon tyckte att det var:) 


Hon är ju inte längre någon liten mysig bebis, hon är en liten tjej med en helt fantastisk personlighet. Hon är ett barn. Våran finaste dotter som jag älskar mer än nånting annat i hela universum. 


Den kärleken jag känner för Edith är så stor att den omöjligen går att beskriva med ord. Den är så mycket mer än vad ord någonsin kan beskriva. Herregud, hon är mitt allt. Mitt ljus, min kärlek, min räddning. 

Jag älskar dig så mycket och önskar dig allt det bästa som livet har att ge. Jag är så glad över det band vi har tillsammans, du och jag. Jag hoppas att vi alltid kommer att vara varandra lika nära som vi är nu och jag längtar efter att ta reda på vad framtiden har att ge oss!  

Jag älskar dig Edith-Lily Maj. 

Edith och tårtan tidigare idag!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar