måndag 3 februari 2014

953. barntankar på kvällskvisten.

Gudars vilket underbart väder det varit ute idag! Jag skulle kunna sitta ute hela dagen. Men eftersom Eddan inte ska vara ute än så blev det bara en kort promenad och sedan in igen. 



Idag fick jag en tid till specmödra. Jag ska få komma dit och prata om graviditeten och förlossningen och allt som hände. Vi ska också prata om rädslan över att skaffa ett till barn. Vi vill ju så väldigt gärna ha ett till barn, ett syskon till Edith. Men både jag och Per, speciellt jag är fruktansvärt rädd över att bli gravid igen. Och allt vad det innebär.

Min mödravårdpsykolog menar att det kommer att kännas mycket bättre om jag får gå och prata med en kvinna uppe på specmödra och därför så ska vi nu dit.


Ifall vi blir gravida igen så betyder ju inte det automatiskt att jag kommer att må lika dåligt denna gången, men det finns ju en stor risk. Foglossningar är det nog också en stor risk att jag skulle åka på igen. 

Sen en till förlossning, herregud bara tanken på det gör mig alldeles illamående och svimfärdig. Men läkaren som utförde snittet garanterade mig att jag skulle få ett snitt nästa gång också ifall det blir fler barn. Han sa klart och tydligt till både mig och Per att vi aldrig skulle behöva gå igenom något så hemskt igen, om jag inte själv känner att jag vill försöka att föda vaginalt. Men vi fick det inte på papper. Så det ska jag också prata med dem om uppe på specmödra. Jag tycker mig minnas att alla som gjort snitt förut blir erbjudna snitt igen nästa gång. Men jag är inte hundra på det.
För utan snitt törs jag verkligen inte ha fler barn. 




Om man bortser från graviditet och förlossning och bara tänker på barn så vill jag och Per ha två barn. Alltså ett till. Vi vill att Edith ska få ett syskon och inte behöva växa upp ensam. 
Vi har bestämt oss för att det är det vi vill men innan jag helhjärtat går in i tanken på ett till barn så känner jag att det känns tryggt att få gå och prata med någon uppe på spec. 

För bara några månader sedan ville jag ju aldrig göra om detta igen. Men med mycket hjälp av mödravårdspsykologen så känner jag att jag faktiskt vill ha ett till barn och att rädslor inte ska få hindra oss ifrån det. Per vill ju också ha ett till barn och vi är ju faktiskt två i detta. Enda anledningen till att jag inte skulle vilja ha några fler vore för att jag är rädd för att vara gravid. Ifall vi inte skulle försöka igen så skulle jag nog ångra mig när det är försent.

Nu kanske allting känns väldigt stressat och brått men egentligen inte. Vi tycker att två, två½ år emellan Edith och nästa skulle vara perfekt. Inte mer än så för då blir åldersskillnaden för stor. Sen så känner jag att jag måste få göra detta snart om jag ska orka med det. 

Det jag tänker på när jag tänker på en till graviditet är illamående, värk, inläggningar, kräkningar, smärta osv. Nu behöver det ju inte bli så nästa gång men jag har bara en gång att jämföra med och då såg det ut så. 

Jag tror att jag kommer att ha ont och må dåligt igen. Okej tänk er då att ni går runt och vet om att ni ska gå igenom allt det där jobbiga igen. Skulle ni vilja vänta tre fyra år eller skulle ni vilja vänta några månader ett år innan det är dags igen. Jag känner att jag måste göra det snart eller aldrig för jag kan inte gå runt och ha något sånt här som ligger och väntar på mig alltför långt bort i framtiden. Jag kan inte helt slappna av och njuta av nuet så länge jag vet om att det här är något vi måste gå igenom för att få ett till barn.  

Nu skriver jag bara lite om hur vi känner inför allt detta med fler barn. Jag tror att det är bra att planera och prata igenom saker. Speciellt såhär stora beslut. Nåväl den som lever får se, vi kanske skaffar ett till barn eller så gör vi inte det. Fler än två kommer det då aldrig bli!





Eddan i magen! Tror jag var i vecka 31 här om jag inte minns helt fel:)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar