onsdag 27 mars 2013

801.

Hallå, jag ligger i soffan och har ont. Jag är alldeles svullen runt snittet och kan nog konstatera att det är dags att lyssna på läkaren och lugna ner mig lite. Han sa att jag skulle vila i en månad. Jag vilade i de fem dagarna jag var inlagd på BB. Eller okej det var väl att ta i, men jag har inte vilat så som jag ska här hemma. Varje dag har jag ränt på stan eller tagit en promenad eller ränt runt och liknande. De senaste dagarna har det gjort ont och nu hjälper knappt alvedon emot värken. Som sagt, dags att lugna ner sig lite.

Men eftersom jag inte mår illa eller kräks längre så känns det ju som att jag mår bra. I jämförelse med hur jag mådde innan. Nåväl det är bara att inse att jag inte mår så bra som jag tror och lugna ner mig och låta kroppen läka ordentligt innan jag sätter igång. 


Men det är så svårt att sitta still och ta det lugnt. Jag har ju gjort det i tio månader liksom. Och så vill jag så gärna börja tappa gravidkilona och gå tillbaka till att bli smal igen. 

Just nu är jag så fruktansvärt missnöjd med min kropp att jag bara vill spy när jag ser mig själv i spegeln.
Så därför försöker jag undvika att se mig själv i spegeln. 

Jag gick ju upp 23kilo under graviditeten. Jag har nu gått ner tretton kilo och har tio kilo kvar tills jag väger lika mycket som jag gjorde innan grav. 

Dock så behöver jag inte gå ner tio kilo till eftersom jag vägde lite för lite förut. Men 7kilo till hade jag inte haft något emot att tappa. 
Jag är bara så sjukt frustrerad. Det har gått tre veckor och jag känner mig fortfarande stor som ett jävla hus. Jag väger 61kilo nu och det är en jävla massa övervikt på en så kort tjej som jag. 

Detta ger mig verkligen ångest. Jag vill inte vara tjock. Men allting har sin tid och jag får hoppas att så fort jag får börja träna igen att kilona försvinner med det. 


Och jag har ju faktiskt fått en Edith! Men ändå, lite jobbigt är det då man kollar sig själv i spegeln och bara vill spy på det man ser. 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar