lördag 29 december 2012

761.

Hallå, hoppet har totalt runnit av mig igen. Igår började jag kräkas. Igen. Jag trodde att det hade gett med sig äntligen. Jag kan inte med ord förklara hur jobbigt det är att vara gravid. Jag är så besviken på mig själv som känner så men jag trodde verkligen inte att det skulle vara såhär. Jag hade väl romantiserat drömmen om att vara gravid, vilket jag tror att många gör. En rund liten kula och glänsande hy med tindrande ögon fulla av förväntan. 

Det är inte så jävla lätt att glänsa och vara vacker när man mår skit och kräks och spyr och mår illa av att överhuvudtaget bara vara vaken. För att inte tala om ryggvärken och fogvärken som känns ungefär som att någon försöker slita isär mig i två delar.

Jag sa till Per innan jag blev gravid att när vi blir gravida ska jag klä mig lika snyggt som vanlig, sminka mig och må bra även fast jag är gravid, jag ska glänsa och inte förfalla. Jag förstod inte varför kvinnor lät sig förfalla bara för att de var gravida. Hallå hur jobbigt är det att ta på sig lite mascara liksom? 
Jo det är jävligt jobbigt när man mår skit. Jag gråter ju ändå bara bort sminket jag kletar på mig när jag spyr eller gråter av ren utmattning som jag gör minst en gång om dagen. So whats the point?

Här sitter jag alltså nu i fördärvet, i ett par sletna gamla mammajeans helt likblek i ansiktet och helt utan ork.
Jag orkar inte bry mig om nånting annat än att fokusera på att det snart faktiskt är över. Jag bryr mig inte om ifall jag ser ut som en glänsande ubersnygg mom to be, för jag mår faktiskt skit. 

Jag har alltid menat på att det tar lika lång tid att ta på sig något snyggt som något fult och aldrig förstått mig på folk som inte verkar bry sig om vad de har på sig. Och här sitter jag nu, lika grå som alla andra. 

Stor som ett hus med en sisådär arton kilos övervikt och vill bara slå sönder varenda jävla spegel i lägenheten. Men för att orka slå sönder en spegel behöver man ha ork och energi och det har ju inte jag. 

Nånting annat som gör mig upprörd är när människor skämtar och säger att de hoppas att jag går över tiden. Hur kan man hoppas att en människa som mår så dåligt, har så ont och kräks så mycket ska gå över tiden. Det är ju rent ut sagt jätte elakt. 
Vill ni att jag ska må dåligt och lida ännu längre? Har jag inte mått tillräckligt dåligt under de här månaderna tycker ni? 
Nämen visst jag hoppas också på det, så att jag får spy och må skit i några veckor till. Snarare får man väl hoppas att det går fort för mig så att jag kan få börja må bra igen. Nej nu måste jag gå och lägga mig ner innan jag spyr..  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar