lördag 2 februari 2013

778.

Hej, idag började morgonen så lugnt och fint. Per hade skivat en massa ananas till mig som är min senaste craving, mums! Jag låg i sängen och väntade på att Per skulle göra klart sin frukost så att vi kunde kolla på Chuck och äta ihop. Helt plötsligt känner jag hur det rinner ur munnen på mig. 

Det tar mig ungefär två sekunder innan jag inser att det är blod som forsar.
Det öser blod ur munnen på mig och jag hatar, avskyr, äcklas något groteskt av blodsmak i munnen så jag börjar givetvis spy en massa. Springer upp ur sängen och in på toan. Spyr i och spottar i en påse för att sedan luta mig över toaletten så fort jag kommer in dit. Per försöker fråga vart blodet kommer ifrån men jag bara spyr och spyr. Det blir alldeles rött i toaletten. 

Tillslut slutar det nästan att blöda och jag börjar skratta och säger att det kommer från munnen och inte från magen. Vilken start på dagen alltså. Hela situationen var så äcklig och knäpp att jag inte kunde låta bli att skratta åt det hela. 
Efter att ha sköljt munnen med isvatten lugnar blödningen ner sig och vi kan gå och äta frukost.  




Annars då. Två kvällar i rad har jag haft enorma sammandragningar samt grotesk mensvärk. 
Om det fortsätter såhär så kanske det drar igång snart! Vi får hoppas på det iaf, drygt att gå runt med detta.  
Jag skulle t.ex. på östra(och köpa ananas) igårkväll och fick stanna med jämna mellanrum och greppa tag i magen för att kunna ta smärtan och andas några djupa andetag innan jag kunde gå vidare. Fick mig en och en annan blick där inne, men vad ska man egentligen göra när allt man har på hjärnan är ananas.

Ja just jag var ju hos barnmorskan igår också som tycker att min mage är helt galet stor och rund. Hon förstår inte heller vart dessa 20kilon kan ha gömt sig. Hon var tvungen att rakt kolla så att vågen stämmer. Vilket den såklart gjorde. 
Förra veckan mätte min mage 33cm och en vecka senare mäter den 36cm. Galet vad det ökar nu såhär på slutet. Bebis har också fixerat huvudet och ligger numera så långt ner man kan komma utan att titta ut! Skönt att veta att det är klart:)

Bjuder på en gammal bild av mig från i somras. Jag och Per hade nyss fått reda på att vi var gravida här. Förväntansfull och så himla fylld av lycka och kärlek. Det blev inte den överdrivet bästa sommaren eftersom jag mådde så groteskt illa men det tar vi igen till sommaren! Då har vi dessutom en bebis så det kan ju inte bli bättre:)
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar