torsdag 16 januari 2014

928.

Åhh gudars vilken natt. Eddan sov hela natten, men jag kunde inte sova. Jag kunde inte varva ner och stänga av tankarna. Jag satt uppe till ett eftersom jag inte kunde sova. Men sen så var jag så trött så jag gick och la mig även fast jag kände mig rastlös. Väl i sängen så bara snurrade jag och vred på mig. Jag hörde varenda ljud i lägenheten och tankarna snurrade i superfart. 
Jag låg och oroade mig över vår framtid, hur det ska gå för oss. Vad det ska bli av mig. Om det kommer att bli något av mig. Om vi kommer att klara oss. Klockan tickade på och minuterna gled sakta iväg. Jag började tänka på döden och sedan var det kört.

Klockan blev tre och jag hade inte sovit en blund, jag gick ut på soffan och la mig men kunde inte sova där heller. Vid halvfem vaknade Edith och ville äta. Gick in och ammade henne och försökte sova, tog upp telefonen och kollade. Somnade äntligen vid halvsex. Pers väckare ringde vid sju. Jag vaknade igen. Låg och vred och vände  på mig. Ammade Eddan och somnade sen om igen. 

Nu har jag precis vaknat och känner mig helt mörbultad. Det känns som att jag lagt mig på gatan här utanför och bett en buss köra över mig. Kroppen känns tung och huvudet känns som om det vore fyllt av bomull.  Men men nu är det en ny dag och nya tag. Allting känns så himla mycket bättre i dagsljus!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar