torsdag 19 december 2013

900.

Okej, jag tänkte att det är dags att reda ut hur det går med amningen här hemma. 

Det går inte bra. Eller amningen går hur bra somhelst. Jag i princip helammar känns det som. Men det vill jag ju såklart inte göra då Edith inte är en liten bebis längre. Edith äter mat och hon har blivit rätt så duktig på det, men hon vill ändå amma flera gånger om dagen. 

Hon äter inte gröt och inte välling. Hon vägrar flaska även fast vi har flasktränat henne sedan hon föddes i princip. Hon är bestämd våran dam. Mjölk ska komma från brösten och inte ur flaskan.
Det här blir ju väldigt påfrestande för mig eftersom Per aldrig kan mata henne på kvällar och nätter.Och det blir ju väldigt påfrestande för honom också då han aldrig kan mata henne och bara får stå bredvid och trampa.


Edith har börjat äta på nätterna igen. Eller hon äter de första fem minuterna och sedan snuttar hon, ibland i timmar.  Jag "ammar" henne mellan tre och femton gånger per natt. Ofta fler gånger än färre. Förstår ni hur jobbigt och tröttsamt och tungt det är. 


De senaste två månaderna har Edith alltså börjat äta på nätterna igen och inte bara en eller två gånger. Nej, flera gånger och det är inte att hon så mycket äter heller. Hon snuttar. Mina bröst har i princip blivit nappar. Edith vaknar när bröstet trillat ut som andra barn vaknar när de tappar nappen.  

Detta gör att jag får väldigt lite sömn till mig själv. Ibland vägrar jag och då får Per stå och bära henne och för det mesta blir hon hysterisk och så står jag inte ut med att höra henne skrika längre så då får hon komma till mamma och snutta igen. Detta håller inte längre. Jag behöver sömn innan jag bryter ihop. 

Efter jul och nyår ska vi göra så att jag flyttar in i Ediths rum så får pappa och Edith sova själva. Då kan jag varken amma henne eller låta henne snutta och hon kan inte känna lukten av mig. Om jag inte dör av sorg då jag hör henne skrika genom väggen. Men jag får helt enkelt bara lov att vara stark för att fortsätta såhär leder verkligen inte till någonting gott.


När Edith var nyfödd åt hon en gång per natt vid tolv sedan sov hon till nio på morgonen och när hon var 1½ månad nånting så slutade hon äta på natten. Jag och Per tänkte då att,
jäklar vad skönt vi har fått det med en bebis som sover hela nätterna då andras bebisar inte verkar göra det. Men om vi hade det bra förut så har vi inte det nu. Jag antar att det är så det är, det blir aldrig som det varit och det händer hela tiden något nytt.


Jag är så oerhört tacksam över att jag har kunnat helamma och fått uppleva hur det är. Jag tycker fortfarande att det är mysigt och vill gärna amma henne en gång på kvällen tills hon är ett år. Jag har hela tiden haft som mål att sluta amma då Eddan blir ett. Men om det fortsätter såhär så slutar vi efter nyår redan då det inte funkar för eddan att bara amma lite. Att amma är det bästa hon vet och om hon fick bestämma skulle hon nog amma hela tiden. 

Jag tänkte att jag slänger in lite uppdateringar om hur det går med att avvärja eddan från brösten när vi gjort lite framsteg, eller baksteg?!

Kanske är det någon stackars sate där ute som känner igen sig och vet hur det är när man bara vill slita bort ungen från tuttarna och få sova. Då kan det vara skönt att höra att man inte är ensam. Att jag också sitter här och ammar som en dåre även fast ungen borde äta vanlig mat nu. 

Nu kör vi! Nu är det dags för mig att ta i med hårdhandskarna och trappa ner amningen!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar