tisdag 7 januari 2014

911. Highway 51 blues.

Idag hände det sjukaste på länge. Och det suraste på länge. 
En bil körde över Pers telefon, bara sådär mitt framför ögonen på mig. 



Vi brukar alltid spela musik för Eddan via våra telefoner när hon sover i babyskyddet när vi är inne i affärer och liknande så att hon inte ska störas av alla andra ljud. Och idag var inget undantag. Vi hade varit inne på jula och precis kommit tillbaka till bilen igen då jag skulle kolla varför musiken inte spelade längre. Jag hittade inte Pers telefon och kollade igenom babyskyddet en extra gång för att vara säker. 

Jag sa till Per att telefonen var borta och att vi måste gå in och leta efter den. Han i sin tur ville kolla babyskyddet en extra gång på egen hand så vi väckte Eddan och plockade upp henne varpå han vände babyskyddet ut och in och upp och ner innan han trodde på mig att den faktiskt var borta. 

Jag bestämmer mig för att det tar sådan tid för honom att kolla och tar med mig Edith ut ur bilen för att gå in och leta efter telefonen igen. Jag hittar telefonen på en gång kanske 1½ meter från bilen. Jag tänker precis gå och plocka upp den då världens jävla fartdåre kommer och kör över den med en stor fet volvo. 

Jag stod en meter i från mobilen och såg med mina bara ögon hur den blev överkörd av inte bara ett bildäck utan TVÅ bildäck. Så himla sjukt. 

Jag springer snabbt ut på gatan för att plocka upp telefonen innan nästa bil hinner köra över den och tittar bara till den lite snabbt för att se om den fungerar. Den lyser. Bra tänkte jag och klev av vägen så att de andra bilarna kunde köra förbi. 

Jag kollar på den igen och ser att den är helt sprucken, det syns tydliga märken i rutan från dubbarna på däcken och det lossnar glassplitter ur displayen då jag vänder den upp och ner. 

Jag ger sedan telefonen till Per som kollar den och ni kan ju tänka er hur glad han blev. Det var den historien det. 




Nej nu måste jag försöka sova ifall jag ska orka med natten, jag var bara tvungen att berätta det här då hela situationen känns så lustig.




Bjuder på en liten bild på min snygga man:)  Såhär glada miner var det inte tidigare idag kan jag säga er. Det var riktigt sura miner, kanske tom värre än när mina käre man tapetserar. Fast jag förstår honom, jag hade blivit helt jävla galen om det var min telefon..Att vara så nära att man ser den men ändå så långt bort att man inte kan rädda den, fan vad surt! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar