måndag 29 oktober 2012

743.

Hejsan, om det är någon kvar som läser den här bloggen så har ni kanske förstått att saker kommer till att ändras här inne. Jag kan inte låta bli att skriva av mig om allt som rör graviditeten. Och varför skulle jag låta bli? Det är ju den största delen i mitt liv just nu:)
Hursomhelst så kommer jag att fortsätta att skriva och lägga ut inlägg om kläder och hur jag ser ut för det är något jag tycker är väldigt roligt! Men det kommer att bli en hel del gravidsnack och långa texter om allt mellan himmel och jord som jag känner att jag vill skriva om här inne. En ny start här på thewalkingjen:)



Nu tänkte jag skriva om något som är väldigt jobbigt för mig. 

Och det handlar om mig kropp och vikt. Jag vet att man går upp i vikt under graviditeten men på de senaste två veckorna har jag gått upp flera kilon och det börjar att synas i ansiktet. 
Vart tog min kropp vägen? Jag har verkligen tappat allt. Och jag har fortfarande några månader kvar. 

Jag ser ut som en liten köttbulle i ansiktet, Per säger att det är gulligt eftersom jag är gravid. Det tycker inte jag.. Men jag får väl hoppas att alla de här kilona rinner av mig när bebis är ute! 
Och vad ska jag egentligen göra när jag inte får springa eller vara ute och gå för foglossningarna längre. Jag har ju en träningscykel som jag försöker cykla på men det blir inte direkt några spinningpass med det här konstanta illamåendet. En halvtimme om dagen är ungefär vad jag orkar med på cykeln just nu. Och ifall illamåendet nu ger med sig någon jävla gång så kommer jag definitivt att anstränga mig mer! 

En bebis är ju värt varenda kilo i världen såklart. Det är bara så svårt för mig att acceptera att jag blir större, jag har alltid varit en liten tjej och aldrig haft problem med viktuppgång eller något. Jag har aldrig tidigare i mitt liv vägt över 52kilo och nu väger jag över 60kg. 60jävla kilo!!!! Jag känner mig som en fet jävla säl.
Och det är rätt så länge kvar till 3e mars så jag kan ju tänka mig att jag inte kommer att bli mindre precis. Snart knappar jag väl in på 70sträcket om det ska fortsätta i den här takten. 
Det är omtumlande att se sig själv bli större för varje vecka och bara sitta här och acceptera det. 

Det är ju helt naturligt att gå upp i vikt och det är bra för förlossningen och inför amningen efteråt. Men ändå känns det så jävla jobbigt just nu. Jag är jätteglad över att vara gravid men halvt förstörd över att tänka på hur stor jag blivit och kommer att fortsätta att bli. Pjuuh vad jag blir trött av bry mig så mycket. Om tre månader sitter jag säkert och tänker tillbaka på hur liten jag var nu. Nu ska jag försöka att inte bry mig så mycket och acceptera att det är såhär det är just nu. Och så ska jag cykla, cykla tills jag inte bryr mig längre..

 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar