onsdag 21 november 2012

752. Hyperemesis gravidarum.

God morgon, eller god och god. Jag har legat och kaskadspytt såhär under morgonkvisten. Nu är jag helt tom på både föda och energi, så det blir till att ligga i sängen ett tag till och hoppas på att tabletten inte kommer upp så att jag kan få i mig någon mat idag.

Jag tänkte att jag ska berätta lite mer om mitt illamående som ni vid det här laget kanske förstått är rätt så illa. 
Redan i vecka 4 började jag kräkas och har gjort det regelbundet sedan dess. I vecka fem började jag ju med tabletter men fortsatte att kräkas extremt mycket. Så efter att ha prövat på både lergian comp och primperan utan effekt så fick jag tillslut det jag äter nu. Ondantestron teva eller zofran som det också heter. Men det fick jag inte förens jag varit inlagd några gånger eftersom det är den absolut sista medicinen man vill ge till gravida. I alla fall så är jag tacksam över dessa tabletter då de hjälper mig att klara av att vara hemma och att få behålla mat. Utan tabletterna hade jag varit inlagd betydligt mer än vad jag varit. Jag är glad att de hjälpt mig, och jag är oerhört tacksam över att jag bara varit inlagd fyra gånger. Sen har jag ju varit in och fått dropp över dagen men då har man ju iallafall turen at å åka hem igen samma dag. Det finns kvinnor som mer eller mindre bor på sjukhuset under graviditeten. 

Iallafall så har jag googlat fram lite fakta om mitt tillstånd och tänkte att jag kopierar det rakt av för att klargöra lite bättre vad mitt illamående egentligen är ur ett mer faktamässigt och medicinskt perspektiv.

Vad är hyperemesis gravidarum?

Hyperemesis gravidarum betyder "extrema kräkningar under graviditeten". Hyperemesis börjar tidigt, vanligtvis innan femte graviditetsveckan. Det kan börja klinga av kring vecka 16 och upphör oftast kring vecka 20. Ibland fortsätter det till vecka 22 och kan ibland vara hela graviditeten. Tursamt nog är detta ovanligt, särskilt om man söker hjälp i ett tidigt skede.

Hyperemesis är inte sällsynt. Det uppstår i ungefär 0,5 till 2% av alla graviditeter och är den vanligaste orsaken att kvinnor behöver vårdas på sjukhus i graviditetens början, vanligtvis på grund av vätskebrist och uttorkning.

Är detta graviditetsillamående eller hyperemesis?

Hyperemesis är det troligaste om du kräks flera gånger om dagen, inte kan äta eller dricka utan att kräkas och du går ner i vikt. De vanliga åtgärderna har inte hjälpt och du har svårt att orka med ditt vanliga liv.

Det finns dock inga enkla medicinska definitioner av hyperemesis. En del läkare ställer bara denna diagnos om man går förlorar minst 3kg eller 5-10% av den kroppsvikt man hade innan graviditeten och ibland väntar de tills kvinnan får vätskebrist.

Även om du inte går ner i vikt och din barnmorska eller läkare inte tycker att ditt tillstånd är oroande, kan du eventuellt få hjälp mot graviditetsillamående. Behandling som sätts in tidigt kan förebygga hyperemesis, men ibland kan det vara svårt att få hjälp .

Om besvären börjar efter nionde graviditetsveckan eller om du har feber eller ont, kan det finnas andra orsaker, som matsmältningsbesvär, magsjuka, magsår, urinvägsinfektion, sköldkörtelsjukdom eller diabetes.

Effekterna av hyperemesis

Hyperemesis tar över ditt liv, gör dig utmattad, deprimerad och gör det svårt eller omöjligt att njuta av graviditeten. Relationer kan bli lidande, man kan känna dig isolerad och dra sig undan, vilket i sin tur kan leda till att partnern känner sig undanstött .

Det kan vara svårt att ta hand om sig själv eller sin familj i veckor eller månader – enkla saker som att ta en dusch, köra bil eller handla mat kan vara omöjligt tidvis.

Effekterna av hyperemesis kan vara långvariga. Det kan göra att man inte ens kan tänka sig att skaffa ett barn till under en lång tid.

Vad orsakar det och vilken risk löper jag att få det?

Hyperemesis har funnits länge, men man vet ännu inte säkert vad som orsakar det. Precis som med graviditetsillamående handlar det förmodligen om flera faktorer, inklusive hormonförändringar. Men i motsats till graviditetsillamående – som är oförutsägbart – vet vi att vissa kvinnor oftare får hyperemesis.

Du löper större risk att drabbas av hyperemesis om du:

• Väntar tvillingar eller fler barn

• Om din egen mamma eller syster drabbats av detta

• Hade hyperemesis i en tidigare graviditet

• Har haft åksjuka eller migrän

• Har leversjukdom

• Har sköldkörtelproblem

Finns det några självhjälpsåtgärder?

• Sök professionell hjälp i ett tidigt skede och förklara hur dåligt du mår och att du vill ha hjälp.

• Be din partner, familj och vänner om hjälp och stöd – med matlagning, inköp, barnomsorg och hushållsarbete.

• Lyssna på vad din kropp säger, om du känner att det är något du särskilt vill eller inte vill äta. Undvik lukter och smaker som förvärrar illamåendet.

• Drick – vad du kan, när du kan. Pröva att suga på iskuber.

• Ät vad du orkar och kan – du kan komma ifatt med "bra" mat senare och ditt barn kommer att få den näring det behöver från din kropps depåer.

• Pröva självhjälpsåtgärder som B6-vitamin, ingefära och akupressur ("åksjukeband") i kombination med den behandling du bli rekommenderad av din läkare eller barnmorska.

• Vila så mycket du kan och känn dig inte skyldig – du är sjuk!

När bör jag söka hjälp från min barnmorska eller läkare?

Sök hjälp så tidigt du kan om du känner att det börjar påverka din tillvaro eller om du är orolig för din eller ditt barns hälsa.

Blod- och urinprov kan visa andra möjliga orsaker till ditt illamående och kan visa tecken på uttorkning och undernäring, som ketoner i urinen . Eventuellt föreslår man en ultraljudsundersökning för att kontrollera t ex om det finns möjlighet att det är en tvillinggraviditet.

Om du inte får behålla vätska är det viktigt att vara uppmärksam på tecken på vätskebrist, som mycket liten mängd urin eller mycket mörkt gul urin. Om du nyper tag i huden på handryggen och den inte snabbt återgår när du släpper bör du söka läkarhjälp .
Andra tecken som inte ska ignoreras inkluderar buksmärtor och blödningar, synstörningar, huvudvärk, yrsel, förvirring, och blod eller galla i kräkningarna.

Även om din läkare inte genast erbjuder behandling, så bör du hållas under uppsikt för tecken på uttorkning och svält och för ovanliga komplikationer av graviditetsillamående som Wernickes encefalopati. Denna ovanliga störning av hjärnan – orsakad av undernäring – går att förebygga och behandla med vitamin B1 (tiamin).

Hur behandlar man hyperemesis?

Man kan medicinera mot långvarigt eller allvarligt illamående, även om många läkare undviker det. Det finns säkra och effektiva mediciner mot illamående, men eventuellt erbjuds du dem inte förrän du vårdats på sjukhus.

Om du varken får behålla mat eller vätska, är det förmodligen också svårt att svälja och behålla tabletter. Vissa mediciner mot illamående kan ges som suppositorier i ändtarmen, eller i en form som kan lösas upp mellan tandköttet och läpparna, eller som kan injiceras.

Det kan bli nödvändigt att pröva sig fram till en form av medicinering som hjälper dig. Antihistaminer ges vanligtvis först, eftersom de har bäst dokumentation för säkerhet under graviditeten. Om dessa inte hjälper, finns det andra preparat. Även kortikosteroider ges ibland mot hyperemesis.

Om du inte kan äta eller dricka och fortsätter gå ner i vikt kan du läggas in på sjukhus för uppvätskning med intravenöst dropp eller sondmatning. Men sjukhusvård för hyperemesis är inte oundvikligt.

Vad händer på sjukhuset?

Om medicinering inte hjälper och du blir uttorkad och undernärd, kan du läggas in på sjukhus för vård..

På sjukhuset kan man ge dropp för att ersätta vätskeförlusten, vitaminer och mineraler. Man kan också tillsätta medicin mot illamåendet i droppet.

En mycket sällsynt åtgärd är att ge artificiell näringstillförsel genom tub i hals eller bröst..

En del kvinnor måste ligga på sjukhus flera gånger under graviditeten, men tidig behandling och övervakning kan minska behovet av detta.

Kommer illamåendet eller behandlingen att skada mitt barn?

Kräkningarna skadar inte ditt barn – faktum är att du löper mindre risk att få missfall om du har graviditetsillamående. Ditt barn föds kanske ed lite lägre födelsevikt, men kommer snabbt ikapp.

Alla mediciner bör användas med största försiktighet under graviditeten, men mediciner som ges mot illamående har bra säkerhetsdokumentation och det är mycket osannolikt att de skulle skada ditt barn.

Var kan jag få hjälp och stöd?

Kvinnor som lider av hyperemesis har ofta svårt att bli tagna på allvar. Många möter fortfarande den gammalmodiga attityden att det är en fråga om inställning till graviditeten. De som lider av det säger ofta att den bästa behandling de möter är att bli trodda.

Om du haft hyperemesis tidigare, så finns det saker du kan göra för att vara bättre förberedd nästa gång.

Detta beskriver precis vad det är jag lider av. Och vad läkare såklart berättat för mig att jag lider av. Jag är glad att jag har haft sjukvård som trott på mitt illamående och gett mig det stöd och den behandling jag behöver. 
Även om vägen till rätt behandling varit lång och jobbig. På många forum där ute verkar det som om gravida med det här illamåendet har svårt att bli trodda. Jag har känt att jag har varit förstådd mer eller mindre från första början, och tycker att läkare och barnmorskor är duktiga på att följa upp hur det går för mig nu. 
Det är fruktansvärt jobbigt att må så här illa och i perioder har jag varit mer död än levande. 

En period under graviditeten, jag tror det var runt vecka 12-16 så kunde jag i princip inte göra något själv. Jag var för svag och för uttorkad för att orka resa mig upp. 
Sen så kräktes jag ju dygnet runt och kunde inte röra mig utan att spy. Per fick bära mig till toaletten, han fick duscha mig, mata mig, tömma spyhinken flera gånger om dagen, handla, laga all mat, sköta hushållet och ta hand om katten + att han jobbade heltid på det. 
Jag låg mest bara på en madrass i vardagsrummet och yrade och kräktes och grät om vartannat. Bortsett från när jag var inlagd eller in för dropp då. Värsta veckorna i mitt liv, helt klart.

Men tack gode gud så har jag haft Per som tagit mig igenom allt det här, utan honom vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Jag hade nog dött på mina lilla madrass. Jag älskar dig så mycket!

Om man jämför med den perioden så har jag det betydligt mycket lindrigare nu. Jag kräks fortfarande flera gånger i veckan trots tabletten. Men tack vare tabletten så kan jag äta, jag kan duscha, jag kan gå själv, jag kan tom åka på affären själv. Har jag en bra dag kan jag vara ute en liten längre stund. 
De dåliga dagarna är nu begränsade och inte konstant hela tiden. Och med dåliga dagar menar jag då jag kräks hela tiden och inte kan stå på mina egna ben. 

En vanlig dag för mig nu innebär att jag kräks, att jag mår illa dygnet runt och att jag har konstant värk i rygg och fogar. Det är oerhört påfrestande och jag gråter och klagar över hur jobbigt allting är varje dag, men på något sätt större delen av dagen så har jag accpeterat att det är såhär det är nu. 

Jag kommer inte ihåg när jag mådde bra sist eller när jag åt något och inte mådde illa. När jag inte mådde illa överhuvudtaget. Jag kommer inte ihåg hur det är att inte kräkas. Illamående kräkningar och värk är något jag lever med varje dag just nu och det är något som jag tar för givet. 
Vissa dagar är jag rädd att det aldrig ska försvinna, att jag ska må såhär för alltid och andra dagar så förstår jag att när bebis är ute så kommer allt att bli bra igen, jag kommer att kunna äta och röra på mig, leva igen. 

Nu är det bara 14veckor kvar. 14veckor kvar i denna misär sen så kommer förhoppningsvis alla de här problemen att försvinna. 
Och har jag klarat 26veckor hittills så är ju faktiskt 14veckor inget problem. Jobbigt och fruktansvärt ja, dödligt nej. 


Oj vilket monsterinlägg detta blev, men det känns skönt att skriva av sig. Lite som terapi för själen. 

Nu ska jag försöka att äta något igen.

1 kommentar:

  1. Alltså det är så vidrigt, jag tycker så synd om dig (och mig själv) att du var tvungen att genomlida det här. Men HERREGUD säger jag bara vilken underbar liten docka du fick för besväret, så söt att man får hål i tänderna! Tack för att du delade med dig av vad du gick igenom. Känner mig väldigt påverkad av din blogg överhuvudtaget, vi är lika gamla (jag är 880806, såg att du var 880608 på rul-bilden ;), jag har också fått diagnosen socialfobiker och har kämpat med depressioner sedan 12 års ålder. Är jätteorolig för att få förlossningsdepression så ska få gå till psyk nu för att förbereda mig på bästa sätt. Ska läsa igenom hela din blogg nu, så skönt att inte känna sig ensam i allt :).

    SvaraRadera