torsdag 28 februari 2013

796.

Jag kom att tänka på hur lyckligt lottad jag verkligen är idag. 
Något jag märkt av under den här graviditeten då den varit så jobbig är att det finns många fina människor i min närhet som ställt upp för mig och gjort allt det dåliga lite lättare. 

 
Det kan ha varit att få skjuts, eller att få hjälp att handla eftersom jag inte får handla själv, ibland har det varit ett besök på sjukhuset eller ett värmande telefonsamtal eller kanske ett stärkande sms. 
En kram, eller att helt enkelt få mig på andra tankar genom att prata om något helt annat än just hur dåligt jag mår. Ja det kan ha varit vad somhelst, men framför allt ett enormt stöd. 

Jag har ju Per här hemma som har varit min klippa och mitt allt, utan honom hade jag nog varit död nu. Så känns det åtminstone. Sen så har jag ju min älskade lilla kattskatt Safari som är ett helt fantastiskt stöd även om hon bara är en liten katt. 

Men nog om dem, jag har ju redan beskrivit hur mycket de betyder för mig hundratals gånger. 
Idag vill jag ge en liten rad åt alla andra i min närhet som betyder väldigt mycket för mig och som jag känner har hjälpt mig att orka mig igenom den här mardrömsupplevelsen till graviditet. 


Till att börja med så har jag en helt fantastisk mamma som svarar i telefon närsomhelst på dygnet och som alltid försöker att stötta mig på det bästa sättet hon kan när man bor över hundra mil bort. 
Ibland så har hon pratat med mig flera gånger under dagen och hon tröttnar inte på att jag är orolig och ringer, hon tröstar mig istället. Hon har torkat mina tårar genom med sina värmande ord genom telefonen under hela graviditeten. Hon har varit där för mig som bara en mamma kan vara där.

Lasse min bonuspappa är också en person som gett mig så mycket även fast han bor över hundra mil bort. Han brukar ringa och kolla hur läget är lite nu och då. Han kan prata med mig i timmar och han får allt att kännas lite bättre. Han låter mig vara arg och bitter och han lyssnar då jag känner för att klaga utan att döma mig. 

Jag har haft lyckan att få en helt underbar svärmor som har blivit lite som en bonusmamma för mig. Henne vänder jag mig till när jag vill ha stöd, när allting känns orättvist och dödsjobbigt och hon ger mig då kloka råd och raka svar. Hon ringer för att kolla hur jag mår men jag vet att jag lika gärna kan ringa till henne om jag vill prata.

Sen så har vi Anna. Min fina kusin och en av mina allra bästa vänner. Hon är den där personen jag kan höra av mig till vad det än gäller. Jag kan åka hem till henne om det känns tungt att vara ensam och hon både lyssnar och ger mig råd. Men framför allt så får hon mig att tänka på annat. Vill jag inte tänka på hur jobbigt allting är så ringer jag till henne. Jag har alltid roligt när jag är med Anna. Men även om vi kan ha jätteroligt tillsammans och hon får mig att tänka på annat så kan jag lika gärna vända mig till henne ifall jag inte vill tänka på annat. Jag kan också ringa till henne för att det känns jobbigt. 

Emelie är den som alltid lyckas ringa när jag mår skitdåligt och är lite nere. Hon kan sedan dyka upp fem minuter senare och få mig att skratta och ha roligt även om jag egentligen inte orkar. Hon har många gånger hjälpt mig med att handla när Per inte kan. Hon hjälper mig att bära kassar och styra vagnar och orka med vardagsbestyren. 

Sedan så har jag även andra fina vänner och familjemedlemmar som ställt upp för mig under dessa månader. Men jag kände att jag ville att ni här ovan ska få veta vad ni betyder för mig och att ni faktiskt också hjälpt mig att klara av den här graviditeten även om ni kanske inte är medvetna om det. Jag är så tacksam över allt stöd ni skänkt mig. Jag skulle utan att tveka ställa upp på samma sätt för var och en av er. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar