onsdag 16 oktober 2013

867. 112.

I fredags hände det som inte får hända. I fredags hände det som jag har gått och väntat på sedan hon kom till oss. 

Per står och lagar mat och jag dukar bordet. Eddan satt i sin matstol vid köksbordet. 

Edith börjar helt plötsligt att göra jättekonstiga ljud. Jag tror som vanligt att hon är på väg att kvävas. Men den här gången så gör hon jättemycket ljud och ögonen nästan pekar ut på henne. 

Hon börjar nu bli blå i ansiktet och jag skriker på Per att hon håller på att kvävas och att han måste göra nånting. Men eftersom jag har sagt så till honom ungefär en gång i kvarten sedan hon föddes så tar Per mig inte på allvar först. 

Jag har vid det här laget en enorm panik, jag skriker och tårarna forsar. Jag får nästan ingen luft och springer runt som en yr höna och skriker. Jag är vid det här laget säker på att Edith ska dö. 

Jag springer ut ur köket och letar efter telefonen. Jag skriker hela tiden, 
hon kommer dö, nu händer det som jag har gått och väntat på, jag klarar inte av att se på när hon dör, jag får panik, nu dör hon, hon får inte dö, varför andas hon inte, gör nånting per!! 

Per har nu förstått att det är något som verkligen är fel denna gången och kollar till Edith, hon är nu tyst och alldeles blå. 

Han skriker ring 112 och sliter upp henne ur stolen och börjar slå henne i ryggen. 


Jag har redan ringt 112 då han ber mig ringa. Jag skriker i telefonen att vi inte vet vad vi ska göra och att hon kommer dö. De frågar mig vem som gjort illa sig och vad som hänt. 

Jag försöker få fram att det är min dotter som är 7månader som satt i halsen och att hon nu är helt blå. Vi vet inte vad vi ska göra, hjälp oss, vad ska vi göra?!! 

Per slår henne hela tiden i ryggen, hon börjar nu kippa efter luft och göra konstiga hulkande ljud. 
Ambulansen är nu på eran gård och ska bara komma in, de är där för att hjälpa er nu. 

De kommer in i lägenheten i samband med att Edith börjar få tillbaka lite färg i ansiktet och hon hulkar nu hysteriskt, hon låter ungefär som en katt som försöker spy.

Edith börjar få upp genomskinligt slem och fortsätter hulka. 

Den ena ambulans killen kollar hur allt går med  Edith och den andra frågar vad som hänt och vart det hände. Vi går in i köket och hittar genast boven i dramat. Edith har fått tag på en av mina näringsdrycker. En sån där plastflaska med en liten plastetikett runt förpackningen. 

Längst ner på flaskan saknas en 1x1cm stor bit och det är bit märken på flaskan. Hon har alltså rivit bort en bit med tänderna och svalt, sedan har den fastnat i eller täppt igen luftvägarna eftersom hon blev alldeles blå. 

När hon började hulka hade hon antagligen fått upp den ur luftvägarna och svalt den ner i matstrupen men den kan lika gärna ha åkt ner i nån av lungorna och eftersom hon var blå i nästan en minut så måste hon undersökas så vi hoppar in i ambulansen och ger oss av till akuten.

Herregud jag har aldrig gråtit och skrikit så mycket förut tror jag, eller okej på förlossningen skrek och grät jag nog lite mer, men det här var topp 3 det läskigaste och värsta jag någonsin varit med om.

Älskade underbara Edith-Lily som skrämmer oss på detta vis. 

Det kändes som att tiden stod stilla och att hon var blå i en evighet men samtalet med 112 varade inte längre än 3minuter och ambulansen var här lika fort. 

Hur det gick på akuten och med resten av helgen får jag ta i ett annat inlägg annars blir det en så fruktansvärt lång historia. 

Nu ska jag gå och pussa på min underbara dotter! 






 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar