torsdag 30 januari 2014

950.

Hallå, jag blev ju tvärdunder sjuk i söndags och Edith blev sjuk i måndags. Vi är dock fortfarande riktigt sjuka.

Idag är första dagen som jag överhuvudtaget orkar sitta upp. Både jag och Eddan har legat i 40graders feber. Vi var in till vårdcentralen igår och fick veta att vi har åkt på en virusinfektion som satt sig i halsen och i bihålorna. 


Febern har gått ner till 38,5 på oss båda nu idag men det dunkar i huvudet och benen är som sladdrig spagetti. Halsen känns som om man svalt tusen rakblad och så hosta och värk i bihålorna på det. Både jag och Eddan har kräkts av allt slem och ingen av oss mår sådär jättebra. Jag har verkligen ont i hela kroppen idag och mår som en påse skit. Jag kan bara tänka mig hur våran lilla snutta mår då. Stackars liten.  Edith var  dock ganska pigg i förmiddags ett tag men nu börjar hon se rätt så hängig ut igen. 

Stackars liten som ska behöva må såhär dåligt. Hon gråter och säger nej nej nej och skakar på huvudet titt som tätt. 

När hon är hos mig så pekar hon på pappa och säger pappa när hon kommer till pappa så gråter hon och pekar på mig och säger mamma och så snurrar det på. Jag vet ju om att jag är sjuk och att det kommer att gå över och att det inte är någon fara. Men stackars hon som inte vet det. 


Nu får vi hoppas att det börjar gå mot friskare tider för oss båda och att Per fortsätter att vara frisk. Nej nu måste jag lägga mig ner och vila igen. 


 Bild via tumblr.

måndag 27 januari 2014

949.

Tänkte bara kika in här lite snabbt och berätta att jag är jättedålig och att det kanske inte blir så mycket uppdateringar på nån dag nu:)

Igår kväll började jag frysa jättemycket, fick världens huvudvärk och bara låg och hackade tänder. Jag kollade tempen och hade fått feber. Först låg den på 39 vilket är mycket för mig. Jag har i vanliga fall 36-36,3 i temp så när jag får feber över 37,5 blir jag helt dåsig. Senare under kvällen gick febern upp till 40 och Per bar in mig i sovrummet. Jag var helt utslagen. Låg som i någon feberdvala och mumlade om fåglar. 

Nu är febern lite lägre och jag har suttit upp ett tag och till och med ätit lite, men datorn får vila ett tag nu.

söndag 26 januari 2014

948.

Sötnosen Edith:)

947. fuckthat.

Jag är så fruktansvärt arg. Jag har så mycket som ligger där inne och ruvar och snart orkar jag inte mer. Jag känner för att slå sönder något. Jag vill skrika rakt ut. Jag är så frustrerad och det finns inget jag kan göra åt det. Jag skulle kunna krossa varenda fönster vi har här hemma i ren ilska. 

Men vad hjälper det egentligen. Istället spelar jag skithög musik och går runt och städar. Man får passa på att vara arg när Edith sover ute i vagnen. För en arg mamma det är inget jag tänkt att lägga till på meritlistan.


946. Love will come through.

Livet är verkligen oförutsägbart. Om ni har någon som ni verkligen älskar och litar på hela vägen in i djupet på själen, så ta hand om den kärleken. Var tacksamma över kärleken ni har till varandra och uppskatta varandra. Var inte snål med kärleken, det är något som aldrig tar slut. Berätta att ni älskar dem ni älskar, visa att ni älskar dem och glöm inte att ta hand om er själva.

                                                                      

lördag 25 januari 2014

945.



Såhär söt var min lilla potatisbakelse idag minsann!

944.


Edith tycker att mammas frukost verkar god, hehe!


Dagens frukost bestod av en stor avokado, en stor mango och två bananer! Till det drack jag min dagliga chiadrink och så blandade jag kakao och vatten att doppa frukten i:)

Jag är en riktig oboy tjej och älskar choklad. Men nu när jag inte dricker mjölk längre så har jag hittat andra sätt att få in choklad i frukosten! Detta sätt är både godare och nyttigare så det är ju bra:)


943.

Eddan sover i vagnen i sovrummet och jag sitter här och tittar på the vampire diaries och har en lugn stund för mig själv. De här små stunderna är så sjukt behövda. Att få ladda batterierna i en timme och bara ta det lugnt ger så mycket mer än en natts sömn på ett vis. 

Det är inte jätte ofta jag bär upp vagnen och kan sitta såhär men när jag väl gör det så känns det suprelyxigt!



När Edith har vaknat ska vi äta lunch och sedan blir det till att åka på födelsedagskalas och fira sötaste Melker på hans ettårsdag:) 


Lite inspirationsbilder från olika tumblrs:)


fredag 24 januari 2014

942. If you're a bird, I'm a bird.

Jag är verkligen så lycklig över att jag får vara en del av en sådan fin familj. Och att jag får chansen att uppleva denna kärlek. Det är inte alltid fantastiskt och en dans på rosa moln att vara en del av en familj, men det är det absolut bästa och det mest äkta jag någonsin kommer att vara med om, det är jag säker på.

Att leva med Per och Edith har gjort mig så mycket mer stark än vad jag någonsin hade blivit på egen hand. Jag är så tacksam över att få vakna bredvid dessa två personer varje dag och jag ville bara berätta det för dem. Edith kan inte läsa detta nu men nån dag så kanske hon gör det. Jag älskar er så mycket!

För 10 år sedan om någon hade sagt till mig att jag skulle vara gift med en så omtänksam och otroligt rolig, ärlig man som jag dessutom har en fantastiskt underbar dotter med hade jag aldrig trott på det. Jag trodde att jag skulle dö ensam på ålderdomens höst. Mitt motto var i många år kärleken är död. Åhh vad fel jag hade. Kärleken är allt. Utan kärlek har vi ju ingenting. Kärleken är min tro i livet numera. Kärleken är den som hjälper mig i både ljusa och mörka tider.

Många dagar är tunga och mörka men ni gör det alltid bättre. Ni är som solsken för min stormiga själ ni två. Jag blir en bättre och gladare människa tack vare er. Och ni får mig att kämpa trots att orken ibland inte finns där. Jag älskar er så mycket! 

 Mina finaste två

941.

Godmorgon! Idag har jag och Edith låtit pappa sova ut då han och Eddan varit vakna nästan hela natten. Jag hade migrän inatt och då Edith gallskrek i flera timmar så var  Per snäll och gick ut med henne  till matsalen och vardagsrummet så att jag fått sova ostört med min huvudvärk! 


Natten har alltså inte gått bra. Jag tycker att det är så jobbigt när hon skriker så mycket. Vad är det för fel, varför gråter hon varför funkar det inte att trösta henne. Tankarna snurrar runt i huvudet och jag försöker komma på vad som är fel. Börjar tänka obehagliga tankar. "Tänk om hon har råkat svälja en glasbit som skär upp henne innifrån nu och att det är därför hon skriker" Tänk om hon har fått en plastbit i lungan som gör ont" "Tänk om hon har åkt på hjärnhinneinflamation" osv osv.

Sånna här tankar får jag på nätterna då jag är jättetrött och inte förstår varför vi inte kan trösta henne. Såhär i dagsljus så känns ju allt lite mindre farligt. Det var nog bara magont eller en ny tand eller något sånt. Men att vara övertrött och orolig det är inte alltid det bästa. 

Hon brukar ju aldrig skrika sådär hysteriskt. Hon brukar vara gnällig och skrika en stund men det brukar alltid ge med sig då man lyfter upp henne eller ger henne mat. Men inte igår natt och inte inatt. Jag blir så sjukt orolig då vi inte kan trösta henne. Men vilken mamma är inte orolig då barnet skriker utan att kunna tröstas säg.  Nåväl, nu är hon nöjd och vi får hoppas att hennes onda är över nu.

Någonting nytt hon börjat med nu är att hon säger nej nej nej nej när hon skriker som ett bevis på att något inte är bra. Hon säger också där där och pekar när hon vill komma upp eller liknande. Jag längtar verkligen tills vi kan kommunicera med varandra, åhh så mycket lättare allt kommer att bli då!





Eddan vid frukosten i morse. Idag fick hon en surdegsmacka med avokado och  en skål med mangobitar och så välling till det. Vällingen hällde hon väl ut mer än vad hon åt av den. Men mackan och mangon gick ner! 

torsdag 23 januari 2014

940.

Jag har varit så sjukt trött och less idag. I förmiddags hade jag typ lust att dunka huvudet i en vägg eller lägga mig ner och gråta tills jag drunknade i tårar. 

Natten med Eddan gick inte bra. Hon ville inte sova, hon ville inte amma, hon ville inte bli buren. Hon bara skrek och skrek från elva till ett. Tillslut så tog vi beslutet att ge henne alvedon eftersom hon verkade ha ont. Några minuter senare somnade hon. Strax efter fyra vaknade hon igen och ville amma/snutta fram tills dess att det var dags att kliva upp, fick hon inte det så bara skrek hon. 



Många säger tills oss att det är väl bara att sluta amma. Jo tack vi har försökt. Jag önskar att det bara var att sluta amma. Men när jag slutade amma så gick Eddan ner fort i vikt eftersom hon inte vill äta så mycket som hon ska av den vanliga maten. Vi kämpar på för fulla muggar med det men det är ett helt annat inlägg. Per fick inte sova nånting på nätterna när jag slutade att amma och blev skitsur och svor så fort väckaren ringde eftersom han knappt sovit något då hon skrikit så mycket under natten. När Per blev sur blev jag sur och så tvärtom. Och när jag blir sur blir jag ledsen och i sin tur nedstämd/deprimerad. Inte en särskilt bra kombo alltså.

Så då tog jag beslutet att vi måste trappa ner med amningen, Edith kan helt enkelt inte sluta tvärt. Vi klarar inte trycket heller. Jag har älskat att amma och det har varit så otroligt många mysiga stunder och jag tror verkligen att våra band till varandra blivit starkare än vad de var innan. Men nu är det inte roligt längre liksom. 

Min rygg gör ont, jag får äta så starka ryggmediciner så att jag känner mig full och yr titt som tätt. Hon biter mig så att jag tror jag ska tappa bröstvårtorna hela tiden. Jag känner mig mer som en mjölkko än vad jag känner mig som en mamma då jag ammar nu. Och det är ju inte kul att känna sig som nån mjölkko hela nätterna. Det mår nog ingen bra av.

Och jag har ju världens sämsta tålamod som pricken över i:et i allt det här. Jag vill att Edith ska börja lära sig att sova i sitt eget rum på en gång. Jag vill sluta amma nu på en gång. Jag vill sova nu nu nu. Ja eller jag kände så tidigare idag när jag var så trött!

Det här med att ha barn är verkligen livets största utmaning hörni. Världens bästa utmaning också för den delen, och tur är väl det:) Varje dag är ett nytt äventyr, hehe!

                               Eddan och leksakerna:)


onsdag 22 januari 2014

939.



 Detta är vad jag åt till frukost idag, Mums säger jag bara! 

Min frukost bestod av två bananer täckta i kakao. Jag kan inte få nog av det. Det är ju bara så himla gott och om ni inte har testat banan med kakao så måste ni verkligen göra det! Sen så var det en näve valnötter och lite ekologiska torkade aprikoser till det.  


Detta sköljde jag ner med en smoothie gjord på: 

1 stor apelsin
en halv burk kokosmjölk 
ett halvt paket fryst mango 
2msk chiafrön 
någon nypa kokosflingor


Jag längtar redan till nästa frukost, hehe!

tisdag 21 januari 2014

938.



Haha detta är väl inte direkt något modeinlägg men jag vill ju visa upp mina nya byxor! Såhär såg jag ut igår:)

Jeansen fyndade jag för hundra kronor på Gina Tricots rea tillsammans med ett par svarta liknande jeans. De är otroligt sköna och i ett supetstretchigt material. Detta är de första jeansen jag kan ha stängda sedan förlossningen. Inte för att jag inte fått på mig mina jeans, de fick jag ju på mig tre veckor efteråt. Men för att det stramar i snittet när jag har på mig jeans. Nu är ju alla mina gamla jeans av ett stramare material. De går bra att använda om jag lämnar knappen öppen så att det inte blir så tajt över snittet.

Jag kan ha tights och byxor men mina jeans gör det ont av så de kan jag ju inte ha på mig. Det sticker och ilar i snittet när jag har på mig vissa kläder och annars också för den delen. Jag undrar hur länge det ska vara så. Det är ju trots allt tio månader sedan nu:/  

Aja, det var inte det jag skulle skriva om. Jag tänkte bara visa upp dessa godingar!

Två närbilder på hur de ser ut på. Detta är vad jag kallar ett kap!

937. Bad eggs.

Jag har ju glömt att berätta hur det gick med Ediths mjölkallergi tester. Läkaren ringde bara några dagar senare och berättade att Edith är allergisk emot ägg. Det var alltså inte mjölken hon fått utslag av utan äggen. Jag som var helt säker på att hon inte var allergisk alls. 

Hon ska inte äta någonting som innehåller ägg överhuvudtaget just nu. Vi har alltså fått börja läsa på innehållsförteckningar och tänka till lite extra nu. Jag är glad att hon har äggallergi och inte mjölkallergi. Det är ju så mycket lättare att utesluta ägg ur kosten än mjölk. 

Läkaren sa också att det kan hända att det växer bort och att hon blir mindre känslig för det i framtiden så vi får hoppas på det:)

Kanske inte så konstigt heller att hon har just äggallergi då både morfar och farfar är allergiska emot just ägg. 

En fundering jag har är däremot om jag kan äta sånt som innehåller ägg eller om jag bör avstå från det så länge jag fortfarande ammar? Jag helammar ju inte längre men ändå liksom. 


936.

Inatt har Edith sovit i sitt rum från åtta till fyra. Det är ju nästan hela natten för guds skull! Hon vaknade vid tolv som hon alltid gör och ville amma och sedan sov hon som sagt till kvart över fyra. Därefter bar Per inne henne till oss. Jag ammade henne och sedan sedan sov hon till sju i vår säng innan Per väckte henne och klev upp med henne. Detta verkar ju gå över förväntan bra *peppar peppar*

Jag tror inte att varken jag eller Per ar sovit såhär bra på väldigt länge. Vi har fått sova så mycket att vi blir helt utmattade av det, haha!



                       En utvilad mamma är en glad mamma:)

måndag 20 januari 2014

935.


Edith och jag för några dagar sedan:) 

Det är så himla mysigt att gosa med denna lilla tös, jag skulle kunna kramas med henne hela dagarna! När man säger "får mamma kramen" då kastar hon sig emot en och ger en världens jättekram!

934.

Natten gick jättebra, enligt mig iallafall! Eddan sov i sitt rum mellan åtta och halvtvå. Per fick gå in två gånger och vyssja henne annars så var det helt lugnt här hemma. Efter halvtvå sov hon inne hos oss då hon bara grät och skrek så fort Per gick iväg. Men vi tar det ett steg i taget och jag ser detta som en enorm vinst! 


Nej nu måste jag skynda mig och göra oss klara innan jag ska till psykoterapeuten:)











söndag 19 januari 2014

933.

Ikväll så testar vi något helt nytt. Vi har lagt Eddan i sitt egna rum för första gången. Vi upplever att hon störs av oss på kvällen och om natten så ikväll tänkte vi pröva med att låta henne sova i sitt lilla rum. 

Halva dagen gick åt till att flytta möbler och få till det i hennes lilla krypin. Men nu står sängen där och Eddan somnade på en gång. Och än sålänge har hon inte vaknat heller! *Peppar peppar ta i trä*
Ifall det här nu fungerar så skulle det vara så skönt. Jag skulle kunna slappna av och sova bättre och Edith skulle nog också göra det. Såklart känns det jobbigt att inte ha henne bredvid mig men jag måste lita på att hon överlever och andas. Hon är ju trots allt tio månader nu. 

Jag får uppdatera imorgon hur det gått med allt! Nej nu ska jag gå och duscha och äta något, godnatt cupcakes:) 


En gammal bild på en sovande liten mysbebis:)


932.

I helgen har det inte varit många knop här inne på bloggen. Jag har haft fullt upp och har helt enkelt inte haft tid. Jag testade att förtidsinställa inlägg men det funkade ju uppenbarligen inte. 


Iallafall så började helgen i fredags med liten och stor på kyrkan som jag sa tidigare. Fredagkväll spenderade vi med Fred och Maria. Vi käkade tacos och spelet ryktet går. Herregud så vi skrattade! Så roligt och underskattat att spela brädspel ju:)

Igår, lördag så hängde jag och Eddan med Camilla till Sundsvall och Ikea. Det blev ingen storshopping för oss men några fynd fick vi med hem! Jag köpte två par jeans på rean till mig och två par klänningar på rean till Edith. På Ikea blev det en tvättkorg och två tavelramar. Det är nog första gången jag åker till Ikea och kommer hem utan shoppingångest och bilen fylld. Men det är ju bra för plånboken och det var roligt att åka på ett litet äventyr! 

Eddan sov i bilen hela vägen till Sundsvall och väl där så var hon jätteduktigt hela tiden. Hon blev lite gnällig emellanåt men då var det bara att ta upp henne ur vagnen ett tag så blev hon nöjd igen. På vägen hem så var det värre. Eddan gallskrek och ingenting hjälpte. Ingen leksak dög, inte trösten från mamma eller att stryka henne över kinderna. Inte heller babblarna dög och då är det illa! Jag testade tom kumbaya my lord samtidigt som jag ammade henne i bilen. (Alla var fastknäppta) Det var bara skrik och gråt vad jag än gjorde. Jag blev alldeles kallsvettig av stress så jag bestämde mig för att ringa till Per. 


Jag ringde alltså Per och tryckte på högtalaren och sa till honom att prata med Edith. Direkt när hon hörde att det var pappa i luren blev hon alldeles lugn. Jag la telefonen i hennes knä och där satt hon helt lugnt och lyssnade på när pappa pratade på om allt mellan himmel och jord. Tjugo minuter senare så sov hon som en stock och sov gjorde hon hela vägen hem! 

Idag har vi tagit en lång promenad i det friska vädret. Sen har vi bara varit hemma och busat och tvättat och fixat i lägenheten. 


Och det var den helgen det! 


För några dagar sedan fick Edith åka i bärsjalen innanför min jacka då det var superkallt ute. Jag tyckte det var himla skojigt att busa till det och möta Per på jobbet såhär. Haha här kommer Edith och går helt själv liksom.
 



fredag 17 januari 2014

931.

Hallå! Idag klev vi upp i ottan och for på liten och stor i kyrkan i stan. Det var riktigt mysigt och Eddan lös verkligen upp då hon såg de andra barnen. De andra var äldre än Edith men hon kröp efter dem och hängde med i leken. Kanske inte riktigt på samma nivå som de andra men ändå:)

Detta får vi göra om fler gånger! 




torsdag 16 januari 2014

930.

Jag tänkte att jag ska dela med mig av lite bilder ifrån vårat hem. Det blev visst bara fönsterbilder ser jag nu. Vi har så otroligt fint ljus i dessa fönster. Jag älskar att ligga på golvet i solen och bara njuta. 

Det ser inte ut på samma vis länge här hemma då jag älskar att göra om och förnya. Iallafall så kommer här lite bilder ifrån oss just nu:)




Nästan allting på bilderna har vi fått ifrån min underbara skrotnisse till bonuspappa eller ifrån olika loppisar. Lampfötterna är från Ikea och kopparljusstaken är från H&M. Pinnen och brädan har jag hittat i skogen när jag var ute och strövade. 

929. fuck.

Man ska inte sitta vid bloggen då man har legat i huvudvärk och onda tankar hela natten och morgonen och är helt dåsig i skallen. 

Jag har på något konstigt höger lyckats radera utseendet på min blogg. Jag har försökt att lösa det provisoriskt så länge. Men jag har sådan fruktansvärd huvudvärk så jag orkar inte sitta med detta nu. Den ska alltså inte se ut såhär. Fan vad jag blir less alltså.


928.

Åhh gudars vilken natt. Eddan sov hela natten, men jag kunde inte sova. Jag kunde inte varva ner och stänga av tankarna. Jag satt uppe till ett eftersom jag inte kunde sova. Men sen så var jag så trött så jag gick och la mig även fast jag kände mig rastlös. Väl i sängen så bara snurrade jag och vred på mig. Jag hörde varenda ljud i lägenheten och tankarna snurrade i superfart. 
Jag låg och oroade mig över vår framtid, hur det ska gå för oss. Vad det ska bli av mig. Om det kommer att bli något av mig. Om vi kommer att klara oss. Klockan tickade på och minuterna gled sakta iväg. Jag började tänka på döden och sedan var det kört.

Klockan blev tre och jag hade inte sovit en blund, jag gick ut på soffan och la mig men kunde inte sova där heller. Vid halvfem vaknade Edith och ville äta. Gick in och ammade henne och försökte sova, tog upp telefonen och kollade. Somnade äntligen vid halvsex. Pers väckare ringde vid sju. Jag vaknade igen. Låg och vred och vände  på mig. Ammade Eddan och somnade sen om igen. 

Nu har jag precis vaknat och känner mig helt mörbultad. Det känns som att jag lagt mig på gatan här utanför och bett en buss köra över mig. Kroppen känns tung och huvudet känns som om det vore fyllt av bomull.  Men men nu är det en ny dag och nya tag. Allting känns så himla mycket bättre i dagsljus!





927. Oh lord in the darkness, lead me on my way.

De senaste fem åren har varit fem svåra och mörka år på många sätt. Men så förra våren började allt bli lite bättre, jag kom ur min fyra år långa sjukskrivning och kände att det höll på att vända lite grann. Jag kände att jag kunde hantera att må dåligt och att det ibland kändes riktigt bra, sådär ända in på djupet. Jag kände mig lycklig och varm. 

Men så blev jag gravid och med det blev jag sjukskriven igen under hela graviditeten och också därefter. I och med att jag mådde så dåligt fysiskt så var det ju i princip oundvikligt att inte börja må dåligt psykiskt. Jag har som gått runt ganska länge nu och doppat tårna i mitt eget mörker känns det som. Och gör man det för länge så finns risken att man trillar i.

Återfall kan alla få och egentligen så är väl det inget nederlag i sig för det är sånt som händer.
Men jag är så otroligt besviken på mig själv ändå och har försökt att hålla huvudet ovanför ytan och låtsas som att solen skiner.

Men nu går det inte längre. Jag mår jättedåligt igen de dagar jag deppar ihop. Jag är inte deprimerad på samma sätt denna gången som jag varit förut. Jag har jättebra dagar många dagar. Dagar då jag känner mig sådär jobbigt glad och då jag fylls av energi och ska ta tillbaka mitt liv. Dagar av glädje då jag bara älskar mitt liv som det är nu. 


Men de dagar jag mår dåligt har börjat smyga sig tillbaka och har gjort så under hela hösten. Skillnaden nu och innan jag gick kbt är väl att jag kliver upp nu, jag äter, jag lever och gör saker även fast jag mår dåligt. Men ändå så är jag så jävla ledsen att det gör ont. Och jag vet inte riktigt varför. Denna gången har jag ingen egentlig anledning att vara deprimerad, jag har ju världens finaste familj. Men ändå så känner jag mig så sorgsen och ledsen nu.

Ångesten har kommit tillbaka också, med stormsteg. Jag får grova ångestattacker titt som tätt och ligger vaken på nätterna med känslan av att jag inte kan andas. Jag är så fruktansvärt trött men jag kan inte sova. Jag gråter titt som tätt för att jag är så trött, ledsen, utmattad, lycklig, glad, ja vet inte varför jag gråter, jag gör det bara.


Ångesten jag har nu är inget nytt, jag har haft grov ångest hela gymnasiet och hela mitt vuxna liv. Jag hade ångest redan som barn. Men det har varit ett uppehåll utan den här djupa ångesten under en period. Men nu är den tillbaka och den är aggressiv och mörk och jag vet inte hur jag ska hitta ut ur den här svackan.


Per är där för mig i den mån han kan vara, ibland har det hänt att han måste komma hem från jobbet då jag bara har haft total panik. Många gånger har han fått prata med mig i telefon eller så har jag gått in på hans jobb bara för att få se honom. Det har blivit många sömnlösa kvällar för oss när vi suttit uppe till två tre på nätterna för att jag har så grov ångest att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

Det har varit stunder då jag inte hinner vila innan det kommer en ny ångestattack. Det känns som att ångesten rotat sig fast i mitt bröst. Ett gift som sakta sprider sig ut i hela min kropp som jag bara blir mer och mer mottaglig för. Ena dagen. Nästa dag kan jag sprudla av energi och stråla som en sol.

Det är nog det jobbigaste av allt. Att jag samtidigt som jag mår sämre än vad jag gjort på länge mår bättre än vad jag någonsin gjort nån gång förut. Hur kan man må så dåligt och så bra på samma gång?

Jag kan inte påstå att jag någonsin förut har känt någon ro eller frid i själen. Men jag gör det nu. Den är inte stark, sinnesfriden, den är som ett litet frö som växer sig starkare och starkare djupt där inne. Ett frö som växer i ett hav av inre konflikter. Ljus och glädje som försöker sprida sig i ett bottenlöst hål av ångest och mörker. Ungefär så känns det.


Och lycka, innerlig och varm lycka det är något helt nytt för mig. Ibland händer det att jag känner det nu. Tror jag. Hur ska jag egentligen veta då jag aldrig känt det förut?

Förut när jag har haft ångest och mått dåligt så har jag gått från att redan må jättedåligt till att bara vilja lägga mig ner och dö. Nu går jag från att må jättebra och vara jättepigg och kreativ och lycklig till att må så dåligt att jag inte bryr mig om nått. Till att få sådan ångest att jag bara vill ställa mig och skrika tills jag faller ihop och dör. 



Det tar på krafterna något enormt att pendla så i humöret och jag har ju alltid gjort det. Jag är en humörmänniska utan dess like. Jag har alltid pendlat i humör och kan gå från att vara lycklig till att bli arg på två sekunder och om någon bara råkar titta på mig fel så kan jag vilja lägga mig ner och dö två minuter senare. Mitt liv är en bergochdalbana av känslor. Det kan vara på både gott och ont. 

Men jag tror att det är första gången i livet som jag faktiskt känner att jag vill ha ut mer av livet än såhär. Jag förtjänar att må bra, inte att må dåligt. Jag har alltid förut tänkt att man mår som man förtjänar. Jag har mått dåligt sedan jag var barn och det har jag gjort för att det är så det ska vara. Men nu när jag börjat känna mig lycklig och fridfull i själen så känner jag att detta inte duger åt mig. Jag orkar inte må såhär dåligt då jag inte egentligen behöver det längre. 

Men det är ju det som är grejen, jag kan inte kontrollera hur jag mår. Jag har gått i kbt i fem år och jag kan fortfarande inte kontrollera mina känslor. 

Jag känner till mina känslor bättre nu, jag kan hantera dem. Det kunde jag inte förut. Förut blev jag självdestruktiv av mina egna känslor. Det blir jag inte nu, inte i den mån att det skadar mig. Men att hantera sina känslor och att kunna kontrollera dem det är två skilda saker, det ska gudarna veta. 

Emotionell instabil personlighetsstörning, depression och grov ångest står det på pappret. Det är ju nödvändigtvis inte något som bara försvinner. Det är något man får lära sig att leva med. Och jag försöker men just nu går allt så förbannat tungt bara. Det är inte bara tungt att må dåligt för mig. Det är också svårt att må bra. 

När jag är lycklig så känner jag skuld. Jag känner mig inte värdig nog att få känna på vad lycka är. Jag vet inte varför jag känner så. Men det är jobbigt att jag får dåligt samvete över att jag mår bra. Jag förtjänar väl lika mycket som alla andra att må bra. 

Ibland undrar jag om denna karusell av känslor någonsin ska stanna till eller om det bara är att spänna fast sig och försöka njuta av åkturen.


Nu har jag utelämnat min själ för er som läser detta, om det är någon som orkar läsa detta. Men jag måste bara få skriva om hur allt känns. Det är mitt sätt att bearbeta mina känslor. Och nu är jag egentligen alldeles för trött för att sitta och skriva om mina känslor på detta vis. Det blir bara långt och invecklat och diffust. Så med det säger jag godnatt.


onsdag 15 januari 2014

926. Keep on walking.

Eddan går på riktigt nu! Hon har ju gått runt bord och längs med väggen och liknande sedan hon var strax över 8månader men nu går hon utan att hålla i sig rätt ut i tomma områden av lägenheten.  

Det är ju bara så häftigt att se ens barn göra en sådan grej. Man blir ju så himla glad och stolt! Hela kvällen har hon gått till mig och sedan har hon vänt om och gått till Per. Runt runt i lägenheten hela tiden med ett leende på läpparna.

Det syns verkligen att hon är jätteglad över att kunna gå riktigt. För hon har verkat väldigt frustrerad de senaste veckorna när hon gått. Hon har börjat gå och så har hon stannat och gnytt och satt sig ner eller ås har hon vänt sig om och gått tillbaka till bordet. Och så har det hållit på. Men nu går hon så långt hon känner för det och hon ser så glad ut!  

I brist på andra bilder då kameran dött och jag inte hittar sladden så får ni en bild på Eddan och pappa när de spelar gitarr tillsammans. De är så lika varandra ibland, jag bara smälter!

925.

Åhh vad jag är trött idag alltså. Igårkväll gick det hur bra som helst att lägga Eddan och redan vid halvnio så sov hon. Jag och Per hann både träna och se på en serie innan vi gick och la oss utan att behöva å in och amma eller bära henne. 

Men så vid tolv när vi precis lagt oss  i sängen vaknar Edith och hon vill inte amma, hon vill inte bli buren. Hon skriker inte hysteriskt men hon gnäller och gråter och vrider och vänder på sig. När jag försöker amma henne smäller hon till mig. När Per försöker bära henne blir hon hysterisk. Och så har det varit hela natten. 

Jag var så nära på att börja gråta inatt. Jag blir så sjukt trött av att var och varannan natt ser ut såhär. Jag förstår inte vad det är som är fel och jag vet inte hur vi ska trösta henne. Det enda som hjälpte inatt var att vi satt vakna med henne. Då var hon helnöjd där ett tag. Jag blir smått galen av att inte förstå vad det är som händer. 

Men igår natt gick det jättebra istället. Hon ammade en gång och vi fick sova hela natten. Det var längesen nu. Så det går lite upp ner med nätterna här hemma för tillfället. För ett upp skulle jag säga att det går tre ner. Nåväl, nu ska vi kila och äta frukost:)




 Eddan tittar på sig själv och säger där där där och pekar.  Hon blir så glad när hon får titta på sig själv, sötnöten våran:)

tisdag 14 januari 2014

924.



Tänkte att jag ska börja dela med mig av min fruk(t)ost, hehe! Imorse åt jag två bananer toppade med valnötter, kakao, kanel och kokos. 

Till det drack jag en smoothie gjord på en avokado, hallon, en apelsin och en banan. Så himla smarrigt alltså! 
Edith älskar den här smoothien också:) Men det är ju kanske inte så konstigt, det är ju som att äta efterätt till frukost!

923.

Eddans nya favoritsysselsättning är att sitta och leka med vattenstrålen i diskhon. Vi brukar tvätta av henne där då hon sölat ner sig efter hon ätit. Jag undrar om hon lärt sig att hon får sitta där om hon sölar ner lite extra för hon har börjat kleta ner hela sig med mat, haha sötnos!


 

922. Yummy yummy yummy I got love in my tummy.

Äntligen säljer de yollibox i övik, du kan hitta dem på willys och de är definitivt värda en tripp på affären. Den med chokladsmak är helt insane! jag skulle kunna äta upp en hel själv typ. Haha okej inte riktigt men gott är det;)


måndag 13 januari 2014

921. You are the love of my life.

Idag firar jag och Per fyra år tillsammans. Men vi trodde att vi varit ihop i många fler år och var tvungna att kolla i en kalender och räkna, haha bra koll! Men det känns som att det alltid varit vi. Och det är väl kanske inte så konstigt att man har svårt att hålla koll på åren då vi känt varandra sedan vi var tio liksom:) 





Jag älskar dig min finaste smultronpaj!♥ 







söndag 12 januari 2014

920.

Idag har hela lilla familjen Lindsaga varit ute och tagit vara på det fina vädret minsann! Edith har fått testa att åka sin nya pulka i parken, vilket hon tyckte var väldigt kul. Hon satt och log mest hela tiden! Efter pulkaturen blev Eddan trött så vi sadlade om och la ner henne i vagnen. Och så tog vi en skön promenad i det fina vädret. Solljus och snö är som balsam för själen:)





919. Nyårslöftet 2014.

Nyårslöften. Är det något ni brukar köra med? Jag brukar inte avge några direkta nyårslöften för jag har aldrig haft några behov av det riktigt. Men i år har jag faktiskt avlagt ett nyårslöfte.



Jag ska försöka få mig själv och min familj att äta mer nyttigt igen. Och att köpa mer fairtrade och ekologiska varor. Jag har ju varit en riktig hälsoguru en gång i tiden. Då köpte jag bara fairtrade och ekologiska varor och åt så hälsosamt att det blev ohälsosamt om ni förstår vad jag menar. 

Jag är ju också utbildad fairtrade ambassadör och har en hel kunskap inom detta ämne. Det är bara det att jag hamnat på latsidan de senaste åren. Men nu får det vara slut på det tänkte jag. 


Nu när jag har Edith har jag börjat tänka mycket på det här med att vara "nyttig" igen. Och vad man stoppar i sig egentligen. Om jag gjort det förut så kan jag ju göra det igen, gör om och gör rätt!
Jag är väldigt kluven till att låta Edith äta kött t.ex. för jag tror verkligen inte att det är bra för vare sig människor, eller djuren eller för miljön. Jag har själv varit vegetarian i åtta år och har sakta börjat utesluta mejeriprodukter och ägg genom att byta ut det emot havremjölk och mandelmjölk och liknande.

Jag blev vegetarian för att jag tyckte att kött smakade så fruktansvärt äckligt och att det var äckligt att äta lik. När jag flyttade till linköping läste vi väldigt mycket om mat och kost och miljö och där lärde jag mig väldigt mycket om alla fördelar med att vara vegetarian och blev också vegan för ett tag. 
Jag kunde dock inte hantera att vara vegan och blev dålig. Tillslut fick jag börja att äta mejeriprodukter igen. Men denna gången gör jag det på rätt sätt. 

Och jag har väldigt svårt för att dricka mjölk t.ex. Jag ser kospenar som dinglar framför mig och så tänker jag på hur kornas hår och hudpartiklar flyter runt i mjölken och så vill jag bara spyyyyy!!

Haha men nu var det inte det jag skulle prata om.  Jag ska försöka att inte skena iväg och skriva ett inlägg långt som en bok  men jag har ju så mycket att säga i detta ämne. 


Hur somhelst så anser jag att vi äter nyttig bra och vegetarisk kost till middag och lunch osv. Jag känner mig hälsosam och det är inget fel på det vi äter egentligen. Så det är inte det jag tänker på. Men det kan bli så mycket bättre! Och jag menar inte att vi ska utesluta allting onyttigt bara sådär och aldrig köpa en godisbit igen. Men vi ska försöka att bli ännu nyttigare och ännu bättre. Vi kan börja välja vilka produkter vi ska använda oss av, läsa mer på innehålls förteckningar och tänka till för både oss och för moder jord och djuren.  


Jag har ju velat vara vegan i flera år och har nu infört en vegansk middag i veckan för hela familjen! Sen så ska jag åtminstone i januari äta bara frukt till frukost. Jag vill inte lova att jag ska göra det hela året för om jag avger ett sådant löfte känner jag mig pressad och kvävd. Men vi tar det månad för månad och så får vi se hur det går:)

Dagens frukost som bestod av 1 mango, 1½banan med kanel, 1 apelsin och en  ½honungsmelon