torsdag 13 juni 2013

833.

Nu över till lite mer allvarliga saker. Först och främst så måste jag få skriva av mig lite om Edith och hennes nya kvällsrutiner. 5dagar i sträck har hon varit omöjlig att lägga på kvällen. 

På dagarna är Eddan lika lugn och glad som alltid. Men framåt kvällen när hon ska sova så blir hon gnällig och gråtig och omöjlig att söva. Det tar uppåt en timme ibland till och med två timmar att få henne att sova. Jag förstår inte varför hon har blivit så svårsövd. I flera månader har det bara varit att amma henne och sedan har hon somnat av sig själv men nu så vaknar hon så fort man går därifrån. Nåväl vem har sagt att det ska vara lätt när det kan vara svårt. 

Istället för att få henne i säng på 20minuter så tar det 1-2timmar numera. Ikväll är det kväll sex sedan hon började med detta beteende så vi får väl se hur det går nu då. Jag hoppas innerligt att det ger med sig. Vi kan skatta oss lyckliga i att hon fortfarande sover hela nätterna fram tills dess att vi väcker henne på morgonen, det är så skönt att få sova hela nätterna och när man väl blivit bortskämd med det ett tag så skulle det vara jobbigt om det inte skulle vara så längre. Nåväl den som lever får se.. 



Idag har Edith tagit tremånaderssprutan. Jag följde med Edith in på vägning och mätning. Våran liilla sessa väger nu nästan 6,7kilo och är hela 62cm lång! Stortjejen våran:)
Efter att Maria kollat hennes reflexer och styrka så var det dags för sprutan. Jag hade tänkt att jag skulle klara av att vara med där inne. Men redan när de där elaka tanterna kom med sprutorna emot Ediths ben så började jag gråta och ville bara slå ner dem. 

Så jag bestämde mig för att låta Per sköta det hela och så fick jag lämna rummet i några sekunder tills det var över för att sedan gå in och trösta mitt lilla hjärta. Det var tydligen ganska vanligt att mammor har svårt för det där med sprutan.

Mammahjärtat i mig frös till is när jag hörde henne skrika igenom dörren. Jag skyndade mig in för att trösta henne, men hon var helt hysterisk. Det var väl inte direkt ultimat att ta sprutan när man inte ätit eller sovit på fyra timmar. Och efter det babymassage och så sprutan direkt på det. Om hon hade varit mätt hade det nog gått lite bättre. Hon grät hysterikst i en halvtimme. Det var så otroligt hjärtskärande och hon ville inte ammas. Annars brukar hon alltid bli lugn av det. Tillslut så somnade hon av utmattning och sov i en timme innan hon vaknade upp och var redo att äta efter en sisådär sex timmar utan mat. 

Nu ligger Edith och pappa och sover och myser och jag sitter här och skriver i lugn och ro. 

För att prata om något roligare så tyckte Maria att Edith fortfarande var väldigt stark för sin ålder! Hon visade starka tendenser att krypa och Maria trodde inte att Edith kommer ligga still länge till.  Edith kan sitta upp nästan helt själv och ifall man släpper henne så sitter hon i några sekunder innan hon trillar framåt. Det är en sådan rolig period nu när hon utvecklas så mycket. Så himla häftigt att hon kan utvecklas så fort och lära sig så mycket på så kort tid. Hon hängde med i prat och skratt precis efter kurvan och allting med eddan såg överlag helt perfekt ut. 

Jag kan fortfarande inte förstå att allting är bra med Edith och att hon är precis som alla andra friska barn. Jag var så säker på att hon skulle vara sjuk när hon föddes efter alla mediciner. Jag är så oerhört tacksam att hon är frisk och stark. Jag kan inte förstå att hon är min bebis. Min helt friska bebis. Jag måste inse att hon inte kommer att dö eller bli sjuk. Hon har inga som helst fel och mår hur bra som helst. Det är dags att börja njuta av det nu!


Edith med sin favoritleksak förra veckan:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar