torsdag 18 december 2014

118.

Åhh som bebis sparkar för fullt hela tiden nu. Det är ju ändå helt fantastiskt! På ultraljudet låg han och klappade händerna så nu föreställer jag mig hur han ligger och klappar händer och dansar där inne så fort han sparkar haha. Det är så mysigt med dessa buffar från insidan titt som tätt. Jag försöker verkligen att mysa mer under denna graviditet än vad jag gjorde under den förra. Ta vara på det trots att det är jobbigt och tufft många dagar. Och jag tror att det hjälper mycket!




Idag ska jag och kulan åka på gravidvattengympa för den sista gången i år för sedan är det tyvärr juluppehåll. Men den femtonde januari skulle det dra igång igen! 

Det är så skönt när man han mycket foglossningar att vara i en varmbassäng. Det dövar det onda lite grann och det är en avkopplande stund där jag bara får vara jag för en timme. Det känns så skönt att veta att jag har den där timmen varje torsdag där jag bara kan släppa alla tankar och måsten och bara vara i det varma vattnet! Iallafall så ska Edith och Per möta upp mig efter vattengympan och så ska vi gå och bada på lilla söderhavet och det ska bli så roligt! Edith älskar att bada och blir helt vild när vi är på badhuset. Hon åker rutschkana och kastar sig i vattnet och är helt galen, inte alls som sin lugna mor. Den vilda sidan är nog något hon ärvt av Per. Men det är ju bara för mysigt och vilken lycka det är att få se henne så glad:)

När jag lämnade henne på dagis i morse så berättade hon för alla att hon skulle bada på badhuset när pappa hämtade henne. Att hon blivit så stor att hon kan prata det är en annan sak som är helt otrolig. Jag kan liksom prata med min dotter och ha en riktig konversation, WOW på den!


 


onsdag 17 december 2014

117. One day.

Hör och häpna, igår klarade jag mig en hel dag utan mediciner! Jag mådde konstant illa men jag tog mig igenom dagen med lite mer vila än vanligt men ändå, jag gjorde det! Första dagen utan en endaste tablett sedan jag i princip fick veta att jag var gravid. Det var en sjujäkla vinst ska ni veta! 

Idag tänkte jag försöka mig på ännu en dag utan tabletter. Så jag låg kvar i sängen och drog mig ett tag extra för att låta kroppen vakna till. Gick sedan in i köket på svajjiga ben och satte mig vid bordet för att äta med familjen. Känner att jag mår illa men tänker att det nog inte är någon fara. Tar en klunk vatten och inom en sekund så håller jag på att kräkas rätt över köksbordet. Jag skyndar mig att täcka över munnen och springer in till badrummet och spyr som om jag aldrig gjort något annat. Efter att ha pratat med spec så kommer vi fram till att jag nog inte ska sluta med tabletterna och att det helt enkelt bara är att lära sig att gilla läget. Jag behöver mediciner och det är så det är. Så efter att på egen hand ha experimenterat med doseringen av mina tabletter kan jag konstatera att jag inte är någon läkare och inte heller ska försöka mig på att vara min egen läkare. 


Jag är ju egentligen positivt inställd till att ta zofran eftersom att jag märker av de positiva effekterna av det och det faktum att jag kan vara uppe på benen med dem gör ju att det blir något positivt. Utan dem klarar jag ju inte av att göra särskilt mycket och det är ju inte kul att gå runt som någon zombie dag in och dag ut. Men ändå så ska jag hålla på och sluta och försöka trappa ner och hålla på. Jag vet inte ens varför jag gör det, antagligen för att jag är emot tabletter. Men min logiska sida förstår ju att det inte går utan. Jag är bara en sådan typisk känslomänniska och har alltid varit lite allergisk emot det logiska tänkandet. Varför ska det vara så ungefär. 


Två bilder på mig ifrån tidigare idag. Efter att jag tagit medicin, hehe! 


Magen ser så liten ut när jag tittar på den från min vinkel men ändå så passar nästan ingenting i garderoben längre. Allt är tajt och trångt och sitter lite galet men vad gör väl det om hundra år säg.  

116.

Första besöket inför det planerade kejsarsnittet gick av stapeln förra torsdagen och jag måste säga att jag känner mig lite mindre nervös efter att ha pratat med läkaren. Han är ju bara så himla bra och får mig att känna mig så trygg. Han förklarade precis hur det kommer att gå till och påminde mig flera gånger om att jag gjort ett kejsarsnitt en gång redan och att det då dessutom var akut och att det gick hur bra som helst den gången. Och han var ju faktiskt med då också så det gjorde mig lite lugnare. Sen så förklarade han att sprutan känns lika mycket som ett litet stick i fingret eller ett myggbett och att det verkligen inte är något att oroa sig över. Att jag inte ska gå runt och lägga energi på det. Men det vet jag inte om jag litar lika mycket på, det blir upp till bevis i april det! Han berättade också att det föds 120 000 barn varje år och att hela 20 000 av de förlossningarna görs med kejsarsnitt. Det var ändå rätt så höga siffror!

Snittet kommer att ske någon gång mellan den  20e april och en vecka framåt. Det är ju fortfarande för länge kvar för att få exakta datum men nånstans där kunde han nästan garantera. Nån gång i slutet av februari skulle vi få ett datum och det känns som att det är helt sjukt lång tid kvar tills vi är där, men tiden kommer säkert att gå fort med jul och nyår och alla födelsedagar och liknande! Tänk att vi kommer att ha ett till barn, en liten bebis här hemma på Pers födelsedag. Det är helt ofattbart!
Annars så hoppas jag verkligen att det blir samma läkare som utför snittet igen så att jag inte behöver gå och oroa mig för att det ska vara någon annan läkare som jag inte träffat lika mycket som ska göra det. Jag litar så oerhört mycket på denna läkare. Iallafall så känns det nu som ännu ett steg närmare förlossningen efter första samtalet med läkaren. 


Och jag får försöka se det som läkaren sa det att det kommer ju någonting gott ur det onda. Fokusera på det istället. Det mäktigaste jag varit med om i hela mitt liv var ju den sekunden jag äntligen fick se Edith och hålla henne, bara vara nära efter allt det där hårda onda slitet. Jag ska försöka att fokusera på den känslan istället för på hur dåligt allting gick förra gången. Det kommer ju inte bli så den här gången. Den här gången kommer allting vara under kontroll(förhoppningsvis). Jag behöver inte känna den där skräcken längre. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nog glömma att tänka positivt om fem minuter, men jag ska verkligen försöka! 



Några citat och kloka ord!

tisdag 16 december 2014

115.

Hallå hallå, vi har nyss lämnat Edith på dagis och av någon anledning så tycker hon att det är jättehemskt när vi lämnar henne där numera. Det är gråt och krokodiltårar varendaste morgon. Hon säger stanna hemma mamma och pappa, stanna hemma mamma och pappa hela vägen till förskolan. Jag tycker det är lika jobbigt varje morgon och blir alldeles tårögd jag med, men det kanske har att göra med att jag är ett överhormonellt nervrak just nu hehe. 
Men då vi hämtar henne så är hon jätteglad och vill ofta inte åka hem så hon tycker nog om att vara på förskolan när det kommer till kritan. Men ändå det är jobbigt att ta den där kampen varenda morgon. 

  BusEddan som börjar bli så jäkla stor!

söndag 14 december 2014

114. Vecka 21.

Vi är i vecka 21 och det har nu gått fler veckor än vad vi har veckor kvar. Vi har sjutton eller arton veckor kvar beroende på när snittet blir. Det  är lika många veckor kvar som den första delen av graviditeten var extremt jobbig. Och de veckorna klarade jag av. Nu när jag ändå mår lite bättre så kommer de här veckorna säkert att gå mycket snabbare. Och så är det ju jul och nyår och det får ju tiden att gå lite fortare det med! 

Bebisen är nu ca 26cm lång och väger ungefär 400gram, huvudet är ca 4cm i diameter. Fostret kan nu höra och reagerar både på ljud och ljus. Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har också fått den största delen av sina nervceller nu. 


Jag mår lite bättre nu och det är inte riktigt lika jobbigt att leva längre om man kan säga så. Jag mår fortfarande jätteilla och måste äta sova dricka efter ett schema annars faller allt och utan mediciner kan jag knappt resa mig upp på morgonen men ändå, det är bättre och man får ta det för vad det är! Antagligen så är det nu så bra det kan bli och jag är nöjd med det isåfall! Jag behöver inte vara inlagd hela tiden längre och spendera massor av tid på sjukhuset. Jag har tillräckligt med ork för att vara hemma och för att kunna göra saker i ett lugnt tempo. Och det är jag så nedrans tacksam för! 
Kanske mår jag bättre för att det är en pojke denna gången, många säger att det är så iallafall. Hur som helst så spelar det ingen roll varför det är så bara det är så!


 Magen tidigare idag:)

Magen börjar kännas stor på höjden nu men annars tycker jag inte att det hänt så mycket mer med den om jag ska vara ärlig. Den känns mer jämnstor och avlång nu än vad den gjorde för några veckor sedan. Kanske är det därför jag börjat bli mer andfådd. När jag ligger ner raklång så känns det som att jag inte får någon luft och när jag försöker dra djupa andetag så går det riktigt inte hela vägen längre. Jag hade glömt att det var så förra gången, men sakta kommer minnena tillbaka.

113. Ultraljud!

Hallå! Nu har jag äntligen tid och ork att ta fram datorn. I veckan var vi som sagt på ultraljud och vet ni vad, allting såg bra ut! Det var lika häftigt denna gången som förra gången att få se hur lilla bebisen rörde sig och stökade runt där inne. Vi fick beräknat förlossningsdatum framflyttat från den 4maj till den 1maj vilket innebär att jag fick gå in i vecka 21 redan i fredags. Nu har nedräkningen sakta börjat och samtidigt som jag är så nervös att jag skulle kunna kräkas så känner jag mig så otroligt förväntansfull och nyfiken på att få träffa bebis, speciellt nu efter att vi fått se på det lilla underverket! 

Barnmorskan sa också att det såg ut som att vi kommer att få en liten pojke! Jag och Per såg ingenting och tycker inte att det såg ut som vare sig en pojke eller flicka men Eva sa att hon tyckte att det såg ut som en pojke och att hon såg det ganska väl men att hon inte kan lova något och att man inte ska springa hem och köpa blåa kläder och inreda babyrummet efter en pojk. Men jag tror med största sannolikhet att det är en grabb eftersom hon ändå tordes utlåta sig i det! Nu kommer inte vi att göra något sådant ändå. När vi väntade Edith så såg de ju att det var en tjej på ultraljudet men vi köpte bara neutrala kläder till henne ändå, eftersom man ju faktiskt aldrig vet!

Iallafall när barnmorskan sa att det skulle bli en pojke så blev jag helt chockad och var tvungen att fråga henne om hon sa pojke. Haha jag som hade varit så säker på att det var en tjej och som redan har en tjej här hemma kunde inte riktigt förstå att det inte var en tjej, men nu får vi ju det bästa av två världar och det allra viktigaste för oss är ju att vi får ett friskt barn ingenting annat har någon betydelse!

Nu längtar vi något otroligt efter att få träffa lilla bebisen där inne:)  Bara en sisådär sjutton arton veckor kvar nu, hehe!



tisdag 9 december 2014

112. Vecka 20.

Igår gick vi in i vecka 20 vilket innebär att vi nu bokstavligt talat klarat oss igenom halva tiden av graviditeten. Det är helt ofattbart efter alla dessa månader med kämpande och slit. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Vilken wowkänsla att ha kommit såhär långt trots mitt mående. Jag tror inte heller att vi ska behöva gå till vecka 40 då vi ska göra ett snitt så vi har nog mindre än 20veckor kvar nu. Hur som helst så kan vi nu börja räkna ner istället för upp. Jag har haft vecka 20 som min andra milstolpe. Och nu har jag klarat mig även hit! 


Fostret är nu ca 25cm lång och väger ca 360g. Hen har nu fått ögonfransar och ögonlocken är färdiga. Kanske har det börjat komma hår på huvudet. Fostret har fått känsel och kan reagera på smärta. Kroppen är också  mer proportionerlig nu och ser nu färdigt ut fast i miniatyr.


Jag tycker det är så fascinerande hur det fungerar, att det ligger en liten minibebis där inne och gror. Jag börjar känna mig lite piggare och om jag jämför med den förra graviditeten så går det bättre nu än vad det gjorde förra gången. Många tror att det kommer att bli en pojke bara för att jag inte längre kräks lika mycket som jag gjort tidigare eller gjorde förra gången. Jag vet inte om jag tror på att mitt mående skulle ha något med könet att göra men vi får förhoppningsvis se vad det är för en liten bebis där inne på onsdag och då får vi väl se om folk har gissat rätt eller inte. 

Jag tror att det är en tjej där inne då jag känner in energierna bebisen avger. Men varför jag känner de energierna kan ju med stor sannolikhet ha att göra med att det ju är det jag har att relatera till eftersom att jag har en dotter sedan innan. Men vad det egentligen är som gömmer sig där inne i magen, det spelar verkligen ingen som helst roll för våran del då det vi vill ha mest av allt är en frisk liten bebis! Men nyfiken det får man ju vara för det säg!

Här var jag ju fortfarande i vecka arton och nog har det hänt lite mer med magen nu alltid! Har inte hunnit ta några nya kort ännu så denna får allt duga! Ska försöka ta nya magbilder imorgon tänkte jag:)

måndag 8 december 2014

111. Home again.

Nu har vi kommit hem igen efter en helg i Norrköping. Det har varit en mycket trevlig helg på skolan för min del och jag har lärt mycket nya saker om skrivandet men också om mig själv! Jag är så glad att jag tog chansen och vågade gå denna kursen trots att jag är så rädd för människor. Det känns som en riktig vinst i livet att klara av detta helt på egen hand! 


Men nog om det nu. Tågresan idag har gått väldigt bra trots att Eddan har varit sjuk och hostat som en galning. Två tanter på tåget tyckte att hon var en riktig kämpe som var så lugn och så pass glad trots att hon hostade så mycket. Och det tycker vi med! Finaste dottra våran:) 
Idag sov Edith liggandes i mitt knä på tåget med huvudet på min mage. Det var en mysig liten stund med båda mina barn. Solen lös starkt igenom tågfönstret och jag blundade och bara njöt av stunden och nuet. Edith som andades lugnt och djupt utanpå magen och lilla knodden som buffade och sparkade på storasyster inifrån magen. Tänka sig att Edith ska bli storasyster. Det är ju ändå helt fantastiskt. Syskon för mig personligen har varit så oerhört betydelsefullt. För mig som förälder känns det tryggt att veta att Edith kommer att ha ett syskon vid sin sida att växa upp med. 

I veckan har vi mycket spännande att se framemot och jag ska försöka komma ihåg att uppdatera er med allt som händer.  Imorgon har jag tid för förlossningssamtal med psykologen, på onsdag har vi äntligen RUL vilket jag ju varit väldigt nervös över men då jag fick komma in och göra ett akut ultraljud förra veckan och allt såg bra ut så känner jag mig ändå ganska lugn. Hade det varit något allvarligt fel på knodden så hade de ju sett det då. På torsdag ska vi träffa Dr.Ragner för att diskutera det kommande kejsarsnittet sen också och det är jag desto mer nervös över vill jag lova. På torsdag har jag också gravidvattengympa vilket ska bli skönt då jag missat de senaste sex gångerna(!) Och slutligen på fredag så är det luciafirande på Ediths förskola.  Det kommer att bli vårat första och det ska bli så himla mysigt! 




En liten julbild på våran lilla sockertopp:)

fredag 5 december 2014

110.

Godkväll! Jag sitter i soffan hemma hos svärmor i Norrköping och kollar på Idol. Vi tog tåget ner hit i onsdags då jag har skola i helgen. 

Tågresan ner var allt annat än rolig. Jag mådde illa och hade foglossningar som bara den. Men det har jag ju hela tiden så det var väl inte hela världen. Men Per stackarn, han var så åksjuk att han såg ut som att han hade blivit tappad på blod eller något. Han kunde inte äta under hela resan och var så illamående att han blev svimfärdig. Welcome to my world älskling. Nej men det var faktiskt riktigt synd om honom, tycker inte om att se mina älsklingar lida på detta sätt. Och lilla Edith sedan, som fick världens feber mitt i allt. Hon låg helt avslagen på sin tågstol och orkade inte göra nånting. Men till slut så var vi ändå framme  i Norrköping. Nu såhär två dagar senare så har Eddan börjat pigga på sig och imorgon är hon nog så gott som frisk!


fredag 28 november 2014

109. Vecka 18.

I måndags gick vi in i vecka arton och snart har redan hela denna veckan gått. Vart tar tiden vägen. Den här veckan har jag mått riktigt illa men inte kräkts en endaste gång. Illamåendet är dock väldigt påtagligt och är nästan jobbigare än kräkningarna många gånger. Men jag är tacksam över att jag har haft extremt illamående i toppar och dalar denna vecka och inte konstant hela tiden. 
Foglossningarna har börjat bli värre och idag när jag tog en promenad till apoteket och hem igen kunde jag nästan inte gå innan jag kommit tillbaka. Och värken sedan. Det är verkligen sjukt påfrestande att ha så ont hela tiden. Vissa stunder så tänker jag att foglossningarna är värre än illamåendet andra stunder tvärtom. Man blir ju så fruktansvärt begränsad i vad man kan/orkar göra. 

Nåväl nu är det slutklagat för idag. 

Barnet är ca 20cm långt och väger ungefär 250g. Fingrar och tår ser nu mer färdiga ut och har redan börjat utveckla fingeravtryck. Barnet är nu inne i en väldigt aktiv period med sparkar och kullerbyttor. Den ligger sällan still under sin vakna tid. Det är så spännande att lilla bebisen nu blivit så pass stor och jag längtar så efter att få se hur den har det där inne i magen. Det är nu en och en halv vecka kvar tills det är dags för RUL och jag längtar så efter att få veta vem det är som gömmer sig där inne:)


Två magbilder från tidigare idag.
  
Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det är så, men jag upplever att magen blivit mindre än vad den varit. Kan det verkligen vara så?

torsdag 27 november 2014

108. Förlossningsrädsla .

Nu ska jag berätta om vad som går och tynger mig till den graden att jag får panik. Jag är livrädd inför förlossningen och ju närmre vi kommer ju mer panik får jag. Jag har hela tiden känt mig orolig och gruvat mig när jag tänkt på det men nu har vi snart gått halva tiden och det börjar slå in att jag faktiskt kommer att behöva föda ett barn. Det gör mig så förbannat rädd. Det gick så fruktansvärt dåligt förra gången så det är väl självklart att jag är rädd liksom. Min erfarenhet är ju att en förlossning är rent ut sagt fruktansvärd och det är allt jag har att gå efter.

Idag var jag till mödravårdpsykologen och vi har nu påbörjat det första av många förlossningssamtal. Vi kommer att träffas med jämna mellanrum fram tills det är dags. Jag hoppas verkligen att detta kommer att hjälpa mig att bli beredd. För vare sig jag vill eller inte så ska barnet ut. Och jag kommer att behöva vara där. 

Nu ska ju jag få ett planerat snitt vilket inte skrämmer mig lika mycket som en vaginal förlossning. Men tanken på att det gick snett förra gången får mig att tänka att det lika gärna kan gå snett den här gången. Och det skrämmer mig. Sen att jag kommer att behöva ta sprutor och bedövning gör mig alldeles kallsvettig. När jag fick det inför förra snittet var jag ju inte vid medvetande så det kommer jag inte ihåg något av. Hade jag kommit ihåg hur det kändes att få spinalbedövningen kanske jag inte varit så rädd nu men jag vet ju inte ifall det kommer att göra ont eller inte och då blir jag jättestressad. Sen har jag ju en extrem rädsla för nålar och sprutor i överlag. Jag emlas alltid innan prover och dropp och innan de får sticka mig måste de berätta exakt vad de ska göra. Men nu ska jag försöka släppa den här oron. Jag har ju nästan fem månader på mig att bearbeta rädslorna och ta mig i genom paniken så att jag ska klara av det här. Och till min hjälp har jag både Per och sjukvården. Mödravårdspsykologen ska jag ju fortsätta att gå till och så ska jag få träffa Ragner, läkaren som gjorde förra snittet och skrev in i journalen att jag ska få snitt även denna gången och prata så det här kommer säkert att lösa sig. Eller säkert och säkert. Det kommer att hända. Lika bra att jag verkligen tar till mig det nu.


tisdag 25 november 2014

107. skåne och mormor.

Hallå, vi har varit nere i Skåne och hälsat på min mamma i tio dagar och där har jag inte öppnat datorn en endaste gång förutom för att skicka in ett och annat skolarbete. Det har hur som haver varit supertrevligt att träffa familjen och Edith har verkligen njutit av varenda sekund med mormor och morfar Lasse. Hon har varit med dem hela dagarna och hittat på massvis av mysiga saker. Nu när vi kommit hem igen så går hon runt och ropar efter moormoor och moofa vilket bara är så gulligt!

Resan ner satt jag och Edith i baksätet och kräktes ikapp men annars så har bilresorna gått bra. Edith har varit vaken från Båstad till Övik och inte lagt igen sina små ögon en gång men det har inte påverkat henne särskilt mycket mer än att hon blev lite grinig framemot kvällen. Hon har verkligen varit så duktig i bilen! 

Nere hos mamma har allting också rullat på bra förutom att jag mått så sinnesjukt dåligt trots att jag äter mina mediciner. Det har varit värre än värst många dagar och vissa dagar har jag bara legat på soffan och gråtit av illamående men det kan ju ha något att göra med att mamma har det så himla varmt hemma också. De har liksom 30grader inne och att må illa i den värmen det är inte kul. 

Men på det stora hela så har hela semestern varit jättebra och det var verkligen välbehövligt att få träffa mamma:)




måndag 10 november 2014

105. vecka 16.

Idag går vi in i en ny graviditetsvecka. Närmare bestämt vecka 16 vilket innebär att det redan gått fyra månader av denna graviditet. Vi börjar närma oss halvtid nu känner jag. Mitt första delmål var att klara mig till vecka tolv och det gjorde jag ju. Och nu är mitt andra delmål att ta mig till vecka 20. 

Fostret är nu ca 16cm långt från huvud till fot och runt 12cm långt från huvud till stjärt. Hen väger nu ca 80g. Armar och ben är färdigbildade och alla lederna fungerar. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler.

Jag hoppas på att få må lite bättre resten av denna graviditet och kunna njuta lite mer utav det än vad jag kunnat hittills. Magen växer på och kommer nog att bli en hel del större de närmaste veckorna med tanke på hur mycket fostret kommer att växa! 
Än så länge har jag bara gått upp 1kilo under graviditeten vilket inte är så konstigt med tanke på att jag kräkts så mycket. Barnmorskan sa att jag skulle se det som något positivt då det inte blir så tungt för foglossningen. Men det är ju som sagt ett bra tag kvar så det kan ju hända att jag hinner gå upp lite till, hehe. 

 

söndag 9 november 2014

104. Farsdag

Grattis på farsdag alla fina pappor där ute! Och grattis på farsdagen till min egen pappa och bonuspappa, ni är bäst! 

Men framför allt grattis på farsdagen till min underbara man, till Ediths alldeles egna pappa Per!
Du är den mest fantastiska, tålmodiga, omtänksamma kärleksfulla pappan jag vet och du är som gjord för detta. Du har det starkaste av band med våran dotter och jag kan redan se så mycket av dig i henne. Ni är otroligt lika varandra på många sätt och jag känner en enorm trygghet i att dela föräldraskapet med just dig. Och att vi nu ska få ett till barn tillsammans det är ju bara helt fantastiskt. Ibland är det nästan så att jag får nypa mig i armen för att titta om jag drömmer. Men det är verklighet. Våran verklighet. Vårat liv är långt ifrån perfekt, det är faktiskt ganska tufft just nu av olika skäl. Men att vara gift med kärleken i sitt liv och dessutom ha en helt perfekt liten dotter och en till liten knodd på väg det är väl egentligen allt man kan önska sig. Det finns människor som går en hel livstid och aldrig hittar det vi har tillsammans. Och det är just det här jag alltid letat efter och  längtat efter utan att egentligen veta om det. En egen familj, att älska och att älskas av. 
Jag älskar dig Per av hela mitt hjärta och jag är helt säker på att Edith älskar dig lika mycket som jag om inte mer, jag ser det på henne när hon tittar på dig. Du är hennes hjälte och hennes största förebild! 



103.

Hallå. De senaste dagarna har jag kräkts och mått väldans illa så jag har inte orkat gå in här och skriva då jag bara mått dåligt. Även fast jag mått pyton de senaste dagarna har jag gjort mer än på flera månader känns det som, kanske därför jag mått så dåligt? 

Vi har fikat på stan och varit på apoteket, tagit promenader, hämtat ut ett paket och haft folk på besök. Om dagarna har jag mått så otroligt dåligt men ändå så har jag kämpat på vilket resulterat i att jag legat och kräkts om kvällarna. Men igår gick jag och la mig vid sju och jag hoppas att det kommer börja vända till det bättre nu. På onsdag åker vi till Norrköping och  det vore ju skönt att må lite bättre tills dess! 

Iallafall så är det ju farsdag idag och det tänkte vi såklart fira! Men mer om det senare. Nu ska vi försöka äta lite frukost här hemma och starta upp dagen.

torsdag 6 november 2014

102. vecka 15.

I måndags gick vi in i en ny vecka av graviditeten och jag kan inte förstå att vi redan är i vecka 15. Tiden har gått så otroligt sakta men ändå har det nu gått 15veckor. Snart har liksom halva tiden passerat utan att jag ens hunnit ta in det. 

Jag tycker inte att tiden flugit fram, långt ifrån. Herregud, jag har ju hunnit med att vara inlagd tio gånger, träffa läkare och barnmorskor åt höger och vänster. Kräkts och mått illa i förbannelse, vilket gjort att det känts som om tiden stått stilla. Men ändå så har jag nu klarat av 15veckor och 37% av graviditeten. Om jag har klarat de här femton veckorna som varit så här tuffa så kommer jag ju säkert att klara av resten. Sen att det känns som att femton veckor snarare är fyra år det är en annan femma. 

Iallafall så är bebisen nu ca 10cm lång från huvud till stjärt och väger ca 50g. Hen är ungefär lika stor som ett päron och tros nu uppfatta ljud. 

Magen har nu börjat synas och det känns som att den växer mer och mer för varje dag som går!



onsdag 5 november 2014

101. Inskrivning.

Då har vi varit på inskrivning på MVC nu då. Det känns skönt att äntligen ha fått det gjort. Det började med blodprov med hela åtta rör och ett stick i fingret och tro det eller ej men det gick galant! 

Vi fick tid för RUL den 10:e december. Så nu är det ca en månad kvar bara tills vi får veta ifall allt är okej med knodden där inne. Om det syns så kommer vi vilja veta vilket kön det är även denna gången så det ska också bli spännande. 

Jag fick också en tid till Doktor Ragner för att diskutera vårat planerade kejsarsnitt och få veta lite mer om hur det kommer att gå till den 11:e december. Det känns så skönt att få träffa Ragner då jag känner ett enormt förtroende för honom. Han var min läkare under Ediths förlossning och han utförde mitt akutsnitt. Det var han som träffade mig i nu i maj och skrev in i min journal att det skulle bli planerat snitt ifall jag blev gravid igen. + att jag träffat hon flera gånger nu när jag varit inlagd så mycket. 


Barnmorskan ville också boka in ett ultraljud senare i graviditeten för att kolla hur stor bebisen är emot slutet av graviditeten då Edith var så stor då hon föddes. Men det skulle vi boka in senare. 
Annars så var det inget speciellt som sades mer än det vanliga vid en inskrivning.

100.

Nu är vi hemma ifrån stan och med oss hem har vi en hjälm! Vi passade på att ta en lunchdate på stan bara vi två! Riktigt mysigt om man bortser från att jag mår superdåligt. Nu ska vi snart hämta Edith från förskolan och se om hon överlevt dagen, hehe! 

Sen ska vi åka till barnmorskan för inskrivning. Det känns väldigt sent att ha inskrivning i vecka femton.  Men då jag har regelbunden kontakt med specmödra och bb har jag känt att det gått bra ändå då jag haft dem att vända mig till! Hoppas att vi får en tid för RUL idag också! Ska bli så spännande att få se vad som gömmer sig där inne:)


099.

Godmorgon! Vi har nyss varit och lämnat av Edith på dagis. Alla barnen var ute och lekte och ramlade om vartannat på den hala marken. Barnen föll och halkade åt höger och vänster och dagisfröken sa till oss att det var dags att skaffa hjälm till Edith. Och det kändes så hemskt att lämna henne på dagis utan hjälm när man såg hur alla de små barnen snubblade runt där ute. Men det går säkert bra! Och vi är precis påväg på stan för att köpa en hjälm, vi tänkte att vi gör det nu med detsamma. Vi har tänkt att göra det ett tag  men det har som glömts bort och vi var ju inte beredda på att vintern och halkan skulle komma på en dag. Nej nu är det dags att kila!  





Edith i lekparken:)

tisdag 4 november 2014

098. Roadtrip.

Imorse klev vi upp tidigt och åkte upp till Umeå då farbror Erik hade en arbetsintervju. Då han liks skulle upp så tänkte vi att vi kunde passa på att följa med istället för att bara vara hemma.
Allt gick bra nästan hela vägen upp förutom att jag blev superåksjuk som pricken över i:et på mitt illamående. 

Väl framme i Umeå var jag så dålig att jag satt med spypåsen och kände mig alldeles svag. Men det gick över på en sekund. Jag tittade på Edith som nu hade blivit alldeles likblek. Per körde in i en dubbelrondell och helt plötsligt börjar Edith kaskadkräkas. Hon spyr ner sig själv och alla kläder. Hon spyr ner bilsätet och filten hon har över sig. Och det slutar inte heller, hon bara fortsätter att kräkas. Precis då är vi framme där vi ska släppa av Erik. När jag ser all spya och känner lukten av kräket så vänder det sig i magen på mig och jag får lov att hoppa ut ur bilen. 

Per skyndar sig bak och tar ut Edith, tar av henne jacka, byxor och tröja. Han torkar av henne och skickar henne till mig som får klä på henne reservkläder. Sen rengjorde han bilen så gott det bara gick.  Efter det så hade vi tänkt att gå och fika men då Edith inte hade några ytterkläder så for vi till Ica Maxi och köpte ett fleeceställ som hon fick ha på sig.

Efter den lilla incidenten så passade vi på att gå på Ica Maxi ett tag och spana in alla julsaker de fått in! När vi var klara där for vi och hämtade Erik och åkte emot stan och för att äta lunch och gå på Lagerhaus och spana in deras julsaker! Åhh julen, snart är du här! 

Efter en kort visit i Umeå så for vi hem igen och var hemma vid två någon gång. Det blev lite kaosartat där i början men på  det stora hela har det varit en riktigt mysig dag:)


Det jag funderar över nu är ifall så här små barn kan bli åksjuka? Hon kräks ofta när hon åker bil en längre sträcka eller när det är krokiga slingriga vägar. Det kan ju vara en slump också men det borde ju vara en rimlig förklaring. Vi får väl se hur det går när vi ska bila till Skåne och Mormor nästa vecka.

Nej, nu ska jag plugga lite innan det är dags att gå och lägga sig för kvällen.



måndag 3 november 2014

097.

Hallå där, idag känns allt lite bättre än vad det gjort i helgen. Jag mår ju fortfarande groteskt illa men å andra sidan gör jag ju det varje dag.

Idag är Eddan på dagis och jag och Per har pluggat och haft finbesök av Eva. Nu har vi precis duschat och jag ska vila lite medans älsklingen ska iväg och skänka en soffa och kasta massa bråte ifrån renoveringen av Eddans rum på tippen. 

Tror jag har glömt att säga det här men vi har totalt kaos hemma. Vi har rivit en vägg i Eddans rum så att hon ska få ett större rum och just nu står alla hennes möbler och leksaker ute i vardagsrummet och matsalen. Köket som ligger vid Ediths rum är också totalt nerstökat av damm och bråte, elslangar, möbler och dyligt. Men nu är väggarna och taket uppe, Per har börjat spackla alla skruvhål och skarvar och  kan slippa allt om någon dag. Sedan är det bara att måla, lägga in lister och golv. Jag längtar så att jag håller på att gå under efter att få ha ordning här hemma igen. Vart jag än tittar så ser jag något som står på fel plats. Det är i princip inte ens lönt att städa då vi har möbler och leksaker överaaaaallt! 

Men Per och Pappa har lovat att detta ska vara klart innan jul och det hoppas jag verkligen. Jag som älskar julen och att julpynta skulle känna mig berövad på julen om det inte skulle gå. Så nu får jag hoppas hoppas!

   Vi har åtminstone ordning och reda i våra fönster, det är alltid något!

söndag 2 november 2014

096. Let the sunshine in.



Såhär glad kan man vara när man får kolla på Daniel Tiger mitt i dan:) 

Jag tog kort på Eddan för några dagar sedan då hon fick titta på Daniel Tiger och hon skrattar alltid lika mycket då hon tittar på det. Hon tycker verkligen om det programmet så mycket! Jag vet inte hur många gånger vi tittat på alla avsnitt. Jag kan vartenda ett utantill om vi säger som så, hehe. Jag blir alldeles lycklig av att se Edith skratta så att titta på de här bilderna är som terapi för själen:)

Bilderna blev alldeles gula av solnedgången som pågick utanför fönstret. Det är så mysigt när hösten/vintern slagit till och man får njuta av solnedgångar som färgar hela våran lägenhet i ett varmt gult sken. Det är lika magiskt varenda dag!

095. Panik.

Det senaste dygnet har jag mått så illa att jag får panik i min egen kropp. Jag vet inte vad jag ska ta mig till eller vad jag ska göra. Jag mår bara så himla dåligt. Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Jag försöker göra saker ändå, men det pågår en storm inom mig och det känns som att jag ska explodera av illamående. Jag vill bara ge upp men det går inte. Det finns bara en utväg och det är förlossningen i april. Paniken som infinner sig när jag tänker på att det är så länge kvar just nu den är inte rolig att ha att göra med. Illamåendet är så påtagligt starkt hela tiden, varenda sekund, jag får inte en enda minut att andas ut.

fredag 31 oktober 2014

094. allergier.

God morgon världen, vi har precis ätit frukost framför barnkanalen och ska strax klä på oss för att åka iväg till barnläkaren med Edith. Hon är ju allergisk emot ägg och nu misstänker vi att hon är allergisk emot cashewnötter. Då hon ätit cashewnötter så börjar hon hosta, får utslag runt munnen och rodnar hela vägen ner på halsen vilket tyder på allergi. Iallafall så ville barnläkaren ta lite mer utförliga tester då hon nu inte bara är allergisk emot ägg utan också verkar vara det emot cashewnötter. Läkaren ville kolla upp Edith så att hon inte är allergisk emot ännu mer saker för att vi ska vara på den säkra sidan. Hon har ju nämligen fortfarande kvar sina utslag på kroppen som hon haft sedan hon föddes i princip. Först trodde vi att hon var torr men efter att ha smörjt henne med bodylotion tre gånger om dagen så länge vi kan minnas på läkares inrådan så misstänker vi nu att det är någon typ av allergi då utslagen aldrig vill försvinna. Det ska bli spännande att se hur det går idag, Edith är inte överdrivet förtjust i läkare och sköterskor. 
Nej nu måste vi göra oss klara så att vi hinner dit i tid! 


onsdag 29 oktober 2014

093.

Här hemma har vi precis ätit middag vilket innebär att jag ligger som en däckad i soffan. Om en timme tänkte jag och Eddan gå och sova så att vi orkar med morgondagen men innan dess så myser vi lite i soffan och bygger med duplo! Eddan har blivit en riktig hejjare på att bygga med dessa klossar. Hon bygger hela städer och torn som är längre än henne själv. Jag blir lika fascinerad och imponerad varenda gång jag ser hennes uppbyggnader! 


Imorgon ska jag på mitt andra pass gravidvattengympa. Jag fick ordinationen av min sjukgymnast att gå på vattengympa för foglossningarnas skull så nu tänkte jag ge det en chans i några veckor för att se om det är något för mig:)
Förra veckan gick det helt okej i ungefär trettio minuter tills jag fick springa upp ur poolen för att inte kräkas i vattnet eller bland alla andra mammor. Ska bli spännande att se hur det går imorgon. Efter gympan imorgon är det tänkt att vi ska gå på lilla söderhavet med Edith så att hon också får bada. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå vägen för det vore så mysigt och Eddan älskar ju att bada!


Bjuder på två bilder från i somras i brist på nya bilder:)

092. Vecka 14.

För jag mår dåligt jag mår så dåligt, måndag tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. För jag mår dåligt jag mår så dåligt måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Går runt och nynnar på denna lilla melodi mer eller mindre hela tiden. Den fastnar så lätt i huvudet. Melodin är från låten jag är lycklig jag är så lycklig osv  som Tommy sjunger i Pippi Långstrump.

Men vet ni vad jag är ju trots allt mitt i vecka fjorton nu. Då är det ju bara ungefär ett halvår kvar. Inte ens det. Och eftersom vi har ett planerat snitt så kommer ju bebis nån vecka tidigare förhoppningsvis också!

För att för en gång skulle prata om något lite trevligare så kan jag berätta att jag tror att jag känt fladder och lättare sparkar när jag ligger ner raklång i ungefär två veckor nu också. Det är ju så mysigt! Per har också känt det. Fast än så länge är det bara när jag ligger ner jag kan känna det utifrån. Förra graviditeten kände jag de första rörelserna i slutet av vecka fjorton i form av fladder och denna gången kände jag det i slutet av vecka elva i form av fladder. Det är ju så fantastiskt att få uppleva den känslan. Så mäktigt och stort, för några sekunder så glömmer man det konstanta illamåendet! 

Bebisen är redan ca 8cm från huvud till stjärt och väger nu ca 25g. Det är så häftigt att dockan börjar bli så stor där inne. Och större kommer lilla knodden att bli!

     

tisdag 28 oktober 2014

091. ultraljud.

Igår blev jag inlagd igen. Jag fick dropp och chansen att vila i lugn och ro. Dels vart jag inlagd för att jag var uttorkad. Men också för att jag har varit så utmattad. Det är otroligt tufft det här med att vara gravid hörrni. Iallafall så känner jag mig lite mindre orolig nu. Jag fick svar på mycket funderingar efter ett långt samtal med läkaren. Varför det svider när jag kissar är för att jag är så uttorkad, varför det hugger så mycket i magen uppe till höger är för att jag är uttorkad. Så den oron kan jag släppa nu. Jag måste bara bli bättre på att kämpa med att dricka mer. Men nog om det nu.

Igår fick jag också göra ett ultraljud. Läkaren sa att det för deras del inte fanns någon anledning att göra ett ultraljud för hon var säker på att det inte är något fel eftersom jag mår så dåligt och det är ett av de starkaste tecknen på att graviditeten är stark och normal. Men de ville göra ett ultraljud för att få mig att förstå samma sak. Hon ansåg att det behövdes för mitt välmående. 

Jag var så rädd så att jag skakade okontrollerat. Jag har ju känt på mig att det är något fel ett tag och de känslorna har varit så starka och svåra att slå bort. När vi gick till rummet där man gör ultraljud kände jag mig alldeles svimfärdig. Jag vågade inte titta på monitorn och grät så mycket att jag glömde bort att andas. Men så tittade jag på Per som tittade ner på mig och sa till mig att kolla. Han var tårögd och hade ett leende på läpparna. 
Jag vände på huvudet och såg en liten bebis. En liten docka som sparkade på benen och boxade med armarna. Och hen såg alldeles perfekt ut. Hjärtat slog som det skulle och det var det vackraste jag sett! Jag grät så mycket att det var svårt att se bebisen eftersom magen rörde sig så mycket. Läkaren satte sig framför mig tog mina händer kollade  mig i ögonen och sa till mig att slappna av nu. Att lägga den lilla energin jag har på att fokusera på att ta mig framåt och igenom graviditeten.  

Nu kan jag släppa den där oron, iallafall fram till rutinultraljudet. 
Läkaren sa att allt såg normalt ut av vad man kunde se så tidigt i graviditeten och att hyperemesis gravidarum eller extremt gravidillamående som man också kan säga oftast innebär starka och friska graviditeter. Att det är därför man mår så otroligt dåligt. Det var som om någon lyfte hela världen från mina axlar. Att jag mår dåligt och är utmattad det får vara, det är ju bara ungefär ett halvår kvar nu. Men att bebisen mår bra, det är ju allt! Det är ju därför vi har valt att gå igenom detta helvete en gång till. 

Ursäkta de dåliga bilderna men när man mår dålogt tänker man inte direkt på att ta med sig systemkameran överallt. 

måndag 27 oktober 2014

090. orolig.

Jag är så orolig hela tiden. Jag är orolig över barnet och ifall det ens finns något barn. Orolig över att jag inte dricker tillräckligt och att jag ska vara uttorkad. Jag blir orolig när jag kräks hela dagen men nästan mer orolig när jag inte kräks för det är ju inte normalt. Jag är orolig över att jag mår illa precis hela tiden. Orolig över att jag bara kissar en till två gånger om dagen och att det gör så jävla ont att kissa. Orolig över att det hugger längst upp till höger i magen hela tiden. Orolig över att jag börjar känna mig mer och mer nedstämd.Orolig över att fogarna värker mer och mer för varje dag. Orolig över allt. PRECIS HELA TIDEN!! Jag orkar inte vara orolig längre. Jag vill bara slappna av, för en dag låt mig slappna av. Och ja man kan ändra sättet man tänker på. Men det är inte det att jag går runt och är negativ hela dagarna heller. Jag kämpar på med att få i mig mat och dryck. Jag kämpar på med att vara ute och röra på mig. Jag kämpar för att orka leka med Edith och för att orka plugga. Jag ler och är glad varje dag men ändå är det som att illamåendet och värken smittar av sig och gör mig mer och mer orolig och nedstämd för varje dag. Och jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte bli påverkad av det. Men det är tufft när man är mitt i det hela tiden.

fredag 24 oktober 2014

089. Christmas.

Jag sitter och knarkar julinspirations bilder på google så att jag nästan blir alldeles yr. Jag längtar så mycket att jag nästan börjar gråta snart, haha! 

JAG ÄLSKAR JULEN!!! Jag kan knappt bärga mig, men nu är det faktiskt bara 38 dagar kvar tills man får plocka fram allt julpynt och ta in julgranen! Åhh att något kan vara så långt bort men ändå så nära. Jag kan berätta att jag redan börjat fuska och lyssnar med jämna mellanrum på julmusik, man måste ju tagga i tid för att komma i den bästa stämningen! 

Iallafall så har jag idag tagit fram lite pyssel jag ska ordna inför advent och beställt julgardiner till matsalen och vardagsrummet! Jag har alltid haft vita eller beiga julgardiner men i år så beställde jag röda, hör och häpna. Vad som hände där förstår jag inte riktigt själv då jag är väldigt sparsam med rött annars. Har väldigt svårt för den färgen i inredning och likaså på jul. Men då allting i granen och dekorationerna går i vitt, beiget, guld och silver så kan det ju vara kul att bryta av det lite. Det här kommer bli den första julen då Edith är riktigt medveten om allt runt omkring och jag ska göra allt jag kan för att få henne att älska julen!

Jag hoppas innerligt att hennes rum är färdigrenoverat tills advent så att hon kan få en egen liten gran där inne:) 
Men som det ser ut just nu så verkar det mörkt. Tjejen har inga väggar, inget golv och inget tak. Och när vi väl satt dit det så ska vi ju spackla och måla och lägga golv. Men ingenting är omöjligt. Nej nu ska jag fortsätta med mitt julspan:)














088. drink your water.

Godmorgon världen. 

Igårkväll var det tungt att vara jag. Vid sextiden började jag må hysteriskt dåligt och fick frossa och  kramp i kroppen. Per frågade hur mycket jag druckit och då kom jag på att jag glömt att dricka överhuvudtaget under hela dagen. Han gav mig lite pepsi till att börja med och bäddade ner mig i sängen. Väl där så kommer jag inte ihåg mycket mer än att jag var jätte trött och hade superont i lederna. Och en fruktansvärd feberfrossa. Per ringde in och pratade med 1177 och fick instruerat att han skulle ge mig vatten med jämna mellanrum resten av kvällen och ifall det inte gick åka in med mig. Så under hela kvällen kom han in i 20minuters intervaller och gav mig vatten där jag låg och halvsov och yrade. 

Sex timmar senare hade jag druckit nästan en halv liter vatten och fick då sova på riktigt. Men hela natten har jag vaknat och yrat och framför allt haft sockerdricka i armen. Hela vänstra armen har domnat och pirrat och idag är jag trött som ett jehu. Illa mår jag också men det var ju inget nytt säg. Det jag lärt mig med denna upplevelse är att hur dåligt jag än mår så måste jag se till att dricka mina teskedar med vätska. De gör tydligen större skillnad än vad jag trott!

tisdag 21 oktober 2014

087.

Lilla Edith har en fruktansvärd hosta och får i princip inte sova på nätterna. Jag och Per turas om att sitta och sova med henne men ändå hostar hon tills hon kräks nätterna igenom. Nu har hon haft det såhär i fyra nätter och om det fortsätter så får vi nog ta och ringa in till vårdcentralen snart. Stackaren blir ju så trött och får så svårt att äta och dricka. Som tur är så känns hon relativt frisk på dagen och kan till och med vara på förskolan. Men det är jobbigt för mammahjärtat då man hör hur hon hostar så där eländigt. Önskar att jag kunde ta över hostan istället. Tänkte precis googla fram några tips på vad man kan göra för att underlätta det lite för henne. Hoppas jag hittar nått! 

 

086.

Hallå, idag är jag själv hemma hela dagen. Det var längesen jag var det sist. Känner mig lite orolig över att vara det men snart har jag ju redan klarat av halva dagen! Jag vet inte varför det känns så tungt men det har varit en trygghet att ha Per vid min sida när jag mår så dåligt. Jag vet ju att jag klarar mig själv också men ändå så känns det farligt att vara själv på något sätt. För mig är det en kamp att öppna kylskåpet men det är ju fortfarande en kamp jag klarar av. 

Det läskigaste med att vara ensam är att jag känner efter. Jag tänker efter. Jag kommer lätt in på dåliga tankar, katastroftankar. Men det är ju sån jag är och trots sex år i terapi så kan inget hindra mig från att kliva över den tröskeln när jag känner mig svag och utsatt. 

Jag kommer in på tankar om barnet och medicinerna. Jag har alltså ätit tio tabletter om dagen under hela första delen av graviditeten för att klara av att leva i princip. Samtidigt har barnet utvecklat alla sina viktigaste organ under den tiden. När jag tänker på det ryser jag av obehag. Vad som helst kan ha hänt och jag vet ingenting. Men ifall jag inte hade ätit tabletterna hade jag kräkts dygnet runt och det kan ju inte heller vara bra för barnet. Dessa här tankar snurrar runt tillsammans med tankar om hurvida jag är tillräckligt stark för att klara av det här. 
Jag tog mig knappt igenom förra graviditeten och nu så går jag igenom det här en gång till. Åh ena sidan har det bara gjort mig starkare men åh andra sidan så är det knappt att jag orkar hålla mig över ytan när jag har så ont och mår så dåligt. 

Jag vet att jag klarar av det här det gjorde jag under förra graviditeten men det känns så tungt nu när jag är mitt i det bara. 
Och att efter en sex år lång sjukskrivning när man blivit förklarad som stabil för första gången i livet ungefär gå in i en graviditet som min det känns lite som att ta sig vatten över huvudet. Det är en hårfin linje mellan att må dåligt och trilla över och bli deprimerad. Jag gör verkligen allt jag kan för att inte tappa den lilla stabiliteten jag har kvar i mitt mående men det är också tufft. Och speciellt de dagar jag är ensam. Det är lättare att gå in i sig själv då det inte är någon hemma som stör.

Nej nu ska jag sluta fundera över detta och försöka tänka på något annat, ingen mår bra av att sitta och älta sånt här. 


måndag 20 oktober 2014

085. hunt or be hunted.

Har nyss sett det senaste avsnittet av The walking dead och måste säga att jag mår så jävla illa. Bortsett från mitt redan starka illamående. Ska det hålla på att vara med kannibaler i serien vet jag inte om jag klarar av att kolla. Det är så sjukt brutalt och jag mår psykiskt illa av att se på det. Det gör ju att det inte blir så roligt att kolla på serien längre. Annars är det ju min absoluta favoritserie, vilket såklart gör det tråkigt ifall jag måste sluta titta. Men nu med gravidhormoner och allt så går det bara inte. Hoppas de tar död på kannibalerna snart så att man kan börja titta på serien utan att få dödsångest.

Utöver kannibalerna verkar det bli en väldigt stark och spännande säsong! 


söndag 19 oktober 2014

084. helgsmys!

Hallå Söndag! I helgen har vi haft en riktig myshelg här hemma om man bortser ifrån min dipp av brutalt illamående efter lunchen igår och idag. Vi har börjat morgnarna i soffan med rostat bröd och Daniel Tiger och en massa kramar och mys! Efter frukosten igår så badade och duschade vi och sedan packade vi in oss i bilen och for hem till Gammis för att hälsa på. Farmor och bonusrolf var också där då kommit upp på en blixtvisit till Övik över helgen. Edith blev jätteglad när hon träffade "famo"och busade en massa. 

Kvällen spenderade vi hemma hos Anna och Johannes med tacos och vänner! Så trevligt och härligt att komma ut och få glömma bort illamåendet för en stund. Vid åtta var vi hemma och i säng. 

Idag har vi myst här hemma och kramats och busat och tittat på så mycket bättre. Efter en lugn förmiddag så tog vi en promenad till apoteket för att köpa mediciner till mig. Man skulle kunna kalla det för en helvetes promenad då jag mådde så brutalt dåligt att jag på riktigt höll på att dö av promenaden!

Annars så har Edith sovit hela eftermiddagen, per har pluggat och jag har skrivit på min bok:) 
Nu ska vi strax till Fred och Maria där det bjuds på tacos idag igen, inte mig emot!


fredag 17 oktober 2014

083. Nytt!

Tänkte visa lite nya inköp till Eddan. Brukar försöka att köpa det mesta tills oss alla i familjen på olika loppisar, second hands och tradera men ibland slinker det ner lite nya saker också. Och denna gång blev det lite nya saker till Edith.



 Kanintofflorna var en hit för hela familjen då det är så kallt på golvet här hemma och Edith alltid vägrar sockar. Men dessa vill hon ha på sig hela tiden så nu har hon varma fötter och nöjda föräldrar!


 Kjol/Kappahl  -  Tröja, Sockar, Skor, Tofflor/H&M

torsdag 16 oktober 2014

082. Kärleken är allt.

Tänk vad finaste familjen kan få mig att bli på bättre humör i dessa tider:)

Sitter just nu i soffan och myser och kramas med Edderoodowoodo och tittar på Daniel Tiger. Finns det något bättre i hela världen än att gosa med sin lilla älskling så säg?!

En bild ifrån vårat soffhäng:)

081. Idag är ingen bra dag.

Jag mår så innihelvete satans jävla dåligt idag. Jag vill bara lägga mig ner och ge upp livet. Egentligen tänkte vi åka till Norrköping idag då jag har skola där i helgen. Men då jag kräks så förbannat och mår så illa så känns det inte rättvist emot mig själv att utsätta mig för en sådan påfrestande helg. Välmåendet måste tyvärr komma först. Jag hade verkligen sett framemot denna helg då alla i klassen är så himla trevliga och kursen är så inspirerande. Men vad ska man göra då man mår som jag mår.

Visst jag kan åka ner och kanske kommer jag klara av att gå på den där kursen men troligtvis kommer jag att må jättedåligt och ha åkt 70mil bil förgäves. Det är inte värt det. Jag orkar inte bli inlagd igen. Jag måste vara hemma och vila, vila vila. En vecka har jag fått vara hemma ifrån sjukhuset nu och det är stort! Sen att läkare och barnmorskor sagt till mig att jag borde avstå en sådan påfrestande resa säger ju egentligen allt. De vet ju vad de pratar om. Jag är bara så besviken på mig själv, på att jag ska behöva må såhär. 

Det känns så himla ensamt. Igår skulle jag egentligen träffa Camilla som jag inte träffat på jättelänge. Såg verkligen framemot det och har ju mått relativt bra hela veckan. Men igår bara kräktes jag. Jag gjorde lite saker under dagen för att försöka stå emot det där konstanta jävla illamåendet men till slut kräktes jag så tills jag fick en fruktansvärd huvudvärk och sedan var det kört. Bara att gå och lägga sig vid femtiden någon gång. 

Det känns som att jag missunnar alla mina vänner och min familj då jag inte har någon ork att träffas eller ringa och höra hur det är. Jag mår bara så dåligt. Jag orkar snart ingenting längre. Idag är en sån dag då jag bara vill lägga mig ner på marken och tyna bort.

Till råga på allt så är Edith sjuk och jag kan inte ta hand om henne så Per måste vabba. Ännu en sak att lägga till på skuldlistan. Åhh jag känner hur negativ jag är men det är sån jag är, katastroftankarnas gudinna.



tisdag 14 oktober 2014

080. You go girl!

Hallå, nu har det hänt stora saker här hemma ska ni veta! Edith har kissat på pottan helt själv utan att vi sagt till henne! Gudars så stolt man blir:) 

Hon sitter på pottan hela tiden nu och vill inte alls ha blöja, det blir lite krig här hemma på dagarna tål att tilläggas. Men det är ju fantastiskt att hon fått upp ett intresse för det och vill gå på pottan. Dagis har nog något med det att göra kan jag tänka mig. Vi vill ju försöka få Edith någorlunda blöjfri tills bebisen kommer. Och om det fortsätter såhär så blir ju inte det några problem! 

Eddan i tältet med alla sina kompisar:) Där inne kan hon sitta i vad som känns som timmar och prata med alla nallar.

måndag 13 oktober 2014

079. Mobilblogg.

Hallå, jag tänkte testa att mobilblogga lite, vi får väl se hur det går med detta nu, haha! 

Vid tio var vi förbi på BVC där Edith har varit på 18månaders kontroll.
Allting såg bara bra ut med lilla Eddan och Maria våran BVCtant tyckte att Edith är väldigt duktig på att prata och förstå. Hon blev väldigt imponerad av hur mycket ord och meningar Eddan kan säga för sin ålder!

När vi skulle åka fick Edith en tandborste av Maria. Hon gick emot dörren vände sig om och sa tack tack innan hon vinkade och sa hejdå. Mammahjärtat smälter då hon är så söt alltså:) 

Edith skulle ju ta en spruta idag också men då hon är allergisk emot ägg så blev det ingen spruta för henne idag. Man måste vänta tills efter hon fyllt två någon gång.


Och ja just! Sist men inte minst, Edith väger numera 10,8kg och är hela 81,5cm lång. Hon har växt som en toka sen vi var där i juni och tur är väl det! 



söndag 12 oktober 2014

078.

Hallå, idag har vi varit en sväng på staden efter några timmars vila på förmiddagen. Edith behövde en ny pyjamas och likaså jag! Passade också på att köpa nya stödstrumpor då jag får så otroligt ont i benen på kvällarna numera.  Annars har vi bara tagit det lugnt hemma hela dagen lång. 


Iallafall så kom jag inatt på varför jag har så svårt att somna på kvällarna. Vid två tiden när jag fortfarande inte kunnat somna så slog det mig, jag har ju jätteont. Jag har ju den senaste veckan börjat få ganska så mycket problem med foglossningar. Det kom några veckor tidigare denna graviditeten men det var väntat så det kom inte direkt som någon överraskning. Iallafall så är det som allra värst på kvällen då man har rört sig under dagarna. När jag lägger mig ner tar det jättelång tid att somna då det värker och ilar så mycket. Bara när jag ligger helt stilla domnar det lite. Minsta lilla rörelse och det är tillbaka med full effekt. Det känns ungefär som att det är en osynlig kraft som försöker slita isär min höft genom att dra benen åt olika håll. Men precis som illamåendet så försvinner ju även foglossningarna med tiden:) 

Och alla dessa åkommor är ju värt det tusen gånger om. Man får ju trots allt den ultimata jäkla belöningen i slutändan!:) 
Det är helt sjukt vad man glömmer emellan graviditeterna egentligen, men tur är väl det annars hade man ju aldrig velat göra om det.

Funderar förresten på att börja med lite videoinlägg eftersom jag har så mycket att säga om så mycket, hehe. 


lördag 11 oktober 2014

077.

Åhh jag kunde visst inte somna. Jag mår rätt så illa och har en massa plugg med deadline imorgon så jag passade på att göra bort lite skolarbete såhär på kvällskvisten istället. 

Nu är jag dock klar med det mesta och sitter och funderar på vad jag ska göra av mitt hår. Jag har nämligen tänkt att jag ska trotsa illamåendet och boka in en frisörtid för färgning av håret någon dag till veckan. Och jag vill som jag velat alldeles för länge färga håret ljusgrått eller ljuslila. Jag kan inte släppa tanken på det. Speciellt grått hår. Det är så förbannat snyggt. Men törs jag, kan jag? Speciellt nu när jag redan ser ut som en sliten hagga med mitt illamående. Jag kan tänka mig att grått hår inte gör saken bättre precis. Fast vilken dröm. Men det har ju tagit så lång tid att bli blond igen, vill jag verkligen riskera att behöva göra om hela proceduren. Åhh vilka I-landsproblem en kvinna kan ha alltså, hehe.




  Åhh så fint, tänk att få ha sådant hår alltså!

076. Such a beautiful day.

Alltså vilken dag detta har varit i den positiva bemärkelsen. Det har varit en helt kräkfri dag. Förstår ni lyckan i det! Efter att ha vilat hela förmiddagen i sängen så ringer Fred och Maria och undrar ifall vi vill grilla med dem vid Hörnsjön. Det lät jobbigt eftersom jag mådde så illa men att ligga inne och tycka synd om sig själv mår ju ingen bättre av så vi drog på oss täckbyxor och regnjackor och hängde på. Väl ute i skogen så avtog illamåendet lite grann och jag fick tre timmar av hyfsat välbehag med goda vänner! Och att se Edith gå runt i skogen och filura gör ju vilken människa som helst glad av bara det:) 

När vi kommit hem så passade jag på att ta en dusch då Edith badade. Efter att ha vilat en stund så klädde vi på oss och hoppade in i bilen för att åka hem hem till Fred och Maria. Vi skulle nämligen bjuda dem på middag.  Efter middagen kollade vi idol och åt lite glass och sen bar det av hemåt igen. Det har verkligen varit den mest lyckade och roliga dagen på länge! 


Och känslan av att kunna slappna av för en stund och bara njuta av nuet gav mig nya krafter och jag känner mig mer än redo för att tackla den kommande veckan. När man har det så dåligt varje dag så betyder det så mycket när man väl får en bra dag. Det verkligen laddar batterierna så att man orkar med ett tag till.

Nej nu ska jag gå och sova då klockan har blivit alldeles för mycket för trötta lilla mig. 

  Har inte hunnit lägga över några bilder ifrån idag så jag bjuder på en bild på Edith från i somras. Den får representera hur jag har känt mig idag.