tisdag 26 februari 2013

793.

Jag kunde visst inte sova. Jag har för ont för att sova, men ändå inte tillräckligt ont för att ringa in till förlossningen. Om det fortsätter såhär under dagen och framåt kvällen så vettetusan om jag inte måste överväga att åka in till fölossningen och få en sovdos ändå. De har ju sagt till mig att jag får komma in och sova där närhelst jag känner att jag behöver det eftersom sömnen är väldigt viktig. 

Men vi får väl se. Tjurig som jag är så går jag runt här hemma i någon slags halvdvala och småsover lite nu och då under dygnet de stunder jag får sova. Och det är en ytlig sömn som jag vaknar upp ur för minsta lilla. Jag tror på riktigt att en människa kan bli galen av sömnbrist. Jag känner mig inte riktigt frisk. Jaja, vi får väl se hur det går under dagen och sen avgöra ifall jag ska åka in eller inte. Men det vore ju sannerligen skönt att få sova en natt. 

Gudars vad skönt det ska bli när lilltösen är ute och allt återgår till det normala. 
Med det normala menar jag att kräkningarna och illamåendet, värken och foglossningarna kommer att försvinna. Att jag kommer att kunna sova igen. Kanske inte hela natten igenom eftersom vi kommer att ha en liten bebis här hemma. Men ändå, jag kommer förhoppningsvis att kunna sova djupt och på riktigt när jag väl sover. Vilken dröm detta låter som, jag hoppas verkligen att detta kommer ske och att det inte kommer att vara såhär för alltid. 
Snart kanske jag får må bra igen och känna mig som att jag faktiskt är frisk och 24år och inte och som om jag vore döende och 85år.


Vet inte om det är för att jag mår så dåligt av olika anledningar eller om det bara är så men jag ser verkligen framemot förlossningen och allt vad det innebär. Det kan ju omöjligt vara värre än vad dessa nio månader har varit. 
Det kommer säkerligen att göra mer ont och det kan ju hända en hel del saker under förlossning, men ändå det varar ju inte i nio månader. Det är högst någon dag av intensiv smärta och sen är det över. 

Jag och Per har taggat upp lite inför förlossningen genom att kolla på finaste en unge i minuten. Herregud vad jag gråter när jag ser det programmet, allt är bara så fint på något sätt.
Tänk att vi snart ska få uppleva detta livets mirakel. Så häftigt att jag ska få uppleva känslan av att föda barn precis som miljarder andra kvinnor har fått göra genom alla tider. 

Nej nu ska jag försöka få något gjort här hemma eftersom jag ändå inte kan sova.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar