lördag 9 februari 2013

783.

God morgon, jag ligger fortfarande i sängen och myser med katten. Har ätit en skål hallon till frukost och funderar nu på om jag törs ställa mig upp och börja dagen eller om jag måste vila lite till så att jag inte kräks. 

Idag är det viktigt att vila upp mig och behålla maten förstår ni! Jag ska nämligen till Emelie ikväll då hon har fyllt år och det här blir kanske sista gången med gänget innan lilla bebben ploppar ut och då vill man ju vara på topp! 


Igår var Peran ledig och vi gjorde ingenting på hela dagen. Vi bara låg på soffan och tittade på Glee. Eller ja vi for på Coop och handlade en snabbis. På Coop höll jag på att spy i butiken så där fick vi skynda oss och när vi kom hem igen så var det till att ligga i soffan med en kräkpåse och ringa upp på specmödra och be om mer Zofran eftersom det tar slut så himla fort när jag mår såhär jätteilla.

Roligt att ringa dit upp när dom säger men hej jennie, hur går det för dig egentligen. Samma sak på förlossningen. Alla verkar veta vem jag är då jag varit där och träffat dem så mycket. Känner mig som världens mest jobbiga och dryga patient som ringer hela tiden och blir inlagd titt som tätt och får komma på besök lite nu och då. 

Me som min psykoteurapet säger, de jobbar faktiskt för att hjälpa patienter och de är ju dom som vill att jag ska komma in så jag ska absolut inte känna mig ivägen. Men det blir ju lite så ändå. 

Jag tänker att de tänker att nu kommer den här dryga tjejen som mår så illa tillbaka igen, herregud kan hon aldrig bara stanna hemma. Jag känner mig alltid så dum och ivägen när jag kommer in. Ber om ursäkt för att jag kommit in igen ett antal gånger och frågar om dom inte har något bättre för sig än att hjälpa mig. Jag får dåligt samvete för att jag är så himla besvärlig. 
Men snart är det slut på detta eviga rännande ut och in på sjukan och allt tjat och gråt om hur jobbigt allt är för snart är hon äntligen ute ur min kropp och då kanske jag får må bra igen. 

Jag har hört att de flesta som mår så här dåligt har mått bra igen inom tre dagar efter förlossning. Jag håller tummarna för att detta även gäller mig. Det kommer nog att krävas en hel del tålamod och psykisk styrka att lära mig att äta och göra allt jag kräkts av igen men tillslut så.

T.ex. potatis, färs, qourn, tacos, att borsta tänderna, tomater, gurka, tunnbröd, nypon soppa, blåbärssoppa, saftsoppa, saft, piggelin, youghurt, kräm, makaroner,  morötter, mjölk, creme fraiche, äppeljuice, vissa typer av vanilj, parfym, hårspray(Pers), Per och katten. Ja jag mår illa när Per eller katten ligger för nära mig och det har hänt att jag kräks för att de är för nära. Tur att jag har en vilja av stål och den bästa hjälpen en tös kan ha uppe på psykiatrin för det här kan bli tufft.  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar