torsdag 29 augusti 2013

863. I love you to the moon and back.







En bildbomb på Eddan:)

862.

Ikväll så är jag så fruktansvärt trött och psykiskt utmattad. Idag vid tolvtiden fick jag en panikångest attack. Det har jag inte haft på jättelänge. Jag var ute och gick med Edith och helt plötsligt slog det bara till. 

Jag började storgråta och kunde inte andas, försökte i panik att prata med mamma i telefonen. Väste och hyperventilerade och försökte förklara vad som hade hänt. Tillslut så började det släppa och jag kunde andas igen. 

Jag är så glad att Eddan sov i vagnen under hela attacken. Efteråt kände jag inte för att sitta inne eftersom jag fortfarande hade kvar panikkänslan så jag och gullungen satte oss i en park och väntade tills Per hade lunch. 

Efter Pers lunch tog jag och Eddan en ny promenad upp till BVC där vi skulle väga henne och kolla hennes utslag som hon haft i snart TRE månader. 

Hon väger nu 8kilo. Hon börjar sannerligen bli stor våran tös:) Utslagen visade sig vara eksem och jag ska smörja in henne 4-6gånger om dagen med hudlotion och två gånger om dagen med hydrokortison. Det känns ju sådär, men måste man så måste man. 

Jag undrade också varför Eddan blir så jäkla rädd när hon ser nya människor och det var tydligen en fas de flesta bebisar går igenom. De börjar känna igen ansikten och olika personer och då kan det bli lite läskigt. Det var en fas som brukar komma som ett brev på posten vid 8-9månader men Eddan är ju uppenbarligen där nu.  


Efter BVC besöket gick vi tillbaka till parken och satte oss och väntade på att Per skulle sluta jobbet. I parken så mös vi och kollade på blommorna och alla människor och bara njöt av det härliga vädret. 

Ikväll har vi inte gjort någonting annat än att ta det lugnt och återhämta oss. 


 När man har haft en jobbig dag så får man äta gofrukost till lunch. Idag så blev det vaniljyoughurt med hasselnötter, mandlar, paranötter, fullkornsflingor, torkade jordgubbar, hallon, blåbär, linfrön, chiafrön, kokos, mörk choklad, torkade aprikoser och en massa honung. Nästan för gott för att vara sant!


tisdag 27 augusti 2013

861.

Hallå där, idag har varit en lång dag för mig och Eddan. Det har blivit två långa promenader då barnvagnen verkar ha varit det enda som gjort eddan lugn. 

Det verkar som att det är något som inte står riktigt rätt till med våran lilla älskling idag. Hon känns hängig och ofokuserad och så har hon några konstiga ljud för sig. Låter som att hon försöker att andas ut fast det inte går så hon tar i så att hon blir alldeles röd i hela ansiktet. Nåväl det är nog ingen fara, bara jag som är alldeles för hispig.


Idag var dag två själv hemma med lilltjejen. Per har ju varit hemma i princip hela tiden sedan Edith föddes med undantag för två veckor då han jobbade heltid. Så det är definitivt en stor omställning att plötsligt vara själv med henne. 

Det går dock bättre nu än vad det gjorde då hon var miniliten. 
Nu kan hon ju underhållas med olika saker. Hon kan sitta själv, hon kan åla sig fram och snurrar runt åt alla möjliga håll. Hon har en gåstol och en hoppgunga. Hon äter gröt och frukt och potatis och lite allt möjligt. Hon sitter framåt i barnvagnen och vägrar sitta emot mig om det inte är så att hon är jättetrött, då duger jag. Så det blir nog mycket lättare nu. 

Nu är inte risken för plötslig spädbarnsdöd lika stor längre så det behöver jag inte gå och oroa mig över hela tiden heller. Fast det gör jag ju såklart ändå. Jag går och kollar så att hon lever och andas titt som tätt. Jag kan helt enkelt inte låta henne vara ifred. Inte ens på nätterna kan jag låta henne vara. Jag vaknar nån gång varje natt och kollar. Fast vad vet jag det kanske alla föräldrar gör?

Jag får verkligen grov ångest av att inte gå och kolla henne. Jag har försökt att bara sitta och ta det lugnt när hon sover men efter ett tag så måste jag springa iväg och kolla. 




Det har iallafall varit väldigt tomt utan älsklingen här hemma. Men det är ju bara att vänja sig, det är ju så världen fungerar. Han träffar sina arbetskollegor mer än vad han träffar sin familj. 



Eddan blev jätteglad då pappa kom hem från jobbet. Hon har nog saknat honom idag tror jag allt:)
De är så fina tillsammans mina älskade hjärtan!

måndag 26 augusti 2013

860.

Sötaste lilla setet som vi beställt till Eddan, fast i strlk 86 så att hon kan ha det då hon blir lite äldre:)

Jag är besatt av leopardmönstrat och detta set var ju to die for!

torsdag 22 augusti 2013

859.

Idag har vi varit på mammagruppen igen efter ett sommaruppehåll och gud så stora alla barnen blivit! Vi har en sådan mysig mammagrupp och det var roligt att få komma tillbaka. Nu är det bara en gång kvar däremot. Idag fick vi träffa en tandläkare som pratade om tandhygien och hur det funkar med tänderna för de små liven. 

Tandläkaren sa att vi ska börja "borsta" hennes tänder morgon och kväll för att få in rutinen. Bruden börjar bli stor alltså! Snart är hon ute och ränner på kvällarna;)

Idag åt hon samma middag som vi åt och det gjorde ju inte att hon kändes mindre direkt. En portion med ris och qourn med limesås. Det är Cray Cray!!


 Eddan efter att ha ätit gröt:) Hon har inte riktigt fått in tekniken ännu.


onsdag 21 augusti 2013

858.

Ikväll har vi varit på en introduktion  inför babysimmet som Eddan ska börja med nästa lördag. Det låter så mysigt och vi längtar tills det drar igång då Edith älskar att bada och plaska iallafall hemma! 
Själv så är jag lite nervös inför att gå runt i en bikini, men det är en annan femma som säkerligen fler mammor än jag är oroliga över. 

Annars då? Eddan vaknade bara två gånger inatt och hon klarade av att sova i sin egen säng igen. Det är ju en vecka sedan sprutan nu så antagligen börjar det gå tillbaka till det normala för henne. Snart sover hon säkert hela natten igen, peppar peppar!

Nej nu är det dags att gå och sova för imorgon blir det mammagruppen och tandhygienisten redan klockan 10 på morgonen. 

 Våra små älsklingar, katt och bebis!


tisdag 20 augusti 2013

857.

Hey! Idag så vaknade vi vid tio totalt utmattade efter en hård natt. Edith har varit så fruktansvärt mammig och gnällig och orolig de senaste nätterna. Hon kan bara sova om hon får sova alldeles intill mig och så fort jag vänder på mig så gnäller hon. När jag somnar vänder jag på mig utan att tänka på det och då börjar hon gråta på två röda.

Och sådär håller det på varvat med att ligga och snutta på mig. Och att sova bredvid pappa det går absolut inte för sig, mamma är den som gäller.  Hon är inte vaken överdrivet mycket men hon ska vara supernära hela tiden och så snuttar hon i sömnen. Och om hon inte får ligga i kloss med mig och snutta på bröstet så vaknar hon. Det blir ganska stressigt för mig och det gör att jag får svårt att slappna av och sova.

Jag är så trött att jag knappt vet vart jag ska he mig. Jag blir nästan så att jag oroar mig över att gå och sova bara för att jag vet att jag ändå inte kommer att få sova. Det enda positiva med denna situation är att Edith är så himla mysig att ligga och snusa på. Och hennes suckar och andetag i sömnen är så söta så att jag dör. Älskade unge! 



Jag är så himla kär i denna unge så att jag knappt kan förstå det själv. Hon är så himla underbar som person och jag kan ligga och bara titta på henne i flera timmar. Hon är verkligen den bästa jag vet. Jag älskar denna lilla tös så att jag nästan blir galen alltså.

måndag 19 augusti 2013

856.

Vad skulle jag egentligen göra utan er två. Min älskade familj. Man ska verkligen ta vara på varandra för man vet aldrig vad som kommer att hända. De senaste veckorna har varit otroligt tuffa för oss och det har varit mycket rännande på sjukhuset av fler skäl än ett. Men allt kommer att bli bra och kärleken övervinner allt.

Jag älskar min familj över allt annat på denna jord och jag är så otroligt tacksam över att jag får uppleva livet med er!

söndag 18 augusti 2013

855.



Jacka/Loppis  -  Byxor/H&M  -  Loafers/Ebay.com 

Jag hittade några gamla bilder från i maj som jag tänkte dela med mig av:) 
Per hittade den här jackan på loppis i vintras för en tjuga och jag har mer eller mindre bott i den sedan dess. Det brukar ofta bli så med älsklingens loppisfynd hehe.


854.

Hallå, idag är det söndag och fyra dagar sedan eddan tog sprutan. Denna gången gick det mycket bättre än vad det gick förra gången. Hon gallskrek när de tog sprutan men blev sedan lugn då hon fick komma till mamma och kramas. 

Däremot så hade hon 39graders feber i två dagar och lite mindre feber tredje dagen. Idag har hon däremot varit feberfri! Det jobbigaste efter att hon tagit sprutan är att hon inte kan sova på nätterna. De första två nätterna låg jag och Edith vakna hela nätterna och bara pratade och kramades. Hon ville helt enkelt inte sova. Nu börjar det lugna ner sig också, nu sover hon nästan hela tiden med undantag för amning två tre gånger. 

Det var ju samma sak efter sprutan förra gången och då höll det i sig i cirka en vecka så vi får väl se hur länge det håller denna gången. Jag hoppas det går tillbaka till att få sova hela nätterna igen, det är så jobbigt att behöva vakna på nätterna såhär.


Det var ju också 5månaderskontrollen med läkaren i onsdags och den gick bara bra den med. Allting såg även denna gången bara bra ut. Det enda som han anmärkte på var att hon var otroligt stark för sin ålder. Men en tjurig bebis är en stark bebis! Och det behöver ju inte heller vara en dålig anmärkning. 

Men han menade på att hon var väldigt duktig på att kontrollera sina rörelser och vändningar när hon rullade runt samt att hon satt väldigt stabilt. Hon går fortfarande upp i vikt bra men han rekommenderade att vi skulle börja introducera henne för mat eftersom hon är av det större laget. 
Hon äter ju gröt en gång om dagen följt av amning men det kanske börjar bli dags att trappa ner på amningen snart. Vi ska definitivt bli bättre på att göra smakisar till henne oftare:)
 

onsdag 14 augusti 2013

853.

Imorgon ska Edith ta 5månaders vaccinet och jag är så otroligt nervös och att bara tänka på det ger mig så enormt mycket ångest. Förra gången hon tog sprutan så hade hon 39graders feber i flera dagar. Alla hennes rutiner raserades och hon var otröstlig de första två dagarna. Hon bara grät och sov och ville inte äta.

Det är så hemskt att se sin dotter lida på det sättet. Men det är ju ett ont som på det stora hela är för hennes bästa. Detta är nog något som är väldigt jobbigt för de flesta föräldrar, det där med vaccinationer. 

Att man sitter där och vet om att hon snart ska ta sprutan och att hon ska sitta där och le och tro att sköterskorna är snälla och att allt är bra för att sedan bli huggen i benen av två sköterskor. Det är så hemskt alltihopa. Jag vill bara slå ner sköterskorna och ta min dotter och gå därifrån. Men det ska jag ju såklart inte göra. 

Men det kan ju lika gärna gå bra imorgon, för de flesta bebisarna som tar sprutan så går det ju bra och är bara hemskt för stunden. 






Våran underbara älskade Edith-Lily. Mamma och pappas hjärta!

tisdag 13 augusti 2013

852.

Jag går ju till dietist för att komma tillbaka till hälsosamma matrutiner efter att ha kräkts så mycket. 
Mina värden tros vara nere på botten. Och igår skickade min dietist mig på provtagning. Det blev sex rör och några av proverna jag tog var magnesium, b12, d-vitamin och järn, Det är alltså lite av det dietisten tror att jag har brist på. 

Jag hoppas verkligen att jag har någon typ av brist eftersom det skulle förklara en hel del till varför jag  mår så dåligt just nu, både fysiskt och psykiskt. 

Jag är alltid trött, inte jag har nyss fått barn och får inte sova trött, utan trött jag tror jag svimmar ifall jag reser mig upp för fort trött. Jag är ofta yr, jag är yrslig, tappar synen och får blixtanfall titt som tätt. Det kan iof bero på ryggvärken också? Jag känner mig svag och är oerhört glömsk. Jag har ont i kroppen och känner mig tung. Min syn har också blivit sämre.

Värst är nog ändå att jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Jag känner mig ledsen och nedstämd. Sen så känner jag mig så galet ensam att jag går under men jag orkar inte heller göra något åt det. 


Jag har jättefina vänner och en underbar familj och ändå känner jag mig så smärtsamt ensam många stunder. Jag är trött men kan inte sova, jag vill röra mig och motionera mer igen men jag har ingen ork. Jag vet att jag borde äta bättre men orkar inte bry mig om nånting. 


Förut var jag världens bästa vegetarian och jag hade inte haft en brist på åtta år. Nu kunde jag inte bry mig mindre. Jag äter bra men inte tillräckligt bra. Jag äter inga linser eller bönor eller liknande som en vegetarian behöver. Och eftersom jag inte äter ägg och knappt några mejeriprodukter så kanske det inte är så konstigt att jag mår dåligt. 

Men mitt matintresse försvann nånstans påvägen under mitt nio månaders kräkkalas. Jag har ätit socker varje dag sedan förlossningen i form av choklad eller en kaka eller en glass. Inte mycket men ändå lite. Jag hittar inte ut ur det här sockerträsket och jag är så besviken på mig själv att jag fastnat där. Detta ger mig en blodsocker kurva som går igenom taket tio gånger om dagen. Vilket resulterar i en trött och arg tjej som inte orkar något.


Åhh jag vet inte, allt känns bara så fruktansvärt jobbigt. Nu har jag dock börjat med näringsdrycker som jag ska dricka två gånger om dagen, både för att få i mig tillräckligt med kalorier och för att jag ska få i mig av alla näringsämnen som jag så desperat behöver. Jag har också fått ett näringspulver som jag ska strö i all mat jag lagar så att jag får i mig alla ämnen även därifrån. Och det pulvret innehåller alla näringsämnen man behöver, så jag hoppas att det hjälper mig! 

Det känns konstigt att jag ska äta något som ger mig mer kalorier då jag inte är underviktig längre, men jag litar på dietisten. Och jag äter väldigt lite om man tar bort det dåliga. Jag lever i princip på frukt, choklad och qournfiléer. Skjut mig vad allt känns jobbigt. 


Att vara gravid var fruktansvärt och hemskt och det värsta jag någonsin varit med om förutom förlossningen. Men jag trodde att allt skulle vara över så fort eddan kom ut. Men neeeej, jag har fortfarande foglossningar tusen gånger lindrigare men ändå, sjukgymnasten försöker att hjälpa mig att få tillbaka styrkan men just nu verkar det totalt jävla hopplöst. Kroppen tog alldeles för mycket stryk. Jag har konstant ont längst ner i magen, ibland mer och ibland mindre, och jag har kört min kropp så totalt i botten att jag måste gå till dietist för att komma tillbaka. Jag ska inte klaga jag har ju fått livets gåva. Och sen så är det ju inte så konstigt att allt är som det är efter det senaste mardrömsåret, men ibland blir jag bara så fruktansvärt trött på allt. När ska det vända liksom..


onsdag 7 augusti 2013

851.

Lägger in ett snabbt inlägg på vad vi åt på bröllopsdagen också, gillar ju mat och att ta kort på mat, hehe. Jag måste börja med det igen!

Till middag åt vi ju grillat och gudars vad gott det var! Det är verkligen något speciellt med grillat, så somrigt och nostalgiskt. Ett tips till er som gillar torkade aprikoser, kasta dem på grillen, så gott:)

Till maten skålade vi till vårat första år som gifta med en isande kall champis! Brukar inte gilla dricka men nån gång ibland så kan det vara kul med ett glas läsk, annars föredrar jag vatten eller juice. 


Och till efterrätt marängtårta med daim, blåbär och hallon på en sockerkaksbotten. Vi dog god döden på både middagen och efterrätten!


850.

I Söndags firade vi våran första bröllopsdag. Pappersbröllop kan det kanske kallas så? 

Vi firade iallafall dagen med att göra en enorm picknick och gå ut och lägga oss på en filt i en skuggig park. Edith sov i nästan två timmar och jag och älsklingen åt gott och bara låg och kramades!
När Eddan vaknade så fick hon också vara med och mysa och efter fyra timmar ute på filten så promenerade vi hem och startade grillen och gjorde i ordning en riktig brakmiddag och skålade med champis! Kvällen avslutades med titanic och en marängtårta för två:)


Två bilder från när vi satt i parken:)



Tänk att vi nu klarat av det första året som gifta, de säger ju att det är det svåraste året, hehe. 


En bild från bröllopet och när vi skulle åka iväg och fotas:)


När jag tänker tillbaka på bröllopet så kommer jag ihåg skräcken över att gifta sig och vara gravid. Bara några dagar innan bröllopet så blev jag inlagd för att jag kräktes så mycket och jag tänkte att det här kommer aldrig gå, vi får ställa in tills nästa år. 

Bröllopsdagen var som tur var den enda dagen på hela sommaren som jag inte kräktes en enda gång. Jag var tvungen att äta tolv  tabletter emot kräkningar och illamående för att inte spy något den dagen. 
Och den dagen var den enda dagen jag ville spy, jag har nog aldrig varit så nervös nån gång som innan jag gick nerför gången och fick ögonkontakt med Per. Då blev jag lugn, älskade man! 
På det stora hela så var det en underbar dag med några av de finaste stunderna i livet:)








lördag 3 augusti 2013

849.

Eddan har fått sin första tand nu. Alltså inte en helt utväxt tand utan en liten vit del av en tand genom skinnet. 

Hon har ju varit hysterisk flera kvällar och nätter i rad och vi har verkligen inte fattat nånting. För Edith har alltid varit otroligt snäll och tyst av sig. Hon sover hela nätterna, vi får nästan alltid sova tills iallafall tio på morgonen. Hon gråter inte när hon vaknar och somnar som bara om ifall hon vaknar.

När hon tog sprutan skrek hon ju och grät hysteriskt och när det var supervarmt i bilen likaså. Men det har som bara varit vid speciella tillfällen hon har varit så.  Klart att hon gråter, det gör ju alla bebisar men hon har aldrig varit en hysteriskt gråtande bebis. Så när hon väl gråter så där olidligt mycket och det låter som att hon är helt förstörd så blir jag och Per helt klart oroliga. 

Jag börjar genast fundera på vad som kan vara fel. Har hon brutit något, har hon blivit förgiftad, kan hon inte andas, varför är hon så ledsen. Kan det vara panik, har hon blivit traumatiserad, vad tusan händer och hur kan jag lösa det.

Jag tycker verkligen att föräldrar med barn som skriker hysteriskt hela tiden ska ha en eloge för att dom klarar av det utan att bryta ihop. Jag blir helt förstörd av sorg när Eddan skriker och gråter sådär. 


Iallafall så har ju Edith varit hysterisk under dygnets mörka timmar i ca en vecka och vi har försökt att förstå oss på varför hon varit så ledsen. Vi funderade på om det kunde vara  tänderna men eftersom vi inte såg något i munnen så uteslöt vi även det då vi hört att det ofta ser väldigt irriterat ut och att dom gärna får hög feber och blir röda på kinderna innan det spricker upp tänder. 

Så istället  tänkte vi att det nog var något med magen eftersom vi börjat ge henne en portion gröt om dagen efter att ha pratat med BVC . Så vi har gått runt och vaggat henne på nätterna eftersom att inget annat hjälpt. Hon har inte ens velat amma. Hon brukar alltid bli lugn när hon får amma. Ialla fall så visade det sig vara en tand som spruckit upp och nu är hon lika lugn som vanligt igen:)

Iallafall så blev vi så oroliga så att vi tillslut fick en tid hos BVC för att komma in och kolla om allt verkade okej med Edith. BVC tyckte att hon verkade frisk och kry och utan margvärk, men rådde oss att ge henne katrinplommonpuré för säkerhetsskull eftersom det kanske var så att hon hade ont i magen på natten bara. Tänderna trodde hon inte att det var eftersom det inte såg ut så. Hon spånade på om det kunde vara öroninflammation men det trodde inte vi. Och det var väl den hjälp vi fick med att försöka lösa det problemet. 
 
Nu vet jag ju att det visade sig vara en tand  som spökade. Jag önskar bara att vi hade kollat lite mer noggrant och inte bara litat blint på det BVC sa om att det nog inte var tänder. Då hade ju hjärtat kunnat få en alvedon och så hade hon kanske inte behövt ha lika ont.