torsdag 16 maj 2013

820. When you feel so tired but you can't sleep.

Hallå, idag har jag och Per varit upp på psykiatrin och träffat psykoteurepeten och psykläkaren. Och jag är numera sjukskriven. 

Till att börja med så är jag sjukskriven 100% i fyra veckor, sedan 50% i två veckor och sedan 15% i en vecka och sedan har Per semester i sex veckor så då är han ju hemma 100% ändå.

Jag har ju varit tjurig nu i 9veckor sedan Edith kom och vägrat sjukskriva mig. Dels på grund av att våran ekonomi kommer att påverkas till det sämre men också för att jag känt mig som världens förlorare som behöver sjukskrivas för att jag blivit mamma. Men så är det ju faktiskt inte alls. 

Jag har nu blivit sjukskriven därför att jag har haft en mardrömsgraviditet och en förlossning som var så fruktansvärd att jag känner mig helt förstörd. 

Direkt efter förlossningen förstod inte jag att jag mådde dåligt. Jag hade ju slutat kräkas och allt skulle nu bli bra. Så jag ignorerade alla känslor jag hade inför allt jag hade varit med om. Och sedan så fick Edith RS och skena. Allt blev totalt kalabalik och jag tappade bort mig själv på vägen.

Nu när allting äntligen lugnat ner sig så har min värld rasat samman och det har inget att göra med mitt psyke på det sättet som vissa verkar tro. 

Jag har gått igenom något oerhört jobbigt och påfrestande och nu är jag trött. När man är trött så blir man utmattad och ledsen. När man väl har nått dit så tappar man all ork. Då börjar man hoppa över måltider och att ta hand om sig själv detta resulterar i att man bara blir mer trött och ledsen.

Och det funkar ju inte att gå runt så. Så nu är jag sjukskriven så att Per ska kunna vara hemma och hjälpa mig så att jag överhuvudtaget kan få en chans att återhämta mig efter det senaste fruktansvärda jävla året. Det året som varit det värsta året i mitt liv har gjort mig trött psykiskt och fysiskt. 
Och det är allt. Inget annat. 

Detta har inget att göra med mina kontrollbehov, tillitsproblem eller min sociala fobi. Så ni som tänker att den här sjukskrivningen var väntad eftersom jag redan hade problem ni har ingen aning om vad ni pratar om. 

Jag skulle vilja se hur bra ni hade tagit att ha magsjuka och en värk som nästan sliter sönder dig innifrån i 40veckor för att sedan plågas i värkar utan resultat och sedan slutligen bli akut snittad.

Jag tror snarare att jag har mina tidigare psykiska problem att tacka för att jag tog den här graviditeten så pass bra som jag ändå faktiskt gjorde. Många hade nog brutit ihop tidigare. 

Så de kommande veckorna ska jag nu fokusera på att sova, vila upp mig, ta hand om Edith i lugn och ro med hjälp av Per och bara göra saker som gör mig glad. Och förhoppningsvis så kommer jag må bättre innan jag vet ordet av.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar