onsdag 27 februari 2013

794.

Hallå, jag är nyss hemkommen från specmödra och senaste bedömningstiden. 
Idag kunde vi konstatera att sammandragningarna fortfarande kommer med jämna mellanrum fast oregelbundet och att bebis mår prima ballerina där inne i magen.

Dock har inte så mycket mer hänt på öppningsfronten mer än att jag blivit mjukare. Läkaren gjorde en rejäl hinnsvepning idag också. Det gjorde knappt ont denna gången jämfört med förra gången så det tyder ju på något hoppas jag. Hon försökte åtminstone muntra upp mig och säga att det var jättepositivt. Vi fick en ny bedömningstid till början av nästa vecka och jag ville bara lägga mig ner på golvet och dö när jag fick tiden. Två dagar efter beräknat datum.

Det känns ju sådär. Men idag så lovade läkaren mig att jag inte kommer att behöva gå till vecka 42. Det gav hon mig sitt ord på. Hon sa också att nästa vecka eftersom jag kommer att vara i vecka 40+  att det blivit dags att diskutera en riktig igångsättning om inget mer hänt eller om hon et tu tre inte har tittat ut redan.  Läkaren tror att när förlossningen väl sätter igång att den kommer att sätta igång fort och med dunder och brak eftersom jag redan har så mycket förvärkar och att jag redan gjort så pass mycket av öppningsarbetet.


Nog om det här nu. 

Så hur gick natten för mig nu då?
Jo den gick fruktansvärt dåligt. Igårkväll så hade jag förvärkarna från helvetet. Per var säker på att lilltösen var påväg ut men jag förstod att hon inte skulle komma. Hon verkar ju aldrig vilja dyka upp liksom. 

Iallafall så mätte värkarna fem minuter emellan  och varade i ca 60sek till en och en halvminut i ungefär två timmar för att sedan avta någorlunda så att jag fick sova lite under natten. 
Men större delen av kvällen stod jag lutad över en pilatesboll och andades genom smärtan.
En väldigt varm dusch hjälpte också till att ta av udden på smärtan lite. När det gjorde så ont att jag bara ville slå ner någon så stod Per bakom mig och höll upp magen när jag stod över pilatesbollen och det var så skönt. 

Resten av natten hade jag endast ett konstant tryck nedåt som inte blev värre eller så utan stannade på samma nivå och såklart dessa nedrans mensvärkar som jag bara vill kräkas på. Sammandragningar som gör ont har jag ju dygnet runt känns det som numera.   

Nu är jag trött och har ont. Vilket är bra, jag vill ha ont. Jag vill ha den där dödssmärtan alla pratar om. Nu får det vara nog med det här halvdana lidandet. Give me the real deal. 
Hoppas att hinnsvepningen rörde om lite i grytan också. Det var ju som sagt en rätt så rejäl sådan.


Jag hade tagit en promenad om det inte vore för att jag inte kan gå på foten. Jag har fått senadrag i foten som tydligen är pga av att jag är svullen såhär på slutet, vilket resulterar i att jag inte kan gå på den och inte har kunnat gå på den sedan igår förmiddag. Haltar mig vankande framåt med min stora kula och måste se allmänt dum ut. Jag har ju haft problem i händerna de senaste veckorna också. Kan knappt hålla i någonting och så har jag ständig värk i alla fingerleder. Karptunnelsyndrom tror jag visst det kallas. Ännu en sak som försvinner när bebis kommit ut. 

Nej jag får helt enkelt gå och sätta mig på pilatesbollen och vänta på bättre tider.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar