torsdag 28 februari 2013

795.

Hallå, jag är strax påväg till psykoterapeuten men tänkte först skriva av mig lite.
Inatt har jag haft världens mensvärkar men inte mer än så. Jag är så sjukt frustrerad över att jag ena dagen har förvärkar som gör så ont att jag tror att hon ska ploppa ut där och då för att nästa dag ha mensvärkar bara. Nu får det hända nått på riktigt snart! Jag är dock tacksam över att jag får sådär jätteont lite nu och då, för om man inte får ont så händer det inget. Det är bara så jobbigt när det inte händer något mer.  
Jag lär ju ha världens mest tränade livmoder vid det här laget som har gått runt med dessa kraftiga förvärkar i flera veckor. 

Varje gång sammandragningarna och trycket nedåt börjar göra så där helvetiskt ont och man inte kan sitta eller ligga ner och man inte vet vad man ska göra av sig själv riktigt så blir jag så glad, tills det avtar efter några timmar igen, då sjunker humöret lika snabbt. 


Nu är det bara 3 dagar kvar till beräknat datum, 277 av 280 dagar. Här hemma är allt så klart som det kan bli, det enda som saknas till barnrummet är en sänghimmel och en text till väggen. Annars har vi allt ordnat, vilket vi haft ett rätt så bra tag. Vi går som bara runt här hemma och väntar på att hon ska komma ut till oss så att vi äntligen får träffa henne. Men något vi är säkra på är iallafall att om två veckor så är hon garanterat här. Då har vi henne äntligen i våra armar.

Jag längtar så oerhört mycket tills jag får se henne ligga i famnen på Per. Det är nog det jag ser framemot mest just nu! 


Nej nu måste jag skynda mig om jag ska hinna i tid. Det tar ju en stund att göra saker när man är halvt invalid.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar