835.

Tänka sig att tiden gått så fort men ändå så sakta. För exakt ett år sedan idag så tog jag ett graviditetstest som visade ett streck. Jag trodde inte det var sant så jag tog ett till och ett till och sakta men säkert sjönk det in att det äntligen hade skett! 

Att bebisen vi väntat på och saknat i flera år äntligen skulle komma till oss. 

Det senaste året har för min del varit det mest påfrestande, uppgivna, utmattande, lyckligaste, underbaraste, mest omtumlande året jag någonsin upplevt. 


Kärleken som jag fått känna på det senaste året är den djupaste och ärligaste kärleken som kan upplevas. Och sorgen och rädslan likaså. 

Jag har gift mig med den mannen som på ett sätt räddade mig från mig själv och kärleken jag känner för honom, den kärleken är en sådan djup kärlek att jag inte riktigt kan sätta ord på den.

Det senaste året har Per varit mina armar och ben, mina tankar och min kraft. Han har varit luften jag andats och marken jag gått på. Han har ställt upp så otroligt mycket för mig. Jag har ingen aning om hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka för allt han har gjort för mig.

Han har hjälpt mig att äta när jag varit för svag för att lyfta en gaffel. Han har baddat min mun med vatten när jag inte klarat av att dricka något. Han har burit in mig i duschen och badat mig när jag haft spya över hela min kropp men mått alldeles för illa för att klara av att duscha bort det själv. Han har torkat mina tårar när jag varit helt uppgiven. Han har överöst mig med kärlek och kyssar även fast jag kräkts dygnet runt. Han har burit mig när jag inte klarat av att gå på grund av utmattning. Han har följt med mig på alla miljoner sjukhusbesök och inläggningar och sovit med mig på sjukhuset varenda gång. Ibland på rummet och ibland i korridorer. 

Han har varit mitt stöd och fått mig på andra tankar alla de gånger de tagit blodprover och gett mig dropp och sprutor. Han har hjälpt mig att tvinga i mig mat även fast det bara kommit upp igen. Han har sagt till mig att allting kommer att bli bra och att varken jag eller Edith skulle dö då jag själv hade tappat allt hopp. 

Han har också varit helt lugn genom alla svårigheter vi stött på. T.ex. när vi trodde att Edith skulle dö och jag fick åka ambulans in till akuten och förlossningen. Hela tiden kollade han mig i ögonen och sa att allt skulle bli bra. Samma sak på förlossningen. Han var mitt lugn och min trygghet även fast han egentligen aldrig varit så rädd som han var då. Både jag och han trodde för en stund att det var slutet för mig och Edith men han behöll lugnet bara för mig. 

Och efter att Edith väl hade kommit så har han tagit så mycket ansvar och hjälpt till så mycket med allt när jag har varit för ledsen och trött för att orka göra någonting överhuvudtaget. Han har följt med på alla psykologmöten och bvctider och mammagrupper. Han har varit där för både mig och Edith i både bra och dåliga stunder. Han har varit vaken på nätterna och sedan gått på jobbet på morgonen.

Han är den absolut bästa pappan och mannen i hela världen i mina ögon och jag älskar honom så otroligt mycket för allt han gjort för mig och Edith genom den här resan. 



Edith älskar jag också över allt annat. Hur kan man älska någon så fruktansvärt mycket att man nästan går sönder. Kärleken till min dotter är den absolut starkaste kärleken jag någonsin känt, det är nog också därför jag är så rädd att det ska hända henne något.

Sen att jag nu har hunnit bära Edtih-Lily i magen i 9månader och fått ha äran att dela mina dagar med henne i redan 3½månader det är så otroligt. Kärleken till min dotter som är så stark att jag inte själv kan förstå den. Jag har gått igenom ett helvete på jorden det senaste året och jag har nu klarat mig ett helt år. Och det kan bara bli bättre. Hela hösten och vintern har jag legat och gråtit och varit rädd att jag och Edith ska dö och nu är vi här ett år senare och lever. Trots alla motgångar och en fruktansvärt dålig start med Rs-virus och andningshjälp och allt vad det var. Nu är det dags att lägga det här året bakom sig. 

Och tänk om ett år till då kan våran lilla prinsessa prata och gå och då kommer allt det här kännas så långt bort.   

Edith-Lily, Maj Lindsaga är tillsammans med Per det absolut bästa som hade kunnat hända mig och jag är så lycklig och känner mig så ärad att just hon valt att vara min dotter. Hon är den finaste och snällaste dotter en mor kan ha och jag känner mig så hemsk som trots dessa underbara två personer i mitt liv mår så dåligt just nu. Men jag är helt säker på att jag med deras hjälp kommer att klara mig igenom det här. 

För ett år sedan hoppade jag upp och ner av lycka, jag grät glädjetårar och jag kommer ihåg att jag tänkte, äntligen börjar livet.

Aldrig kunde jag ana att det här året skulle vara så svårt då jag stod där och kollade på strecket på gravtestet. Men det spelar ingen roll hur svårt det har varit. Huvudsaken är att Edith är här och att vi alla mår bra och älskar varandra.

Nu har det första året på våran resa med Edith tagit slut och nu har vi resten av livet att njuta av och se framemot!

Den här bilden är tagen bara några minuter efter att jag gjort gravtestet för ett år sedan. Så otroligt lycklig och förväntansfull. 

Den här bilden är tagen natten den 6:e mars. Här var Edith bara några timmar gammal! Och det är den första bilden på oss två tillsammans. Underbara älskade Edith!

834.

Jag tänkte uppdatera om hur det gick igårkväll! 
Edith somnade på en gång då vi la ner henne utan grin och gnäll. Däremot så hade hon hög feber och vaknade och ville amma flera gånger under kvällen och natten. Hon har nu gått på alvedonkur under ett dygn men har fortfarande feber och ont. Så att hon vaknat och velat amma är ju helt förståeligt. Mitt stackars lilla hjärta. 

Hon har ont i benen där hon fick sprutorna och har väldiga problem att äta eftersom man håller henne just över låren när man sitter upp och ammar. När hon ligger ner och ammar ligger hon i vanliga fall på sidan och ammar men nu så får hon ligga på rygg med huvudet på sned istället:)


Idag har varit både en bra och en dålig dag. Edith har haft feber som pendlat mellan 38 och 39grader och hon har varit väldigt kelig, vilket iof är mysigt tycker jag. Men stackaren har ju varit väldigt varm och inte velat äta så mycket. Men detta är ju väldigt vanligt när man har tagit spruta. Att bli lite febrig och hängig i några dagar, så det är nog ingen fara.  

Men sen så har hon gjort ännu en ny grej idag. Det vackraste jag någonsin hört. Hon har gapskrattat när hon busade med pappa. Tidigare så har hon som varit glad med leenden och något konstigt glädjeläte. Men idag så skrattade hon helt hysteriskt precis som man hör barn skratta på youtube. 

Jag blev helt överlycklig och skrattade och grät som ett fån. Per som busade med henne började också skratta och han blev lite tårögd han med minsann. Hennes skratt var det absolut vackraste lätet jag hört i hela mitt liv. Aldrig förr har jag blivit så lycklig av att höra någon skratta. Jag ville bara pussa sönder eddan just då! Men självklart så slutade hon skratta sådär mycket när vi tog upp mobilen och skulle filma. Men ett litet skratt fick vi minsann med på film. 


Sen så har hon även fått smaka lite saker nu. Hon har smakat äpple som hon tyckte var jättegott och så har hon smakat avokado och vattenmelon som hon fick kväljningar och fula grimaser av. Haha sötungen våran:)

Hon har alltså inte ätit detta själv, hon har sugit på en äppelskrutt och en liten melonbit sen så har hon fått lite mosad avokado att suga på på fingret. Och mer smakprover ska det bli. 

Men eftersom jag helammar så avvaktar vi lite med att ge henne riktiga smakportioner. Jag vill ju trots allt helamma henne i ett halvår så det är ju ändå tre månader kvar med amning och det vill jag ju inte rubba.

Ikväll gick det också bra att lägga henne. Jag ammade henne i en timme och sedan somnade hon och sover det gör hon fortfarande, så nu får vi hoppas att både hon och vi får sova inatt! 

Eftersom jag tappat bort laddaren till kameran så bjuder jag på en gammal mobilbild på mig och Edith. Här var hon bara fyra dagar gammal och vi låg och sov på BB.

833.

Nu över till lite mer allvarliga saker. Först och främst så måste jag få skriva av mig lite om Edith och hennes nya kvällsrutiner. 5dagar i sträck har hon varit omöjlig att lägga på kvällen. 

På dagarna är Eddan lika lugn och glad som alltid. Men framåt kvällen när hon ska sova så blir hon gnällig och gråtig och omöjlig att söva. Det tar uppåt en timme ibland till och med två timmar att få henne att sova. Jag förstår inte varför hon har blivit så svårsövd. I flera månader har det bara varit att amma henne och sedan har hon somnat av sig själv men nu så vaknar hon så fort man går därifrån. Nåväl vem har sagt att det ska vara lätt när det kan vara svårt. 

Istället för att få henne i säng på 20minuter så tar det 1-2timmar numera. Ikväll är det kväll sex sedan hon började med detta beteende så vi får väl se hur det går nu då. Jag hoppas innerligt att det ger med sig. Vi kan skatta oss lyckliga i att hon fortfarande sover hela nätterna fram tills dess att vi väcker henne på morgonen, det är så skönt att få sova hela nätterna och när man väl blivit bortskämd med det ett tag så skulle det vara jobbigt om det inte skulle vara så längre. Nåväl den som lever får se.. 



Idag har Edith tagit tremånaderssprutan. Jag följde med Edith in på vägning och mätning. Våran liilla sessa väger nu nästan 6,7kilo och är hela 62cm lång! Stortjejen våran:)
Efter att Maria kollat hennes reflexer och styrka så var det dags för sprutan. Jag hade tänkt att jag skulle klara av att vara med där inne. Men redan när de där elaka tanterna kom med sprutorna emot Ediths ben så började jag gråta och ville bara slå ner dem. 

Så jag bestämde mig för att låta Per sköta det hela och så fick jag lämna rummet i några sekunder tills det var över för att sedan gå in och trösta mitt lilla hjärta. Det var tydligen ganska vanligt att mammor har svårt för det där med sprutan.

Mammahjärtat i mig frös till is när jag hörde henne skrika igenom dörren. Jag skyndade mig in för att trösta henne, men hon var helt hysterisk. Det var väl inte direkt ultimat att ta sprutan när man inte ätit eller sovit på fyra timmar. Och efter det babymassage och så sprutan direkt på det. Om hon hade varit mätt hade det nog gått lite bättre. Hon grät hysterikst i en halvtimme. Det var så otroligt hjärtskärande och hon ville inte ammas. Annars brukar hon alltid bli lugn av det. Tillslut så somnade hon av utmattning och sov i en timme innan hon vaknade upp och var redo att äta efter en sisådär sex timmar utan mat. 

Nu ligger Edith och pappa och sover och myser och jag sitter här och skriver i lugn och ro. 

För att prata om något roligare så tyckte Maria att Edith fortfarande var väldigt stark för sin ålder! Hon visade starka tendenser att krypa och Maria trodde inte att Edith kommer ligga still länge till.  Edith kan sitta upp nästan helt själv och ifall man släpper henne så sitter hon i några sekunder innan hon trillar framåt. Det är en sådan rolig period nu när hon utvecklas så mycket. Så himla häftigt att hon kan utvecklas så fort och lära sig så mycket på så kort tid. Hon hängde med i prat och skratt precis efter kurvan och allting med eddan såg överlag helt perfekt ut. 

Jag kan fortfarande inte förstå att allting är bra med Edith och att hon är precis som alla andra friska barn. Jag var så säker på att hon skulle vara sjuk när hon föddes efter alla mediciner. Jag är så oerhört tacksam att hon är frisk och stark. Jag kan inte förstå att hon är min bebis. Min helt friska bebis. Jag måste inse att hon inte kommer att dö eller bli sjuk. Hon har inga som helst fel och mår hur bra som helst. Det är dags att börja njuta av det nu!

Edith med sin favoritleksak förra veckan:)

832.

Hallå i stugorna, nu var det ett tag sedan sist igen. Så här kommer en liten uppdatering om min födelsedag till att börja med.

Jag har hunnit fylla 25år och vilken underbar födelsedag det var sedan! 
På morgonen blev jag väckt med fika på sängen och härlig födelsedagssång av Per och Edith. Sen så fick jag paket och kanske det finaste jag någonsin fått, Ediths första teckning! Det är något jag kommer att spara för alltid<3 
När de kom in med frukosten så blev jag alldeles tårögd av lycka. Tänk att få firas av sin alldeles egna lilla familj, det bästa någonsin:)

Framåt dagen så fick vi fikagäster som kollade på prinsessbröllopet med oss och så stannade Camilla kvar och åt med oss. Det blev grillat vilket alltid är lika gott. Sedan kom ännu mer gäster och fikade och när kvällen kom så var vi så trötta att vi slumrade in på en gång. 

831.

Klänning, Hatt, Espadrillos/H&M  -  Brillor/Ebay  -  Armband/Bimba Y Lola

Hallå! Såhär såg jag ut igår i ny klänning och med nya skor. Skorna är dösköna!! Kommer garanterat att använda dessa en hel del i sommar. Klänningen är också så himla fin. Jag känner mig lite stor i den men försöker tänka att det bara är mina hjärnspöken som härjar.

Idag fyller jag förresten år! Jag har haft en sådan himla mysig dag, men det tänkte jag berätta mer om imorgon:)

830.

Hallå, det här blir ett väldigt sent och ett väldigt kort inlägg. Jag ville mest bara säga att idag har varit en mycket trevlig dag med släkt, värme, fint väder och familjen:) 

Däremot så har Edith varit gnällig nu på kvällen. Det tycker jag är jättejobbigt. Jag undrar varför hon är det och blir genast så otroligt orolig att något ska vara allvarligt fel. Eftersom hon nästan aldrig gnäller eller skriker så blir jag så orolig när hon väl låter. Jag vill ju inte att hon ska behöva ha det jobbigt liksom. Jag vill att Edith ska må bra. 


Men då brukar folk runt om kring mig säga till mig "herregud hon pratar ju bara lite". 
Hehe när man har en väldigt lugn och stillsam dotter så är det ovant när hon låter med högre volym:)

Men idag har hon faktiskt gnällt och gråtit på riktigt. Vad hände där liksom? Folk brukar skämta om att Edith inte kan gråta(självklart gör hon det ibland men det är väldigt väldigt sällan). Det tog nästan en timme att söva henne och under kvällen så var hon sådär allmänt missnöjd, hon skrek väl inte direkt men hon röt till ibland och visade bestämt att hon var missnöjd över något.

Jag hoppas innerligt att det var allt folk och rännande hit och dit i sommarvärmen som gjorde henne lite otålig ikväll, vi får väl se hur det tar sig nu de närmaste dagarna. 


Nåväl jag tänkte egentligen inte rabbla på såhär, jag tänkte mer bara säga att dagen varit mycket mysig och så tänkte jag dela med mig av en bild på lilla mig idag:)

Imorrn kommer fler och bättre bilder på hur jag såg ut idag.

829.

Idag är lilla Edith-Lily finklädd och redo för studentkalas. Då man är finklädd får man kallas vid sitt riktiga namn eftersom det är för lite finare och allvarligare tillfällen. 

Ediths namn har officiellt gått igenom och hon heter numera Edith-Lily, Maj, Lindsaga:)

Våran fina prinsessa, mamma och pappa älskar dig mer än vad du någonsin kan ana<3