onsdag 31 oktober 2012

745.

Hallå, idag är en jävla skitdag. Jag har kräkts hela morgonen och det känns nästan som om jag har magkatarr?! Undra sa flundran om det kan vara möjligt. Jag orkar inte ringa in till barnmorskan heller känns som att jag ringer in dit var och varannan dag. Vi får avvakta och se, blir det värre så måste jag kolla om man kan göra något åt det. Inte konstigt ifall jag skulle ha magkatarr heller då jag spyr som en borstspindel.. 

Well well.Nu har jag ett matteprov att göra mig i ordning för.



måndag 29 oktober 2012

744.

Jacka/H&M  -  Tröja/JC  -  Skor/NewYorker  -  Halsband/BikBok  -  Jeans/Loppis

Hallå i stugorna, jag tänkte strax gå och lägga mig men först så tänkte jag visa vad jag haft på mig idag. Jag försöker att ha på mig snygga men bekväma tjockiskläder så att jag inte förfaller helt och hållet trots att kroppen gör det, hehe. Min stackars man gifte sig ju inte med en bondlurk för guds skull!

Jeansen köpte jag för 5kronor på loppis vilket var ett riktigt fynd då de är de perfekta gravidjeansen eftersom de är så mjuka och stretchiga. Nu ska vi sova, godnatt!

743.

Hejsan, om det är någon kvar som läser den här bloggen så har ni kanske förstått att saker kommer till att ändras här inne. Jag kan inte låta bli att skriva av mig om allt som rör graviditeten. Och varför skulle jag låta bli? Det är ju den största delen i mitt liv just nu:)
Hursomhelst så kommer jag att fortsätta att skriva och lägga ut inlägg om kläder och hur jag ser ut för det är något jag tycker är väldigt roligt! Men det kommer att bli en hel del gravidsnack och långa texter om allt mellan himmel och jord som jag känner att jag vill skriva om här inne. En ny start här på thewalkingjen:)



Nu tänkte jag skriva om något som är väldigt jobbigt för mig. 

Och det handlar om mig kropp och vikt. Jag vet att man går upp i vikt under graviditeten men på de senaste två veckorna har jag gått upp flera kilon och det börjar att synas i ansiktet. 
Vart tog min kropp vägen? Jag har verkligen tappat allt. Och jag har fortfarande några månader kvar. 

Jag ser ut som en liten köttbulle i ansiktet, Per säger att det är gulligt eftersom jag är gravid. Det tycker inte jag.. Men jag får väl hoppas att alla de här kilona rinner av mig när bebis är ute! 
Och vad ska jag egentligen göra när jag inte får springa eller vara ute och gå för foglossningarna längre. Jag har ju en träningscykel som jag försöker cykla på men det blir inte direkt några spinningpass med det här konstanta illamåendet. En halvtimme om dagen är ungefär vad jag orkar med på cykeln just nu. Och ifall illamåendet nu ger med sig någon jävla gång så kommer jag definitivt att anstränga mig mer! 

En bebis är ju värt varenda kilo i världen såklart. Det är bara så svårt för mig att acceptera att jag blir större, jag har alltid varit en liten tjej och aldrig haft problem med viktuppgång eller något. Jag har aldrig tidigare i mitt liv vägt över 52kilo och nu väger jag över 60kg. 60jävla kilo!!!! Jag känner mig som en fet jävla säl.
Och det är rätt så länge kvar till 3e mars så jag kan ju tänka mig att jag inte kommer att bli mindre precis. Snart knappar jag väl in på 70sträcket om det ska fortsätta i den här takten. 
Det är omtumlande att se sig själv bli större för varje vecka och bara sitta här och acceptera det. 

Det är ju helt naturligt att gå upp i vikt och det är bra för förlossningen och inför amningen efteråt. Men ändå känns det så jävla jobbigt just nu. Jag är jätteglad över att vara gravid men halvt förstörd över att tänka på hur stor jag blivit och kommer att fortsätta att bli. Pjuuh vad jag blir trött av bry mig så mycket. Om tre månader sitter jag säkert och tänker tillbaka på hur liten jag var nu. Nu ska jag försöka att inte bry mig så mycket och acceptera att det är såhär det är just nu. Och så ska jag cykla, cykla tills jag inte bryr mig längre..

 


 

742. ÄNTLIGEN!!!

Äntligen har vi internet igen! Efter över tre månader utan internet så känns det nästan overkligt att jag nu kan gå in på internet när jag vill, hur lyxigt som helst jue:) 

Nu över till något annat. Helgen har varit tung för min del. Jag går ju som sagt på zofran eftersom jag lider av extremt gravidillamående och nu tänkte jag att det var dags att försöka sluta med pillren och titta hur länge jag klarar av att vara utan dem. Två dagar utan tabletter klarade jag mig. Två dagar utan zofran är det längsta uppehållet jag haft på över 10veckor. Men imorse fick jag ta tablettten igen då jag legat vaken sedan tre inatt med en spypåse och illamående utan dess like. Utan tabletterna har det inte varit mycket till liv heller. Jag kan knappt äta något, jag tror att jag ska spy hela tiden och jag mår så groteskt illa att jag blir svimfärdig och yr av det. Men jag ska försöka att bara ta tabletterna varannan dag iallafall. Det känns ju inte särskilt hälsosamt att äta tabletter som det inte forskats något i. Å andra sidan så hade nog inte läkarna skrivit ut tabletterna ifall de trodde att de skulle vara farligt för våran lilla bebis där inne<3 br="br">

Herregud vilka tankar som snurrar runt i huvudet på mig. Inte bara vad gäller tabletterna. Jag tänker nästan alltid gravid eller bebisrelaterade tankar när jag sitter för mig själv.
 Det är barnvagnar och spjälsängar och föräldrapenning, inredning av barnrummet, detta jävla illamående och allt skit som kommer med det, förlossningtankar, namnval(som iof redan är klart), barnuppfostran, och tusen tankar till. 

Nej nu har jag klottrat ner tillräckligt mycket osammanhängande tankar här. Nu blir det vampire diaries och lite mango.

måndag 8 oktober 2012

741.




Klänning/H&M  -  Pälsväst/Ebay   -   Skor/Skopunkten


Såhär ser jag ut var och varannan dag nu för tiden. Jag orkar inte klä upp mig och sminka mig när jag spyr varje morgon och mår illa hela dagarna. Och med foglossningar som gör att det känns som att ryggen och höften ska gå av varje kväll så går jag nästan aldrig i snygga skor längre heller. Bara ibland när jag blir så jävla less på mina nike gympadojjor att jag vill spy. En kvinna behöver känna sig snygg ibland, och vill man vara fin får man lida lite pin. Inte för ofta bara så att foglossningarna blir värre:)

Jag försöker att helt enkelt anstränga mig tillräckligt mycket för att inte se ut som en total slacker men jag orkar för det mesta inte sminka mig och magen har börjat vara i vägen i mina vanliga kläder. Så jag har inte längre den där enorma garderoben att välja och vraka ur. Men kanske om jag slutar spy nån gång att jag orkar ha lite mer fantasi än vad jag har haft hitills. Den som lever får se!

740. All I want is you.

Hallå igen! För en vecka sedan så var jag och pälskling på ultraljud vilket var helt magiskt! Eftersom jag varit så dålig hela sommaren och hösten har jag redan gjort tre ultraljud men denna gången var det faktiskt något som såg ut som en bebis där inne. En väldigt rörlig liten sak som helt förtrollade både mig och Per. Vi fick också veta att bebisen ser frisk ut och att det inte verkar vara något fel vilket är lugnade för mina nerver då jag varit så nervös av alla mediciner jag ätit de senaste månaderna. De kan ju inte garantera ett friskt barn såklart men att få höra att allt såg bra och normalt ut där inne var tillräckligt för att lugna ner mig. 

Det enda problemet de kunde se vid ultraljudet var att moderkakan sitter alldeles för långt ner. Så i vecka 28 kommer de att göra ett nytt ultraljud för att kolla om den har flyttat upp sig eller ifall den fortfarande är för långt ner. Ifall det visar sig att moderkakan fortfarande är låg då så kommer vi att boka in ett kejsarsnitt. Men det är bara i ett av tjugo fall som det behövs så jag håller tummarna för att det ska gå till sig:)

Eftersom jag ville veta vilket kön barnet har fick vi veta det också. "Det är med största sannolikhet en tjej" var vad läkaren sa och då kollade hon från flera olika vinklar och påpekade att det syntes väldigt tydligt att det var en liten tös.  Så jag väljer att tro på henne och skulle fallet inte vara så, ja då välkomnar vi en liten pojke med öppna armar likaväl!

Här kommer de kanske finaste bilderna jag någonsin skådat, min och Pers alldeles egna lilla tjej:)