söndag 22 december 2013

904.

Eddan sover och jag tänkte gå och baka lite havreflarn till julafton. Det är ingen julafton utan havreflarn med grädde och så är det bara! 

Efter det så tänkte jag lägga mig i soffan och stänga av hjärnan ett tag. Jag känner mig helt psykiskt dränkt. Jag går verkligen på reservbatterierna just nu. Är i  princip redo att lägga mig ner på golvet och gråta bara för att allt känns så tungt och jobbigt. 


Julen överhuvudtaget är så fin men så sorglig på samma gång. Jag har så svårt att hantera alla känslor som sköljer över mig. Jag saknar alltid farmor sådär brutalt mycket på julen. För mig så var hon jul. Och utan henne har det som aldrig blivit någon riktig jul igen.

Men i år så har jag ändå en bra känsla över julen. Jag ska få fira den med min fina familj och med min alldeles egna dotter och den känslan är ju oslagbar men ändå så känner jag den där saknaden. Allt hade ju varit så perfekt om hon bara varit med oss. 

Vi har också turen att få fira denna julen både med min mamma och mina syskon och med Pers mamma och hans syskon! Det känns helt otroligt att få fira jul med våra mammor efter så många år med  julaftnar utan dem. Och att Edith ska få fira sin första jul med både farmor och mormor det är ju guld värt. Så jag försöker att tänka på allt det positiva istället för på allt det sorgliga. 




 Sen så måste jag bara lätta på hjärtat och berätta att jag tänker  mycket på alla dem som inte har någon att fira jul med, som inte har någon att  dela denna "glädjens" dag med och då får jag bara så fruktansvärt ont i hjärtat. 

Här ska vi sitta inne i värmen och fira jul och ha det trevligt  då det finns människor som sitter där helt ensamma i mörkret och önskar att dagen bara ska ta slut. Julen känns som en elak påminnelse om att de som är ensamma är just ensamma. Sen så är det som att alla vi andra slänger det i ansiktet på de ensamma då vi firar tillsammans. 

Åhh jag tycker ju att det är mysigt att fira jul också, få träffa familjen och bara rå om varandra. Men det är definitivt med ett dåligt samvete jag gör det. Å andra sidan så mår säkert inte de ensamma bättre av att jag sitter och lider.

Nej nu måste jag gå och baka innan jag gräver ner mig själv i mörka tankar. Jag ska försöka att tänka ljusa tankar och ta vara på den här julen till hundra procent! 


Finaste underbaraste lilla juleddan. Vad skulle vi ha gjort utan dig. Jag älskar dig mer än alla körsbär i Skåne!

903.



Den här klänningen tänkte jag egentligen ha på mig på julafton men den sitter inte så bra på mig så därför så la jag ut den på tradera istället. Men ohh så fin den är ändå:)

902.

Tjolahopp! Per och Erik dricker kaffe och Eddan går runt runt soffbordet. Jag ska strax ut på en liten promenad med Edith så att ungen får sova lite. Jag tänkte då passa på att träffa upp mamma en sväng utomhus eftersom magsjukan går hemma hos dom. Stackare! 


En bild på Eddan, jag tror detta var typ tre eller fyra månader sedan:)

lördag 21 december 2013

901. Fun facts.

Tänkte att jag skulle dela med mig av tio saker ni kanske inte visste om mig såhär under kvällskvisten:) 




1. Jag hickar minst en gång om dagen och högt! Sen hickar jag alltid när jag äter kalla morötter. Hickan har också blivit mycket värre sedan jag åt zofran då jag var gravid. Hicka var en vanlig biverkning och det verkar som om mina hickningar blivit fler sedan dess.

2. Jag samlar på stenar, det är nästan så att jag skulle kunna vara med i maniska samlare. Det ligger stenar i lådor i förrådet, det ligger stenar i mina jackfickor, i blomkrukor, i olika lådor runt om i lägenheten, i bilen, i mitt nattduksbord, ja lite överallt. 


3. Jag måste (älskar att sjunga med även om jag inte kan texten) alltid sjunga med i alla låtar jag hör, speciellt i bilen. Per sa till  mig en dag att han inte hört en enda låt då jag varit med sedan vi blev tillsammans utan att jag överröstar de som sjunger. Hehe, jag älskar att sjunga och kan inte behärska mig. Sen att det inte låter särskilt bra det är en annan femma! 

4. Jag pratar alltid med mig själv, även när jag är bland folk ibland. Jag har ofta inre konversationer med mig själv och ibland så glömmer jag bort att jag är bland folk helt enkelt. 

5. Jag bokstaverar mina tankar på teckenspråk för mig själv. Har gjort det sedan jag lärde mig bokstäverna på teckenspråk då jag gick i grundskolan. 

6. Jag har alltid velat skriva en bok och jag har faktiskt börjat skriva på två stycken.. 

7. Jag är en mästare på att hitta på låtar som jag sedan glömmer bort. Och sedan går Per runt och sjunger på dem eftersom de är så trallvänliga! Jag brukar ofta fråga Per vad det är för bra låt han går runt och sjunger på senare för att jag glömt den själv. Sen så går jag ofta runt och sjunger vad jag gör. Typ såhär,
Nuuu skaaa jaaag baaaka en liteeeen kakaa med choooooooooklaad. Grannarna lär garanterat tro att vi lyssnar på någon dålig opera här hemma typ hundra gånger om dagen. Eller så tror de bara att jag har damp.

8. Jag drömmer om zombie apokalypser med glädje och har redan tänkt ut en plan över vad vi ska göra då den dagen kommer, t.ex. vilka vapen vi kan bygga och vart vi ska fly och hur vi ska få tag på mat. Har varit besatt av detta sen långt innan the walking dead började! Jag kan se alla dessa filmer och serier om och om igen. Fråga mig inte varför jag gillar det. Jag är sjukt rädd för allting annat och gillar inte skräckfilmer eller thrillers över huvudtaget. 

9. När jag äter någonting riktigt gott så fladdrar mina öron lite. Trodde jag.. Tills Per berättade att jag bara tror det. Glädjedödare..hehe. 




10. Jag har lätt för att skratta och är omgiven av otroligt många roliga vänner och familjemedlemmar där ute. Men jag tycker att den roligaste personen i hela världen är jag. Det finns ingen som kan få mig att skratta så mycket som mig själv, och det är ju faktiskt en jättebra sak eftersom jag alltid är med mig själv!

.


  

torsdag 19 december 2013

900.

Okej, jag tänkte att det är dags att reda ut hur det går med amningen här hemma. 

Det går inte bra. Eller amningen går hur bra somhelst. Jag i princip helammar känns det som. Men det vill jag ju såklart inte göra då Edith inte är en liten bebis längre. Edith äter mat och hon har blivit rätt så duktig på det, men hon vill ändå amma flera gånger om dagen. 

Hon äter inte gröt och inte välling. Hon vägrar flaska även fast vi har flasktränat henne sedan hon föddes i princip. Hon är bestämd våran dam. Mjölk ska komma från brösten och inte ur flaskan.
Det här blir ju väldigt påfrestande för mig eftersom Per aldrig kan mata henne på kvällar och nätter.Och det blir ju väldigt påfrestande för honom också då han aldrig kan mata henne och bara får stå bredvid och trampa.


Edith har börjat äta på nätterna igen. Eller hon äter de första fem minuterna och sedan snuttar hon, ibland i timmar.  Jag "ammar" henne mellan tre och femton gånger per natt. Ofta fler gånger än färre. Förstår ni hur jobbigt och tröttsamt och tungt det är. 


De senaste två månaderna har Edith alltså börjat äta på nätterna igen och inte bara en eller två gånger. Nej, flera gånger och det är inte att hon så mycket äter heller. Hon snuttar. Mina bröst har i princip blivit nappar. Edith vaknar när bröstet trillat ut som andra barn vaknar när de tappar nappen.  

Detta gör att jag får väldigt lite sömn till mig själv. Ibland vägrar jag och då får Per stå och bära henne och för det mesta blir hon hysterisk och så står jag inte ut med att höra henne skrika längre så då får hon komma till mamma och snutta igen. Detta håller inte längre. Jag behöver sömn innan jag bryter ihop. 

Efter jul och nyår ska vi göra så att jag flyttar in i Ediths rum så får pappa och Edith sova själva. Då kan jag varken amma henne eller låta henne snutta och hon kan inte känna lukten av mig. Om jag inte dör av sorg då jag hör henne skrika genom väggen. Men jag får helt enkelt bara lov att vara stark för att fortsätta såhär leder verkligen inte till någonting gott.


När Edith var nyfödd åt hon en gång per natt vid tolv sedan sov hon till nio på morgonen och när hon var 1½ månad nånting så slutade hon äta på natten. Jag och Per tänkte då att,
jäklar vad skönt vi har fått det med en bebis som sover hela nätterna då andras bebisar inte verkar göra det. Men om vi hade det bra förut så har vi inte det nu. Jag antar att det är så det är, det blir aldrig som det varit och det händer hela tiden något nytt.


Jag är så oerhört tacksam över att jag har kunnat helamma och fått uppleva hur det är. Jag tycker fortfarande att det är mysigt och vill gärna amma henne en gång på kvällen tills hon är ett år. Jag har hela tiden haft som mål att sluta amma då Eddan blir ett. Men om det fortsätter såhär så slutar vi efter nyår redan då det inte funkar för eddan att bara amma lite. Att amma är det bästa hon vet och om hon fick bestämma skulle hon nog amma hela tiden. 

Jag tänkte att jag slänger in lite uppdateringar om hur det går med att avvärja eddan från brösten när vi gjort lite framsteg, eller baksteg?!

Kanske är det någon stackars sate där ute som känner igen sig och vet hur det är när man bara vill slita bort ungen från tuttarna och få sova. Då kan det vara skönt att höra att man inte är ensam. Att jag också sitter här och ammar som en dåre även fast ungen borde äta vanlig mat nu. 

Nu kör vi! Nu är det dags för mig att ta i med hårdhandskarna och trappa ner amningen!





onsdag 18 december 2013

899.

UNGEN SOVER OCH KLOCKAN ÄR BARA 20.30?!! Det händer aldrig, alltså verkligen aldrig *peppar peppar ta i trä*.
Detta ska vi fira med te och citronskivor!


898.

Hey cupcakes, nu har jag blivit sådär dålig på att uppdatera igen. I ärlighetens namn så mår jag inte så bra just nu. Jag är dels förkyld och har legat i feber och sen så mår jag inte så bra psykiskt heller för den delen. Jag har haft mycket svåra och mörka ångestattacker och känner mig så sjukt deprimerad igen utan egentlig anledning. 

Sen så har jag börjat med nya ryggmedicinen som ger mig så sjukt mycket oro och ännu mera ångest. Sen så blir jag så himla yr av tabletterna också. Känns som att jag är dyngfull så fort jag tar dem. Men de tar ju bort lite av värken åtminstone.

Vi har även om jag mått dåligt hunnit med en hel del roligt också. Jag har hunnit julbaka med Camilla och så har Edith varit runt och lussat då det var lucia. Ett besök till stormormor och farmorsmor med lite lussebullar blev det.  


Våran alldeles egna lilla lucia, som bums skulle ha glittret på sniskan sådär:)

onsdag 11 december 2013

897.

Nu är vi tillbaka från våran resa. Vi har verkligen haft en toppenmysig helg hos farmor och bonusrolf jag och Edith. Det har varit så mysigt att få vara med farmor hela dagarna och bara få rå om varandra. Jag tycker det är så himla skönt att Per har en sådan fin familj och att de verkligen välkomnat mig med öppna armar. 

Jag har ju väldigt svårt för att lita på människor. Men jag känner mig verkligen trygg och stark i min relation till min svärmor. Och så glad över att få vara en del av en så fin släkt, och att då också känna mig som en i familjen och inte bara ingift i familjen. Jag hoppas och tror att Per känner likadant för min familj!:)  



Resan har iallafall gått jättebra både ner till Norrköping och hem från Norrköping. Inga klagomål och inget gnäll. Igår var det nästan nio timmars resetid och Edith var glad och lugn hela tiden. Innan jag skulle åka iväg själv på denna långa resa med Edith så var jag lite orolig. Men det var ju helt i onödan säg! Det var verkligen hur lugnt somhelst detta! Tur det för då törs vi resa fler gånger tillsammans, hehe.

Hon satt och vinkade och sa tack tack till alla runt omkring sig på tåget, hon lyckas då charmera de allra flesta våran Edith!


Lilla rumpestumpan tränar också på att gå för fulla muggar. Till jul så går hon nog lite grann tror jag allt. Det har gått himla fort nu!

Edith på tåget igår:) Jag tror att hon stod och tittade ut i allafall hälften av tiden på tåget och bara var helnöjd.

fredag 6 december 2013

896. Same same but different.

Tänka sig att Edith nu har varit i magen lika länge som hon varit utanför. Tiden med Edith utanför magen har gått betydligt mycket fortare än tiden då hon låg i magen. De nio månaderna med våran älskade edith i magen, den tiden kändes som flera år av värk och illamående. Och även om tiden med Edith utanför magen har varit svår och läskig och många gånger orättvis så har den samtidigt varit den bästa tiden i mitt liv fylld av mer kärlek och glädje än alla år innan tillsammans och det är allt som verkligen betyder något. 

Jag är så glad att vi fått äran att ta hand om just Edith och jag är så stolt över att få vara hennes mamma.

Det känns som att Edith-Lily kom till oss igår. Men ändå så känns det som att hon alltid varit här med oss. Det är ju bara så naturligt och självklart att hon ska vara här. Jag tror verkligen att vi känt varandra i tidigare liv, det är jag helt säker på.

Jag kan verkligen inte förstå hur hon kan ha blivit så stor så snabbt. Våran lilla prinsessa som nu börjar bli en riktig liten person med en egen vilja och en personlighet. En envis, tjurig superglad liten edith med en nyfikenhet till allt vad livet har att erbjuda. 

Jag tycker det var bara igår de plockade ut henne till oss. Den kärleken jag fått uppleva sedan Edith-Lily kom till världen är den starkaste, renaste kärleken jag någonsin upplevt och jag ser verkligen framemot framtiden och att få dela den med våran underbara dotter. 


Det har varit en lång och svår och omtumlande väg att vandra för att få Edith-Lily och det liv vi lever idag. Men jag hade gjort allting igen utan att tveka för att få vara med henne. 

Mamma och pappa älskar dig mer än allt annat, du är det absolut bästa som hänt mig och pappa!
 En bild på magen en vecka innan Edith kom till oss


onsdag 4 december 2013

895.

Hallå, nu har jag snart packat färdigt och ska precis se the walking dead med älsklingen. 

Jag har glömt att säga det här på bloggy tror jag men jag och Edith ska hoppa på ett tåg ner till Norrköping och hälsa på farmor och bonusrolf imorgon! 

Det ska bli så roligt att få komma och hälsa på hos farmor i några dagar. Men innan vi får träffa farmor så ska vi bara klara av en sju timmar lång tågresa tillsammans först. Hehe vi får se hur det går, som tur är så möter vi upp Rolf i stockholm så den sista biten har jag lite hjälp!

Men jag har med mig frukt i massor och babbappen som funkar både med och utan internet så vi ska nog klara det här galant, jag och dottra min:) 





När vi ändå är inne på ämnet resa så måste jag dela med mig av lite funderingar kring packning till småbarn.
 

Jag tycker det är så svårt att packa åt Edith eftersom hon gör av med så mycket kläder då hon sölar ner sig så mycket. Det finns ju tvättmaskin såklart. Men ändå så blir jag sådär nojjig att det inte ska räcka. Har säkert packat med mig alldeles för mycket nu men den som lever får se. Jag förstår liksom inte hur man ska packa lätt åt ett litet barn som går igenom minst två klädbyten på en dag. Sen att allt hon äger är hur fint somhelst gör ju inte saken lättare. Att pussla ihop olika outfits till Eddan kan ju vara något av det roligaste man kan göra:)

Men nu gjorde jag så att jag packade ner en outfit för varje dag åt henne + en extra. Hoppas det räcker nu bara.

Vi blir borta torsdag till tisdag iallafall och jag har aldrig varit ifrån Per i så många dagar. Edith har aldrig varit ifrån honom överhuvudtaget. Jag har ju aldrig varit själv med henne både nätter och dagar heller. Jag tror att det kommer att gå bra men lite pirrigt känns det allt. Tur att vi har farmor som kan hjälpa till!

Nej nu ska jag sluta svamla här och se på the walking dead innan det är dags att sova. 


Kläderna Eddan ska ha med sig på resan och en bild på mig och Edith från tidigare idag:)

894.

Hallå, igår var jag till läkaren med min rygg igen. Och där var det så mycket information så att jag inte ens orkar tänka på det just nu. Det kan vi ta i ett senare inlägg. 


Iallafall så har Edith börjat gåträna på riktigt nu. Hon kan stå helt själv utan att hålla i något och kan också sätta sig ner utan att hålla i något, väldigt vingligt men ändå.
Sen så går hon upp till fyra steg innan hon faller. Och gud så glad hon är när hon gör det. Denna bruden vill verkligen gå alltså!:) 

Jag hoppas att hon lärt sig att gå till sin namngivelse eftersom det inte finns någon chans i världen att hon kommer att kunna krypa i den prinsessbakelse till klänning som jag köpt till henne, hehe!


Sen så säger hon där(dä) hela tiden. Vart är lampan, där, vart är klockan, där, vart är mamma, där och osv. Där där där där hela tiden.  Och tack. När vi ger henne något eller när hon ger oss något så säger hon tack (dack). 


Om två dagar blir ju våran lillstrumpa hela nio månader. Det är helt otroligt. Jag kan inte förstå det.